De tusen lemurernas höst. Av de kameleonter av din personlighet, vi andra aldrig anade. Främlingen i din blick, av mig osynliga spår i jakten på ylande vargar sommarnatten glömde. Verkligheten och sagan regnar över mig. Att jag är som den jaguar som du försöker göra tam. Önskar prärievargen drömmer om förvildade spöken omslutna med kärleksfulla rosenblad, ofta som en smekning sveper förbi i trolska skogar och havets djup. Nu tröstar rådjuren mig. Där jag en gång plockade visdom från ugglans träd, nu endast glömskans bro av osäkerhet finns kvar. De regndroppar av sorgens ljus, sakta, så sakta. Leguanens äventyr på is av amaryllis. Vi skiftar humör, men samtidigt så skör. Förlåt mig. Men var hittar jag vägen till lodjurens allé av närhet och stillhet? En plats med dig vid min sida. Öar av längtan tar mig med på en resa som endast flamingo av snö vet vägen. Du somnar, jag är vaken. Vaken så jag ser dig fridfullt färdas bland stjärnorna. Stjärnor av ditt äkta jag.