Han sprang. Han sprang. Han sprang. Outtröttlig. Andningen gick jämnt. Benen bytte steg bytte steg. Han flög fram.
Han gick i fyran och barnens eget mästerskap i springning runt skolan höll på som bäst. Tio varv skulle det vara.
Redan efter tre varv ledde han överlägset. Efter sex var han på väg att varva några. Han kände sig trygg, stark, så som han egentligen ville vara. Medan han sprang såg han sig om åt sidorna.
”Ser hon mig. Ser hon så snabbt jag springer. Ser hon så snabbt jag flyger fram för hennes skull”.