Solen värmde gräset där hästarna stod, de vädrade aftonen

som följde med vinden. De yviga manarna fladdrade och
då de skakade sina huvuden, dansade pärlgardinerna
en tåspetsdans runt deras kinder
En broms bet en länd hovar sparkade bakut
Bromsarna flydde sin väg

Solen sköljde sina guldtrådar i den djupa skogssjön,
lekte tafatt med näckrosens blomma,
som sträckte sig efter solen
kände sig älskad, njöt av beröringen
De vita kronbladen stod vidöppna,
blickade leende mot skyn

Näckrosen kände väl till skönhetens språk,
varje blad så fullt av liv. Den andades sakta,
gungade drömmande över det sovande
vattnet, lyssnade till sången ur djupet,
bland sjögräsets vaggande blad
Det fanns en tystnad, fylld av hemligt liv i skogen
Ett varande och en fortsättning

Skogen doftade sommar, tung och söt
Under granens skyddande grenar
skymtade linneornas blyga ansikten
bland mossans gröna stenar
Hallonets saftfyllda mognad,
bärets ljuva rundhet målade
amorbågen fuktigt röd på vandraren
Hallonriset bevarade skogens skatter
till vandrarens glädje

Ett hemligt språk
vandrade omkring bland buskagen,
det var de älskandens språk osammanhängande,
förtätat i skymningen

Skogen var stum, men talade ändå
till den som förstod och lyssnade
Talade om livets hemligheter
Solen smög vidare med lätta fjät längs den slingrande
stigen, stänkte glitter över löven längs vägen,
fortsatte bort till heden med hängbjörkarnas
vattenfallsfrisyr ända fram till havet,
där stränder låg gömda
mellan klipphöfterna
Solens hetta dallrade i ett fräsande skum
rullade av och an i vågornas fotspår,
somnade till ljudet
av aftonens sång