Det var en gång en kvinna. Hon var ensamstående med en son i tonåren. Han hade börjat röra sig i dåliga kretsar och mamman kände att hon måste göra något för att få in honom på en bättre väg. Hon hade alltid haft en dålig självkänsla och förlitat sig mycket på andra att hjälpa henne med problem som kommit upp genom åren. Lösningen hon kom fram till denna gången var att pojken inte hade någon bra manlig förebild. Genom datingsidor träffade hon en man hon tyckte skulle passa. Genom åren hade hon, till och från skrivit dagbok. Där skrev hon om sin plan och hur hon tänkte om sig själv och pojken.
En dag råkade pojken se dagboken ligga framme och han kunde inte låta bli att läsa i den. Först blev han ledsen för vad där stod. Han såg att mamman hade planerat att låta den nya mannen träffa honom dagen efter. Efter mycket planering och tänkande bestämde han hur han skulle göra.
När dagen var kommen och mamman kom hem med den nya mannen så möttes de av pojken och en man. När mamman frågade vem mannen var så svarade pojken;
- Du tror att du kan skaffa en man och bara anta att jag skall acceptera honom som en förebild. Jag tänkte att jag skaffar en förebild och antar att du bara blir förälskad i honom.
Mamman stod och visste inte vad hon skulle säga, hon hade aldrig tänkt på det sättet.
Pojken fortsatte;
- Min förebild är du, jag bara är som du är och om du vill se en förändring i mig så behöver du bara göra en förändring i dig själv. Du leder och jag följer.