Sitter hon där vid dörren, ligger på kudden
Aldrig mera ser hennes ögon mina
Aldrig mera får jag höra hennes röst
Aldrig mera
plågade utan att vilja förstå
Varför gör vi så?
Är det för någon så älskad, vi inte vill förstå?
Hon var min första, hämtade henne som pytte
bland de andra halvvilda
Hon var så modig stark, jag fick över 2 år
bonustid efter operationerna
Men nu var den över, något hade hänt
kräkningar
den här gången var det annorlunda
borde insett hon bad om hjälp
Skulle ringt på en gång till vännen, hon ser klarare
Hon ringde sjukhuset körde
Smulan hade smärtor, jag drunknade
Robin klagade, det sista bandet brast
Det sista bandet systern till hans kompis,
Robin var skuggan till Findus
Det sköra minnet
lever i minnets salar

det är i sorgen vi möts på våra kyrkogårdar
det är då vi är tacksamma vänner finns
<<åskbollen hade sett långt tidigare sa hon
vi kan aldrig gå tillbaka
för att göra rätt..bara blommorna på graven
pappersblommorna

de finns de som ständigt går till kyrkogården
men de döda hör inte, de vandrar befriade
kunskaper ska befria de jordiska

göra oss hela så vi inte gör om det igen