såg himlen var en flod som strömmade
och ur en källa strålade dess pupill
omgiven av ögats frans
gungade kanoten över vågorna

för att överleva på botten
måste vår historia återskapas
alla detta som tänktes, aldrig genomfördes
vår frihet att vara
godhet oförmåga allt det där
som innebär att vara människa



var går gränsen för människovärdet?
finns det överhuvudtaget någon gräns?
vad vet vi om vad som döljs
inom dem som är avskärmade från kontakt med omvärlden?

Vad vet vi om meningen med att vara människa?