(det ringer, hoppa över den biten, det är bara ett försök till väckning som mobilden eller kanske klockradion ger ifrån sig, men jag är redan vaken, tro mig. Att få börja dagen med att skapa, det är underbart.

Även om det sedan står 'som en sky av sysslor' och väntar på en människa.
Först skriva, måla eller i vilket fall pyssla.
Sedan äta frukost efter att ha 'skött sina som nödvändiga sysslor' och sedan vila på frukosten och så börja skapa igen, när tillfälle till det så ges.
Mmmm, som om solen går ur molnen och befriar himlen från möjligt murrig yta, du vet, moln med en smula nederbörd i.)


Jag satt i häktet för ett brott, fråga mig om vilket och jag skall inte kunna svara.
Bara att stället jag satt på hade galler istället för en massiv ståldörr och att väktaren hade en långrock, vilken om han valde att dra den åt sidan, visade en långpipig revolver, ungefär som i 'vilda värsten'.
Ja, 'vilda västern' alltså.
Det kom fram någon till mig ibland och inledde ett samtal eller bara skrattade som elakt åt mig.
Men en dag i vilket fall, det kom fram en man och inledde ett samtal med mig och jag fick inleda mig i frestelse.
Det vill säga att vi talade med varandra en smula.

Det kunde då låta ungefär så här... 90* 90*...
För att du skall förstå vad nittio grader är kommer jag att, ja,... 90* 90*... det som står att läsa i ingressen.
Bara att jag valt att inte ställa upp texten så, för att den blir svårläst då.
För dig alltså.
Själv satt jag ju häktad och det kunde då ta sin lilla tid.
En nittio dagar eller så.
Mellanrummet av 90* och 90* utgör bokryggen, på boken, sedd inifrån så som en läsare ser det då den läser en bok.
Problemet är att 'systemet av skrift, som råder i poeter.se ruta inte fungerar som jag tänkte.
Så jag väljer att bara illustrera det i början, bara att det int fungerar i verkligheten här.
Nåja.
Det lilla jag nu minns då.

En dag kom det fram en vakt som inledde ett samtal med mig.
Han drog åt sidan sin rock och jag kunde se revolvern sitta i sitt hölster.
I början stod han och talade med mig, men så drog han iväg och kom tillbaka med en länstol att själv sitta i.
Själv stod jag och höll i gallren med fingrarna på händerna slutna kring de galler vilka utgjorde dörren.
Den var inte slät, utan var formad så att den utgjorde det ena hörnet i gallerburen.
Vakten inledde samtalet efter att ha närmat sig mig och som visat att här gällde det att 'passa sig'.
- Så här står du alltså och 'hänger'?
- Jo.
- Kan du berätta för mig, med egna ord... här gjorde mannen en paus och strök mustaschen... din historia?
- Kan jag väl.

(Här gör jag en paus för att gå och ta mina ögondroppar. Och för att få äta frukost, som det sedan skulle visa sig bli av avbrottet. Bilden i sig tycks vara befäst med en sorts rak vänster...)