JAG LEVER I VÅR TID, BRUNI

?
Marcus Beijar Mellin



JAG LEVER I VÅR TID, BRUNI

Dikter



























© Marcus Beijar Mellin, 2017, © återförnyad
Marcus Beijar Mellin, Stockholm 2019,
Omslagsbild: Korsträd (detalj) monotypi© Eve Riimus
Stockholm 2017
ISBN 978-91-639-5731-4

Himmelriket
Här i natt vandrar Olof omkring bland Gamla Stans gränder
Rädd för något men vet inte vad –
Alla gränder ligger öde hörs inte ett knyst
Det enda han hör är hans egna fotsteg och bilarna på Skeppsbron som kör förbi
Men Olof känner sig rädd
Han går ned till vattnet och plötsligt får han nyckeln:
Allt som inte är i sitt rätta element är utsatt för livsfara.
Poetens uppgift är att göra allt till sitt rätta element
I havet simmar han, i luften andas han
På marken går han, i skyn ser han.
Han behöver inte trivas där för det, men gör inget motstånd –
Hamnar han i vattnet, simmar han.

Universum skall bli hans hemvist, natten hans bo
I trötthet ska han leva trivas och bo
Hans dikter ska för alltid vara
Liksom han själv, lugn vart han än gå.

”Det är jag som är han” tänkte Olof, ”vart jag än ska komma ska jag göra det till mitt –
Inte igenom att erövra och härja fritt, varje ansikte ska bli mitt – varje ord
För är detta Gud?, aldrig rädd, utan kämpande
I lä som lo.
Min blick ska vandra över varje annan – mitt hjärta slå –
Soluppgången är min och sorgen också.

Problemet med människor är att de aldrig gör något till sitt
Utan säger ”bara det som jag har är mitt!”
De tänker att sjukdom bara är nåt som blir spritt.
Allting har olika värde ingenting är detsamma
En soluppgång är skön och giftig den missplacerade gamman
Men då vi trots allt i dessa finner samma ro – en ro bortom ord
Känner vi allt ett liksom vi tänker varje ord
Vi vet att gamman är giftig och undviker att svälja den glupskt
Vi känner vår själs soluppgång nära,
Och vaknar på studs.

Men vi böjer oss inte för gamman, ej heller för soluppgången skön
Vart helst vi vandrar finner vi vår jämlike
och detta blir vårt himmelrike.

Ljus & Mörker
(ljus är frigjort mörker , mörker koncentrerat ljus)

En mörk själ kastas in i solen
där Änglar sjunga!
Solen lyser för oss här på jorden!
En ljus själ trivs i de mörka vrår –
där kan den lidande skapa en fallande tår.
En mörk själ vill vistas där Kärlek är –
en ljus själ där hoppet nästan är ute –
för att tända Liv & Glädje –
en mörk själ – där ljus –
för dessa outhärdligt finns –
& de ljusa själarna – i mörkret ljuset minns
strävande emot 0 – all tid all tinga gör –
& solen var för William Blake en Änglakör!

”A little flower
is the product
of ages”
– William Blake

Mannen & Kvinnan
Ensam kvinna
Stirra framför sig
På gatan –
Gömmer sig därinne –
En naken kvinna är skön –
emellan våta lakan –
som jorden runt en sol
kretsar mannen
för att plocka en viol!

Kvinnans imaginationer
som månen snurrar omkring
visar sina sköna drag
en kylig natt
i månens ljusa halo-sinai ring

stjärnorna sjunger omkring
Men – stjärnor –
de båda först ser –
då Kärlek sin välsignelse till dem ger.
Den hängde bagarens askgrå koppar-ärr (dödade det han älskade)
Orolig – stark man – hängd… –
allt guld – pärlor – han åtrådde –

hänger som druvklasar – i raspet av kedjor –
utefter hans svarta längd… –
rött blod – rinner utur munnen –
orgasmen sprungen – syns vit-kletig –
hans svarta dräkt fläckad – utav petiga fingrars damm –
petig – den lockande Belladonnans spegel – blanka kropp –
bilden utav Cupida drömmars infertila livskast –
lyckans snara ögla – åt honom opp… –
den perversa spegelns lockande hopp –
såg två gånger runt hörnet… –
meningslösa njutning – förklädda längtan – åt livet opp… !
kärlekens mjuka njutning – borde ödmjukt ha kapitulerat… –
den stolta skönheten… – borde ha särat på bena…


Förälskelse
Är som vårens energiexplosion

Kärlek som sommarens varaktiga Augusti
Överfylld & rik
Den tycks aldrig kunna dö.

