som förtrollad stod hon där i antikaffären, ljudet strömmade ut genom den silverglänsande tratten som var av gigantisk dimension. hon hörde dörren stängas bakom sig och plinget från dörrklockan rymde av musiken som vällde ur den öppna munnen.
fascinerad såg hon stenkakan på tallriken och nålen som mannen i den svarta kostymen lagt an
han rätade på ryggen vände sig om när han hörde plinget, log när han såg hennes stora ögon
- ja visst låter Victor vackert för sin ålder anno 1907

de stod där och lyssnade andäktigt tills den mekaniska armen lyfte bort nålen och enbart efterklangen skälvde i luften

- tack det var en upplevelse att få höra, jag går gärna runt och botaniserar om jag hittar något fynd, så välordnat det är här.....
då plingande det till och en röst ropade - du är död! därpå kom ett skott
hon hoppade högt, vände sig om och såg pojken med vindrufsfrisyr och knallpulverpistol i handen. ett litet rökmoln svävade omkring mynningen och en stickande lukt spred sig i rummet
- oj vad du skrämde mig, som rösterna ur kudden, efterklangen
och den vandrar lika mellan tornurets väggar som i själen
tonen känner vi igen
och visst är attack det bästa försvaret, varför stå stilla vänta på bli skjuten i ryggen sa soldaten

pojken flinade och nickade, klev kavat in i affären gick fram till mannen i den svarta kostymen

- pappa tanten verkar smart, du brukar säga samma attack är bästa försvaret