Lev varje dag som det är din sista
tung är den annars att mista
rädslan böjer sin nacke
faller i varje backe
feghet i ansiktet dig slår
nöj dig med vad du i skålen får
ser du mig inte som jag är
då är du fattigare än själen min
värm dig vid solnedgångens kamin
Under sker inte över en natt
egot skyddar girigt sin skatt
utsatta oskyddade står
varje ovädersnatt
söker lyckan hinna ifatt
trots fattigmanskost bjuder
vällingklockan ljuder
medan mörkret smörjer krås
på dyraste lokal
Ojämlikheten är total