Två män är inlåsta i ett soprum. Det är ganska mörkt inne i rummet.

(Man 1)
- Det verkar som om dörren gått i baklås. Jaha, vad gör vi nu?

(Man2)
- Ja, vad kan vi göra? Vänta…

(Man 1)
- Vänta. Vänta! Jämt ska man vänta. På posten som aldrig kommer. På livet som springer en förbi. Vänta på den rätta och vänta på sin tur. Jag är trött på att vänta.

( Man 1 kastar sig mot dörren till rummet. Han faller ner till golvet. Ligger kvar där. )

(Man 1)
- Nej det här gick ju inte så bra…

(Man 2)
- Nej, vad trodde du? Du är ju inte Stålmannen direkt… Skärp dig nu, res på dig.

(Man 1)
- Men om jag inte vill resa på mig? Om jag kanske vill ligga kvar här tills jag ruttnar. Det inte är någon idé med någonting. Inte med någonting… Jag ligger kvar.

(Man 2)
- Skärp dig sa jag!

(Man 1)
- Jag har ”skärpt mig” i hela mitt liv, nu är jag trött på det. Jag ligger kvar.

( Man 2 lämnar Man 1 i fred och börjar gå runt och titta i rummet. Han lyfter på bråte han finner. Han böjer sig ner över något och ryggar tillbaka)

(Man 2)
- Du! Jag har hittat något! Kom hit! Jag tror det är något slags djur.

(Man 1)
- Säkert... Du ljuger. Du vill bara att jag ska resa mig upp. Men jag tänker ligga kvar här tills jag dör. Eller tills någon kommer.

(Man 2)
- Jag tror det är en grävling…

(Man 1 reser sig häftigt upp)

(Man 1)
- En grävling! Får jag se.

(Man 1 går fram till Man 2 och lutar sig över byltet som ligger på marken framför Man 2´s fötter)

(Man 1)
- Det är en grävling. Den är död.

(Man 2)
- Nähä, säger du det. Den ser ju faktiskt inte alls död ut. Kolla på bakbenen, dom är ju helt ruttnade.


(Man 1)
- Peta på den.

(Man 2)
- Peta själv!

(Man 1)
- Kanske kan man ta hem den? Stoppa den i frysen och begrava den när tjälen i marken börjar släppa…

(Man 2)
- Du är ju inte klok i huvudet… Om inte vi vore inlåsta här skulle jag gå. Nu på en gång.

(Man 1)
- Titta på ögonen, visst ser den lite sorgsen ut?

(Man 2)
- Den är ju död och halvruttnad, vore ju konstigt om den såg glad ut.

(Man 2 sparkar lite lätt på grävlingen med en foten.)

(Man 1)
- Sluta sparka på henne!

(Man 2)
- Men den är ju död. Vad spelar de för roll? Och hur kan du veta att det är en ”henne”?

(Man 1)
- Det är klart det spelar roll! Om du dog här och nu skulle inte jag sparka på dig!

(Man 2)
- Jämför du mig med en rutten grävling?

(Man 1)
- Man ska respektera dom döda. Det har jag fått lära mig. Men du kanske inte vet så mycket om sådant? Om respekt, alltså?


(Man 2)
- Jo det vet jag visst! Och hur respektfullt är det att jämföra mig med en död grävling? Jag tjänar faktiskt 23 000 i månaden, efter skatt. Hur många korvören tror du att den att där grävlingen dragit in?

(Man 2 sparkar lite hårdare på grävlingen)

(Man 1)
- Sluta sparka henne, sa jag!

(Man 2)
- Vad ska du göra åt saken?

(Man 2 fortsätter sparka, men intensivt)

(Man 1)
- Sluta! Sluta sa jag! Hör du inte vad jag säger?

(Man 2 ignorerar Man 1, fortsätter, fortsätter)

(Man 2)
- Sluta!!

(Man 2 fortsätter och Man 1 går fram till Man 2 och ger denna en örfil)
(Tystnad, stillhet)
(Man 2)
- Förlåt.

(Man 1)
- Varför gjorde du henne illa?

(Man 2)
- Nu var det ju så att hon var död allra redan. Hon var död innan jag började sparka.
Men du har rätt. Med att gräva ner henne, när tjälen släpper. Klart hon inte ska ligga och ruttna i ett soprum… Hon kan ligga i min frys. Du har ju bara ett frysfack.

(Man 1)
- Säkert? Att hon kan få ligga hos dig?

(Man 2)
- Ja det är säkert…

(Man 1)
- Då gräver vi ner henne april då?

(Man 2)
- Vi gräver ner henne i april…



FIN