Hösten
Ett bitterljuvt avsked ifrån vår älskade

Tiden slår det ned med sällt regn

Vi stannar kvar
& avundas det som dog

Sedan kommer isen

& vi glömmer
att vi någonsin kan bli förälskade igen!
Blomman
Jag är inte stor
Jag är liten
Föraktad
Söndertrampad i mitt hopp
& mitt liv flyr
I tystnadens mörka glömska bort

Men min låga
är inte kort
Den växer som ett skott
& blommar
i den blåsiga höstvinden
bort

Den införlivas
Litet här
Litet där.
Den växer in
I andra människors misär

Växtkraftens kärlek
dödar förhoppningsvis ett ondskefullt nåt
som i den stormiga blixtfulla höstvinden
Hade bestått!

Den 12 år gamla flickan
’Är det en dam?! Jag ser gå’
’Nej – min herre – hon är endast tolv år! ’
’Men – hon har ju täckt sitt Venus-hår
med en tyglapp så kort!!!’
Han höll upp tummen – & räknade fem fingrar opp!

’vad skönt det skulle vara – att brinna i hennes famn –
Hon verkar redan söka – en äkta man!’

Hon gick där nedför gatan –
en av männen torkade sin saliv – bort ifrån hakan…

I parken på en bänk låg
en kille & en tjej –
fåglarna sjöng vår
omärkligt de låg –
men – den som nära såg –
såg guppande rörelser – i ändan på – ändan låg… –
en rock över båda låg –
älskade redan – första kvinnan han såg –
låg öppen som vår på Fredan!
På ett naket lår låg handen
Svarta kjolen täckte den …–
Hans sperma – rann ut i sanden
under hennes täcka kön!
Spetstrosorna var vita – över himmels-baken skön –
men – hans tunga kropp av gifter, i sista stunden svika –
den som gjort sig själv ful igenom droger
får aldrig kärleks lön!
Nu blev hjärtat stilla – då han fått sin vilja fram –
att vinna hennes kärlek – vila trygg i hennes famn…
vi alla killar – vill stilla vår kärlek – i en älskad kvinnas famn –
de veta – kvinna vill – & mannen kan –
men båda låtsas – & slåss – att få bli varann –
någonstans – i en hamn – vågorna rullar in – på
Saragassohavets strand.



De gula lapparna
Varje ond i dag
En gul lapp han såg
Han såg i denna dag
en sådan
som på köksbordet låg –
det var en dödens lapp –
på den var skrivet
”du skall besöka doktorn idag!”
bredvid lappen ett ’recept ’ var lagt!
Detta var allt som denna morgonen – till detta ’guda’ barn blev sagt!

Han satte sig
han kände sig – som tagen utav ondskans makt –!
han korsade händerna över bordet – & låg som i vanmakt?
’alla sade honom att…’
han satt stilla & lyssnade till hundarna som skällde utanför –
men – plötsligt så hörde han –
liksom ljudet utav klockor utanför…
han mötte en flickas blick –
av vana – han fick liksom en stöt utav skam igenom sig –
men – det var något med denna blick –
plötsligt sänkte sig –
det onda mot hans hjärta ned –
& han tänkte:
”Jag skall rädda dig…
Detta skall du inte behöva lära dig…
’recepten’ – skall icke ta dig! djävlarna!
Ni skall inte kunna göra detsamma! som ni har gjort med mig…
djävlar ni!
ska inte få göra henne fet & i själen ovig!
Ni ska inte få djävlas ni!?

Hon skall ännu kunna gå ned i spagat!
På sin 80-års dag!
Dessa tankar – följer dig & mig – du är ännu bara barn!
Men – jag skall rädda dig! ifrån att få ditt huvud fullt av skit!
De skall icke få hjärntvätta dig!
Det svär jag denna dag!”

Sen den dagen växte frid –
& det gör den än idag!


Mannen som dog – Elegi till Torsten Föllinger
Ömhet
Ljuvhet
Värme
Vad man inte kan beskriva i ord
Passar in på mannen som dog.

Så ljuv & förstående
Att tårarna rinner
Så saknad av mig:
Att kroppen försvinner!

Men minnet lever i mig kvar
Hans röst kommer för mig – leva ljuda –
igenom mina bestående dar?

I nätterna han far med mig –
till andra sidan Himlen

Där är allt ljuv musik
Ännu kan jag höra hans toner

Där är allt Ett
Bortom tusen miljoner

bara ömhet–
ljuvhet utan ord –
där är jag.
med mannen som dog
Källan som Ältade
(svar på frågan ”vart ligger källan”)

Källan ältar vatten
I oändliga tider
Har den Älskat
så stället
Den ligger vid
Fick heta
Älta!

