Korpen utsläppt från fågelbur, men ännu hans fotbojor tynger honom, vingklippt. Leguaner och paradisfågel vördnadsfullt blickar bort mot lejonens karismatiska arrogans. Någonstans ett porlande vattenfall förför den mest tillbakadragna lunnefågel där hon står och väntar säsong efter säsong. Under kastanjeträdet vi älskar då puderrosa horisont blygsamt tittar bort.
Ett hav,havsanemon.
Ett hav, havsörn.
Ett hav, havsblå blick.
Jag stannar så länge du behöver mig.
Jag stannar längre än när du ber mig att gå.
Jag stannar längre än när din själ lyft mot himlen.
De drömmar vi en gång delade.
Nu mina drömmar kvar på jorden.
Nu dina drömmar sväva i galaxen.
Nu du kan du flyga trots vingklippt du är.
Jag ser din fjäderdräkt ovanför mig som en drake i vindens sus. Bredvid mig viskar jagets intro till livets signaturmelodi. Sentimental när minnen för oss tillbaka och jag kan andas nya löften och saknaden är total. Becksvart morgon. Midnattens inre ljus. En saga med smak av bittermandel. Livet och passionen. Ett eko av tystnad. Ametistgrotta håller mardrömmarna borta. Älska passionerat, på avstånd, då kärleken blomstrar. Jag lever. Jag överlevde. Jag önskar hajarna kunde sluta simma ovanför mitt huvud. De ler. Enhörningarnas sång, de ögonblick som var vi, kejsarpingviner i soluppgången. Vi strör snöflingor av silver omkring oss och vi önskar oss lycka. Lycka att finna sitt sanna jag i ett regn av tårar. Där zebrorna flanerar på savannen. Jag står på svag is, som börjar spricka under mina fötter. Då, just då dansar påfågelöga i mina drömmar och jag blir levande igen och igen och igen.