Rimfrostens hyacinter vilar på mina ögonfransar.
Snötäcke formar sig efter kroppens konturer.
Vilsen men inte bortglömd.
Spindelvävens daggdroppar omsluter mitt hår.
Av dina brev mitt hjärta minns fastän gårdagen gräddvit som amaryllis.
Fjäder viskar i mitt öra, det som det skygga rådjuret i skymningen endast sått ett frö.
Ametistens djuplila ljussken, de magiska nätter vi delade.
Istappar av bergskristall vi smälter samman.
Gammelrosa läppstiftmärke på din hals.
Förvildade hästar söker sig hem.
Vi återförenas som om vi aldrig skiljts åt.
Videung, min älskade, videung.