Sanden strilade
Vattnet
& liv-gav
dess kvalité friskhet
Sjön som liv-gav vattnet
På dess hoppande väg
Ned mot havet
Fick heta Sandasjön!
Allt detta blev en vacker dröm
Skogen där källan
livgivande vatten utbär
där man nackade höns –
fick namnet ’Nacka skogen’
Gå dit & hämta vatten
friskt vatten min broder!
Vattnet
Gör dig klar & ung
ögonen klarnar vid dess beröring…
stänk det på ansiktet –
din bild blir då så ung –
att någon (kan hända)
vill kyssa din mun!
Svara aldrig tråkiga fakta
På en fråga:
Gör inte livet i onödan
Till en evig plåga!



Hora!
1.
Kom hora!
Sug på mig en stund!
Du är ung! & natten är ljum!
Låt min Fallos bli din älskande –
för en stund!
Sug & slicka – skicka – slicka – med ditt kittlande Venus-hår – min pung –
var med mig över natten hora – älska mig –
stöna & guppa dina fallande bröst – knulla din fitta mot mig –
låt oss pippa – jag ska knulla dig hårt – din blöta fitta!
slicka – stoppa in höger pekfinger – smaka – vittra – din ljuva fitta – mmm!
nu ska jag knulla dig – hur underbart!
dina bröst ligga kupade i mina händer –
händerna du tror det är hår på –
med varulvsnaglar!…–
åh! ditt ljuva flämtande stön – i natten skön –
tar jag dig – pippar dig – knullar dig!
bara – bli inte rädd – stanna – var här med mig!
Jag vill ha dig ren – ren som ifrån ett annat rike –
tillsammans ska vi hora – du & jag – bli gudars like!…
Sug & skicka som ett brev – din ängsmarksblöta fitta – över Fallosen!
min – ! viska ’jag är din!’ –
Låt mig mot ditt anus-hål smeka tungan min!
Låt oss älska – tills vi inte orkar mer!
Låt oss somna fridfullt – i varandras armar – ifrån andras vetskap ifred!

2.
I drömmen efter – ett Intermezzo

(tystnaden bankar)
En djävla fitta – är du bara – om du efter pengar fara!
en djävla fitta – är du bara – om du efter vårat vara –
sparkar mig ur sängen med följesedeln
”det var ju b a r a”
– om det på följesedeln står
”det är bara att betala!”


3.
Kom hora!
Låt oss tillsammans vara –
låt alla dina tunga sorger hos mig vara –
låt de tunga synderna domna bort –
i orgasmens ögonblick fara! –
låt oss inte göra denna bitterljuva stund alltför kort!
låt oss bli en saga om varann!…–
Hora
Kom! Kom! Kom!
Kom sen – i min kärleksfulla famn!
du har funnit din man – en trygg famn!
stanna här en stund – låt mig kyssa din av upphetsning kyliga mun!
Låt mig värma dig – din sköna själ – en liten till stund!

Den 12-åriga flickan
(Flicka
Fly Karl
Lyckan Cykla)

Hon har någon gång
Sett en dam gå
Ännu är hon endast tolv år
Ännu är hon bara barnet
Som i lycka springer
På stranden vid havet…
Hennes kön
täckt –
med ett blått jeanstyg – (som är så kort…)

att min hand på hennes nakna lår
Inte hade långt att gå
Att hon var så våt – & jag så kåt!

Ett par vita spetsskor –
täckta utav sanden –
Då jag i busken
Lägger handen…
Hon sin
På mitt pulserande hopp…
& vi i famnen –
vid den klingande hamnen –
i famnen –
domnar i vita blommor
bort!
Hennes rum – som jag kysst
Med vitt skum – våt & stum –
Varje kväll – ser jag – med mina ögon –
om det är tänt i hennes rum…
Hennes väninnor –
alla samlas runt –
de frågar ”hur va det… hade han… gjorde han…”
men hon står där bara stum…

I lycka nu –
Vill var & en av dem
Bli min fru!
Ännu idag –
känner jag doften utav Saragassos hav!
Med ord klär jag av –
vart flicke barn –
de till en pojke lovat –
fastän han aldrig frågat –
hela sin brinnande kropp –
snart de i vita blommor
i en för dem stor himmelsk säng –
somnar i varandras armar –
efter det de hamnat
emellan våta lakan av syrenens knopp!



