visst gör den ont saknaden och att veta
hur det känns när vingar bränns
och vi ser bara krans och kista
hemmablind med all sorg
men att veta bortom de nakna klipporna
går solen ned i landet av vatten
där sonens kläder skurits i delar
att föda tusen gäster
det är då vi står på berget och ropar

visste inte ett sådant mörker fanns
kan aldrig med ord skriva
hur värdefull du är älskade klokuggla
om än himmel och jord må brinna
är du alltid densamme
det kommer alltid finnas dvärgar
som inte accepterar olikheter
vi älskar en gång med hjärtat
saker aldrig berättade
bortom burspråken utslängda tillsammans
egot han skriker
det är något med språket som får mig på fall
visst finns tvivel
att annat säga vore vardagligt¨vi kan bara älska en gång"
när Jerri var sjuk, veterinären rakade och skar
min allra bästa från åren runt globen.
Alltid lojal. De tog oss båda bort tog väg 11
12,13,14-21 åldrades glömde bort pojken
vid väg 37 reste jag tillbaka..
då gör vi allt för den vi oss bryr

dina brev når först mitt öra, sedan mitt hjärta
orden drabbar mig nära