...vad en inte kan 'rå för' eller 'bara har uppfostrats till att ta för givet. Som att reagera så fort det kommer in en person i rummet som skiljer sig en smula från det en är van vid. Eller om en ser det i en film, på teatern, i en pjäs. Ser i en bild, kanske hör den sjunga eller prata. På något vis ställa 'föreställningar en har, en smula på huvudet'?

Du vet ju bäst själv. Som när en vit man frågar en svart man något. Är det vite då 'vit' i skinnet och är den svarte verkligen 'svart'? Är barnet en småväxt människa eller ett barn? Pratar 'utlänningen' svenska, engelska eller portugis?
Det du kanske skulle kalla för fördomar. Ibland är det en kines som frågar en japan om vem som är 'mest gul', en korean eller en indier. En 'svart' människa frågade en gång en 'vit' människa en sak. Vad svaret blev vet jag verkligen inte, de talade franska.

Men vet du då verkligen vad fördomar är? Det är att 'döma före' en själv 'vet bättre'. Att fördomar skulle vara speciellt negativa kan jag inte hålla med om. Alla har dem, även de som gärna utbrister 'jag har inga fördomar, jag behandlar alla lika'. Västlänningens kropp utmärker sig ofta med att den kastar en skugga då solen skiner. Men hur kastas skugga om kroppen redan är vit? De enda vita kroppar som finns är antingen blodkroppar eller när månen lyser.

Utöver påhittade karaktärer som 'hatar alla' eller i alla fall tror sig 'gilla svenskar'. Så fort det kommer in en i rummet så blir jag extra vaksam, på mig själv och den som inträder. Jag kan stå ut med alla som inte skjuter på mig, verkar vilja mig illa eller har på sig en keps det finns ett tecken på.

För det vet en ju med tecken, signaler och liknande. De som har dem inbegriper och utesluter folk i och utanför, så att det genast uppstår ett 'vi och de'. De som är med och de som inte är det. De som är med har ofta med en ism att göra. Det är det knepiga med ismer.

Vad de verkar ha gemensamt, om det så är det enda, att de vill dela in människor i två grupper. De invigda och de oinvigda. Om de som ännu inte kan säga sig vara, vilja bli eller pressas till att bli. Dem gör de invigda gärna sig av med, om de kan. 'De får inte vara med i klubben'.

En fråga som någon kastade ur sig när den såg filmen 'Terminator' var. Vad gör maskinerna när det tar 'slut' på människor? Lever de 'livets glada dagar då' eller går det bara ner i 'svart', ungefär som när batterierna tar slut? Människor som vill 'utrota' alla som inte 'är som de', de är tvungna att leva med varandra sedan. Upptäcka att där finns det de som är olika och, 'till slut var de bara en'?