(Texten är inte rolig alls,
dess möjliga budskap är en självklarhet.
Läs den därför inte.
Och om du läser den ändå.
Se till att göra det högst motvilligt.)

Erik drömde och han ifrågasatte inte sin dröm. Även om 'samma saker' som han är 'van vid' från en vaken verklighet, uppträder där. Till och med bedrägeriet. Fast det ifrågasätter han inte gärna ens i 'mera verkligheten'. Försäljare verkar så vänliga att Erik gärna vill bli kompis med dem. Det är denna hunger som får honom att 'fylla sitt hem', med saker han egentligen 'inte behöver' för sin överlevnad. Sådana saker är en lyx 'han gärna unnar sig'. Ändå har han kunnat vara 'smart' i en dröm. Eftersom han kunnat ifrågasätta bedrägerier i verkligheten, tar han med sig denna erfarenhet in i drömmens värld stundom. Trots att en människa inte gärna ifrågasätter just sin egen dröm. Trots att han blir utsatt för ett bedrägeri i drömmen. Just i den drömmen gick han fram till en kvinna som sålde plastflaskor i olika käcka färger med medel i som skulle kunna ta bort fläckar. Han plockade först famnen full med flaskor, en i var je färg. Sedan tog han bort dem efter en stund. Det var som om han kollade hur länge glädjen skulle sitta i. Sedan frågade han om priset. Det var tjugo. Sedan tog flickan fram en tuschpenna och ritade ett streck med den på ett glatt papper, som en sida i en veckotidning. Därefter sprayade hon med sin egen flaska på papperet. Så tog hon en trasa och gned genast bort fläcken. Hennes egen medel tog alltså bort fläcken. Eller trasan efteråt gjorde det i vilket fall. Erik köpte en flaska och befann sig fortfarande i lokalen då han provade sin egen flaskas innehåll. Som inte alls fick några fläckar att försvinna. Så han ställde sig att få tillbaka sina pengar och då visade sig försäljaren inte alls lika vänlig och trevlig som innan. Han hade en dröm och inte ens i den kunde han på allvar bli bedragen. Märkligt i sanning!