som löv på vissna träd uti vinterns dimma

reser vi oss ur askan, blickar mot skyn

ormens tunga skalkens öga, hopp och tro vill förgöra

oss nedtrampa i dyn, för vi inte låter oss förleda,

förvanska vår syn

vid startsignalen avgår bussen från terminalen 

vi står enade klamrar oss fast i stroppen

gungar med i takten,

förenade på resan mot byn

chauffören klagar vi inte syntes vid hållplatsen

fast vi hitintills aldrig varit synliga

och säjer inte till honom att skylten pekar fel,

där skriften berättar "att alla är värdefulla"

vi förstod genast att vi stigit på fel avgång

passagerarna var formaterade efter samma mall

utstickare var ett avvikande fall

längs motorvägen stod vi cementerade som gula lampor

där sömniga bilar och bilister susade hemåt i kvällen

O människor på denna buss --- så långt ni äro ifrån varandra

tack och lov att ni kan titta på hunden

som ligger på knä på det lortiga golvet

den får bli en bro mellan folket på bryggorna

så alla förstår sin delaktighet i tidens gång 

Förundrad vem krediterar alla utsatta för alla timmar

dagar och år av ångest oro och tårar som orsakats av de skuldsatta

som viftar med frisedeln då Kronofogden står vid dörren?

älskade uggleben du ska inte känna skulden

åt de skuldsatta, tänk istället på

deras besvikna hakor och glasögat som fallit ut

igårkväll visste jag

fick bekräftat ingen går fri, alla säljer sin själ

för en skål mat.. ynkedom 

du är fantastisk underbar finns ingen som du

hjärtevarm kram <3

god natt älskade uggla.