denna lilla vårflodsdroppe väller fram
ett helt hav brusar, gryningens alla möjligheter
alla bär vi källan, droppen blir till själ
vingarna bär, lyfter av ljuset

som din gryning ska din kraft vara

drakens andedräkt bolmar när frost hotar
armborstpilar blir till stoft
inget förmår släcka eller tömma källan

nyckeln bär du själv

det finns själar aldrig menade vara annat än de är
det går inte omskola, de är skolade före födseln

ingen ska tvingas leva efter annat än sina värderingar
ingen ska tvingas leva under samtidens hot
vandra längs obanade stigar där luften är frisk och klar

ljuset är den grå lilla fågel som sitter i varje bröst
skimra du själ däruti
den sjunger av glädje
även av sorg, när så många inte förstår det
vad I gören andra, gören I er själv

öppna buren släpp ut din fågel