nyligen hemkommen, blir sittande med en kopp kaffe, en burk finskorpor tankarna går
"vad är bäst färdkost" mumlar jag och rör om i koppen - vad är bäst för oss människor att vistas i bland storheter eller mikrometer?

visst finns det stunder och stunder, då vi bläddrar i minnets kartotek och tänker på en del kändisar vi mött, andra helt oskrivna blad och så finns ju de där vi inte vill vistas nära inom en mils avstånd! såna kunskaper har vi alla fast erkännes jag har nog fått fler än jag förtjänar, även om vi generat förnekar. men varför blir det så?

vi väljer de vi trivs att vistas nära och kommunicera med personkemin helt enkelt, även om vi kan snacka med andra för insikter om andra tankesätt. de sannfärdiga avslöjar vi efter en tid. lögnarna däremot är så listiga att det tar tid att se under ytan. de som har mest att dölja är otroligt skickliga att dölja sanningen, men till sist blir de så totalt invirade bland ogräs och feta lögner att det finns ingen reservutgång. dessvärre finns det bland dem, de som blir så fartblinda att de inte skyr någonting för att driva igenom sin vilja. grundorsaken är någon form av sjukdom eller kanhända en slapp uppfostran. vem är van att få som den vill jämt som barn? att påstå något annat är enbart tröttande för ett lyhört öra, som låter en vaxpropp växa igen för täppa till hörselgången och slippa höra menande påståenden det är självet hos det egna örat det är fel på, som inte lägger sig platt på fotskrapan.

en tanke knackar plötsligt på högra axeln - en herre från igår känner jag igen
när jag bläddrar i minnets kartotek, ORKESTERKUNGEN har återuppstått igen. "van få som han vill, mest högljudd i stan!"
hur går låten nu igen …."en fågel osynligt susade dess höga krona, när häggen vit av smärta gick i blom
allt högre stiger havet över vallen " säkrast pussa dörrposten!" skrämmande minnesbank ? no no perfetto!

hur har vi det med ryggsäcken? ett slagskepp blir både tungt och orörligt. har även insett en nackdel med för stor ryggsäck för desto fler kockar desto sämre soppa.
en annan viktig sak när vi kokar soppa på en spik är kunskaperna och sambanden
de är oerhört viktiga, skeppet sjunker om vi har stora luckor där.
Som skeppare på ett slagskepp är det nödvändigt med en fungerande sambandscentral ?
eljest går ju skeppet i sank om inte bränsle finns nog, barlasten är surrad och tusen ett andra ting

medan en segelbåt vänder som en quarterhäst

som det kan bli av litet filosofiskt grubbel över en kopp kaffe och några skorpor.
nåja visst kan vi bjussa på och svara en gång på hundra för att visa vår goda vilja, men älskade klokuggla är nu så rackarns trött och besviken på människor.
upptäckte dessvärre en gammal vän som släppt in mörkret över sin tröskel. en blomma som tynat bort.

jag kräks