alltid blir mitt öga vått
när jag läser rymdens språk
som talar mig till
det blev inte så
älskade uggleben
din röst är källan i bergen
med friskt vatten
lika klart som ögat ditt i blått


där faller orden till marken
det gör ont att veta vägarna du måst gå
värre ändå
att veta råttorna lämnade skeppet
vind för våg