En dag då det var vindstilla och
starkt skinande sol, om sommaren
2022, fick Klas lust att se på sin
tvilling Göran. De fick plötsligt lust
att tala samtidigt. Två huvuden och
en tanke. Eftersom det var varmt
och Göran nog svettades 'lika mycket'
som just Klas, och han väl fann att det
'tog för lång tid' att knäppa upp knapp-
arna i skjortan, uppfann han 'snabb-
metoden', i vilket fall med att få av
sig skjortan. Han hade begagnat sig
av en just vanlig skjorta med knappar i.
Eftersom han i vanliga fall tog sig tid
med att knäppa eller som knäppa upp
knapparna i den. Du vet sådana där
knappar som kräver hål i en mot-
svarande del frampå skjortans tyg.
Men så greps han av 'effektivitetsyra'
samt möjligheten att kunna 'göra sitt
som görande' på tid. Han fick syn på
en sax och grep den och sedan sig an
verket med att klippa tyget. Så fort
han var klar med gärningen tillgrep
hans bror 'samma' sorts metod. Modern,
hon som fått se dem födas, hade en teori
om hur att effektivisera posten. Genom
att, likt med teveavgiften, se till att porto,
frimärken och stämpling som 'kunde gå
på skatten', det vill säga göra så att
försändelser, om de kunde ses som brev
och inte var större än att de gick in i en
vanlig brevlåda, på torget. De skulle vara
'kostnadsfria'. Visserligen kan 'invändningen'
då bli att människor blir 'massarbetslösa'
om frimärkshanteringen försvinner. Men
tänk så många brevbärare det skulle behövas
om det plötsligt blev gratis att skicka brev.
Då skulle det bli 'hur poppis som helst' och
ursäkterna för att 'inte vilka eller kunna
skicka brev' skulle minska med i stort sett
'hur många procent som helst', hundra
exempelvis. Ursäkten att 'för att kompensera
att det skickas allt färre brev, gör en porto-
höjning meningsfull'. Ett uttalande som
är en smula kontraproduktivt, eftersom
en orsak till att det skickas allt färre brev
är just en portohöjning då och då. Men
som sagt, att likt teveavgiften, ta bort
känslan av att betala själv, är en god idé
och har lett till att deras mor tänkt sig
hur att effektivisera hanteringen av brev.
Genom att folk kunde strunta i att köpa
frimärken att frankera brev med. Hon
har gripits av tanken på att effektivisera.
Snart är människan väl bortrationaliserad
och det är nog ingen förlust. För om det
inte finns så många människor, så är det
ju även allt färre som kan sakna just en
människa. Människans bästa vän är nog
effektiviseringen, det vill säga 'maskineriet'.
Vad hon heter, människan? Det kan väl
ändå göra detsamma. Olga Marita Martina
Andersson vill gärna vara anonym och
eftersom berättelsen bara är en saga, får
hon vara just det. (Vi kan väl låtsas att hon
bor i Norrköping, håller på Peking och har
minst man, fyra barn o sommarstuga i Flen.)