Ett skabbigt hotellrum.
Någonstans där evigheten gör sig påmind.
Frusna vingslag övervintrar.
Vi söker lyckan i varandras söndertrasade själar.
Där regnbågen aldrig visat sig, så även månskenet.
Men vem kysser vem när kungsängsliljor blomstrar och vinden står still?
Fladdermöss av hjortron över oss vaka.
Naturens is vinner våra hjärtan.
Låt mig övervintra i panterns famn med doft av trygghet.
Vi lägger till vid bryggan och du närmar dig mitt palats av osäkerhet.
Vågar inte möta din genomträngande blick av vissnande lotusblommor.
Skräcken hos leoparderna som nyss vaknat till den vemodiga sången om de bröder och systrar som aldrig såg den andras sårbarhet utan levde det liv där de gick med misstänksamheten och ständigt på sin vakt efter faror, de somnar med öppna ögon.
Kanske önskar de sig bort.
Saknaden, vemodet och den ständiga hungern efter bekräftelse gömd i ett valnötsskal.
Om du frågar mig vem som polerar sitt ego. Jag ej kan svara. Det enda jag vet är att där amaryllisar nynnar där vill jag också vara. Som en pusselbit i ditt minnes vackra hav. Där vi älska med guldglänsande vingslag som lyfter mot stjärnorna.
Gratulerar till tystnaden. En tystnad bortom kejsarpingvinernas hemkomst.
Verklighetens konturer suddas bort och kvar blir jag med ditt tomma skal.
Jag singlar slant med mig själv. Och jag vann. Vinsten att vinna tillbaka mig själv igen. Mitt rätta jag. Före dig. Insomnia. Den vakna drömmens gudinna.