är det då när vi står med tassarna i vallgraven
och inte kan simma
är det då vi varken ser dagen eller natten
är det då vi ropar till molnen och frågar
är vi fartblinda
vad gjorde vi för fel
varför ger vi varandra grus
varför varandra plåga
varför slå på såret. skört som dagsgammal is
kan så lätt brista
när kärlekens väg alla borde gå
omtanke bry sig, droppar av ljus
för den sorgsne själen
vänner är de som finns där i stunden
räcker fram handen
var glad som ett smultronblad
för alla vänner du har