himlen stänker tårar över gräsbevuxna graven
och därinne sover gasten i kullen
benen vilar i stenåldersgraven
men bortom Vintergatan
sitter han i tankar, grubblar
då hjältedater om honom talar

i skymningen samlas de som passerar kullen
längs kyrkvägen till mötesplatsen
i kväll tänds ljusen för de som gått före oss
vi tänder dem för vår skull
och för deras
kanhända de ser oss däruppifrån
att vi aldrig glömmer vad de gjort
och vad de betytt för oss
det värmer i själen att se så många ljus
tänds i kväll, till åminnelse för våra kära
på våra kyrkogårdar

alla helgons dag