Kära vän, jag hörde ditt meddelande...

Ofrivilligt celibat
Jag ville inte leva i celibat
Jag blev tvingad till det
Samhället tvingar mig till det
Jag duger inte som jag är
viskade du
Det är kris.

Jag ringer dig med jämna mellanrum. Du
pratar bara om saker du
gillar. Jag undrar om du saknar en skruv eller om
du bara inte har tid att bry dig om andra?
Att fråga och lyssna på svaret. För
du gör aldrig det.
Du bara pratar och diskuterar och kritiserar och jag hör:
Jag hör hur du klagar. O, din klagan.

Men om du ska komma någonstans
Jag skriker i ditt öra
Måste du svälja din stolthet
jag trycker på innanmätet i din hjärna
Din påhittade stolthet
Jag är så arg
Som döljer allt vad du egentligen är
Du är egentligen kärleksfull
Om du inte kan hantera den bittra sanningen
Jag nyper och drar i ditt skinn
Att ditt liv är ditt ansvar
Lyssnar du?
Din attityd är ditt ansvar
Jag vill inte ge dig ett val,
men det är inte min sak att välja åt dig
Innanför rustningen ekar du sorgsen och tom

Du pendlar till jobbet, stämplar in, gör dina sysslor, äter din lunch, klär dig i grått och brunt och svart, gör det som krävs, för samhället kräver det. Utan pengar går man under, utan pengar blir man lämnad, utan kvinna får man inga barn, utan barn får man inga barnbarn, utan familj blir man ensam. Men vet du?

Du kan inte bli mer
ensam
än du gör dig
just nu.

DU HAR INGET SPRÅK
INGA ORD
INGA GESTER
Ditt hjärta är igenbommat med brädor och spik.
De kanske tog ifrån dig språket
Du kanske
släppte det
Men har du gett upp?

Jag ger snart upp.

Jag ger snart upp och hatar alla mansgrisar. Som hatar kvinnor
och går med i incel-grupper
och hatar kvinnor ännu mer. Eller som går med i SD
och hatar kvinnor
och invandrare.
Eller som går med i bolagsstyrelsen
och hatar kvinnor och anställda. Eller hatar
någon annan.

Allt för att inte hata sig själva till självmord.

Isarna smälter i Antarktis och allt fler dör i cancer och din hud är så flottig och sträv på samma gång och din andedräkt är besk, kvalmig, instängd.
Du tuggar tuggummi, strong mint, för att inte lukta illa
Du köper fräscha kläder för att inte bli pikad
Du jobbar för att dina föräldrar inte ska klaga på dig
För det är alltid dig de har klagat på. Inte högt förstås. De har hyllat dig när grannen hör. Men du vet
vad som förväntas. Du
måste ta det där jobbet, annars sviker du
dem.
Då kommer de
göra det du inte vågar tänka på.
Du drömmer om det på natten, men
du glömmer när du vaknar att
De kan lämna
dig
För att du svek dem. - Nej, du har aldrig varit med om
att de sviker dig. Dina föräldrar är så perfekta. De vet ju
vad du behöver.

Jag går sönder för att jag vill att du ska vara glad.
Du var ju min vän, var du inte det? Ett litet tag?
Men du var som att prata med en vägg. Det var därför
jag gled ifrån. Jag försökte göra dig glad, men du
gjorde inte mig glad. Och om man inte gör varandra glad,
då är man inte bra för varandra. Förlåt
att jag inte sa nåt.

Om du börjar dela med dig av dig själv, så kanske du kan se allt jag har försökt dela med dig. Jag har lämnat ut mig själv för dig. Men det var bara på dina villkor. Jag vill inte leva på dina villkor, för de är tråkiga! De innebär att man klagar på allt tills det inte finns mer att klaga på och då drar man ett skämt om alltihop och så går man och lyfter skrot!
Jag vill dansa och sjunga och kramas. Jag vill känna saker. Och tro det eller ej, men jag vill känna din smärta om du vill dela den. Om du slutar förneka den. Om du slutar säga att kvinnor som jag borde vara olagliga. Vi föddes inte till den här världen för att såra varandra eller ha makt över varandra. Du tar hand om dig, jag tar hand om mig, vi hjälper varandra på vägen så gott vi kan.

Det här brevet är en del av Så gott som jag kan. Jag hoppas du kan förstå.
Ta hand om dig,
x