binder dig en krans av stjärnor
att fästa kring din panna
tänk på mig när du ser dom lysa

se djupet inom dig, där ljuset ständigt brinner
hur kan jag ge dig glädjen åter
så du friad får gå, friad all plåga från då
den som trampade ditt sår
narig andedräkt blåste över heden
glöm inte, det finns alltid något som får oss
känna förundran
bry dig inte elaka människor
de drivs av binnikemask som äter dem inifrån
alla dumma ord, skaka av dig allt
låt golvet du går över vara varmt
när orden tryter, låt musiken tala
så mycket dumheter vi hört genom åren
ojoj ja tusen åter

när snön faller
tänk på ju tystare det blir
desto mer kan du höra
lyssna då till musiken som finns inom dig
och mina ord når dig hela vägen

visst är det ett mirakel ?