Jag bestämde mig för att gå på en promenad,
gick ner för trappan och ut genom porten
när jag kom ut hade det börjat regna
så jag gick in igen och hämtade ett paraply
när jag kom ut hade det slutat regna

Gick gatan fram i mina tankar,
tittade mig omkring, kände inte igen mig, måste ha gått långt
Lite längre bort såg jag en äldre man,
skyndade mig fram till honom och frågade, vad är jag någonstans?

Han tittade vänligt på mig, vet du inte det, du är på väg bort
vart leder denna väg frågade jag, den leder ingenstans sade han,
inga vägar här leder någonstans, men om jag går tillbaka
tillbaka sade han?

Jag vände tillbaka, gick och gick men kände inte igen mig
några barn lekte på vägen och ropade,
vart är du på väg, hem svarade jag?
hem sade de, vad är det för något?
varför har du paraply?

En pojke kom fram till mig,
det regnade förut sade jag,
det är därför jag har paraplyt
Regnade sade han
och tittade på mig med sina blå ögon,
det regnar aldrig här

Jag fortsatte, hejdade mig,
han såg ju ut precis som jag när jag var liten,
vände mig snabbt om
men alla barnen var spårlöst försvunna