ibland är ord så färglösa, urvattnade
allt förblir dött och stilla
hur kan jag skriva ord
för saknad oro och drömmar
när jag ser frosten breder ut sitt hår
och hur skuggträden
slukar de kända markerna
strået att klamra sig fast vid
vet att du lever
håll dina drömmar lika levande
som sjudande blodet ditt
bry dig inte skuggträdens monster
rötterna som gräver jorden
glöm de svarta rosorna och tankarna
våren kommer liksom varje år
världen väntar på att upptäckas
vikta svalor dinglar i en tåt
ordet jord och stoft är gott
aska ligger strödd över bordets yta
där solkatter nyser


när snödrottningens släde anländer
dragen av sina Appaloosa
gömmer vi trädgårdsmöblerna
under en rutig duk
bäddar in blommorna
smälter den första snöstjärnans kyss
på tungan