glädje och lycka en skälvning bland trädens löv
förmår vi inte längre känna jordens dofter,
mättade och sköna
landskapet flyr, trädens sånger slocknar
och genom mörka slöjor ser vi åren
driver förbi vår jordiska tillflykt
mörkrets fingrar släcker ljuset
i vårt heliga hus
mörkrets hjärta
allt därinne dött och stilla
allt förslutet i urnan
vet hur det känns då vingar bränns
och hoppet vi mister
vi ser bara krans och kista
att leva dansen på linan
mellan ont och gott är nog så svårt
utan mörkrets tassande efter oss
tappa aldrig tråden, ursprunget
ditt själv
oavsett vad som än händer