Vanmakt, de tårar som aldrig rann.
Gårdagens morgondag. Idag.
Bredvid den rostiga grinden.
Ödsligheten ur nyponrosens skugga.
Broar och grottor.
Mardrömmar i höstens dagg.
Tatuerade svarta vingar på ryggen.
Vilsna av oss själva.
Nervöst skratt, falskt som oäkta juveler.
Blödande sår. Havssalt.
I gruvan, mörkret omsluter.
Utnötta lackskor.
Vi frågar oss: Vad fruktar poeten när ångestens
klor om hjärtat griper tag. Då hennes ord förminskas och
panikens stress blockerar ordflödet.
Vi andas varandras otrygghet.
Kyss med smak av bitterhet.
Att ty sig till tystnaden. Tystnad som inte dömer.
Jag saknar dig som jag saknar mig själv.