Till Urji Nali

Om man försöker skapa kärlek – igenom att undvika nattens behag –
kunskap allena – kan knappast skapa dag… –
nattens bröllop med dag – dess sinnebilder – likt kulisser –
natten – vår mening – med vår dag…
oändlig energi – omsvärmar våra liv –
vår dags – ljuva föda & vatten – i materia nigra natten –
i Nattens drottning – ligger ljus – som bara den invigde se & skåda –
i hennes hus – vad attrahera mest – vår dag – ? om nattens sexuella lekar – dagens välbehag –
så skrider världen – på verklighetens rullande vågor – emot natt –
att vi lever på en lus som inget gör –
tar kanhända vår kraft…
inom nattens drömmars världar – må vi andra stjärnor se –
än de vi om kvällen – då det är som vackrast – må skåda med ögonen –
vilka oupptäckta världar – som döljer sig i natt –
kan allena den invigde se & känna –
knarret av sängen… –
jamandet av en katt…–
Fuck!
The sound of your cuntish lips
I with my pulsating knife
(of sadness? of joy? ‘come boy!’)
of sperm do kiss!
The sound of your cunt
Its lips!
I with my pulsating warmness
psucking kiss!
Red slips in psucking red
Till all our pleasing pleasure
Has ejaculated into a flower of sperm
our bodies lie
Naked to naked –
still –
like we had lost –
all our fucking will!
Bodies come –
with whiteness –
like a body of living steel –!
But –
Helium pulsates through our bodies
when we fuck
for real!
Natt vid Årsta slott
lord Mortimer – hade ingen tro – pigan – han i stängda rum – på Årsta slott tog – då – Fredrika Bremer – utav misstag – råkade äntra in… – i kammaren – hade han greppat kniven – som låg – vid hammaren… –
i stjärten – på pigan – kled eggen in – pigan njöt – ’Lord Mortimer… – geniet!’
men – var snart slak – då blodet – i golvspringorna – sipprade in…
Lord Mortimers pistol – en revolver han ifrån kammaren tog – gick till Södra fönstret… – emot Väst & Norr – stod vår borg – Årsta slott… – dödsstilla – hållande andan – för nästa mord – som förväntades ske i kammaren – emellan första & andra plan – Lord Mortimer vandrade – skådande – emot Öster & Syd, emot Årsta havsbad… – på kvällen nästa dag – som blivit kväll – då Fredrika Bremer geniet… – var på väg ned… – ifrån sin skrivkammare… – stack något till – plötsligt i ryggen… – svimmande – på golvet fallande – hörde hon – Lord Mortimer samla husfolket… – till sig – det konstiga var – att ingen brydde sig… – utan – dom diskuterade allena – hur dom i hemlighet – skulle begrava henne – innanför rutan – knackar kvinnofingrar – mitt liv!
Fredrika Bremer förra natten – kom ut till mig – kysste mig & sade – ”jag älskar dig – du har befriat mig – ifrån förbannelsen – det räckte med – att du sade sanningen…” – på morgonen när jag vaknat hörde jag fortfarande vinglaskanten slås – utav långfingernageln – skratt – ned emot hagen… – ”kuckeliku…” anmälde en tupp dagens första skräck – en fågel klagade – vita hästar – bevingade – sprang skuggorna omkull… – vid skogsvaktarstugan – hänger en dam… – hennes huvud… – en blomsterkrans… – byxorna neddragna – hon hänger litet på sned… – hon drömmer ej längre – om herr Mortimer – ty – ett trolöst geni – blir den största djävul – Oskopaternas herravälde klagar – utöver ängarne – där golfspelarna – söker orgasmen mala – i en trång & avlägsen håla – hängda kvinnor jag ser – ifrån ett träd – bilar tuta – maskiner tjuta – helikopettrar inget utav situationen förbättrar – rycker ut – med bomber & spjut – för att lägga tillrätta – förbättra… – likt utarmat uran – vill dom sätta – Eve – i modeklänning… – hennes ben – dra & dra – tills hon blivit en huggorm – ett slyngel & om jag – måste skåda – en sådan dag – kan väl Andreas Walter – tillåtas komma – ty – vad bryr jag mig då – om han – efter en lyckobringande skål – plötsligt får för sig – att hänga mig ifrån en gran…

döda blommor… – sända till dig…
egentligen – var det olikt honom – nu när han var betrodd – som en framtida yrkesman – att låta halvbror skriva uppsatsen i fysik… – men – han – & hans medarbetare – tyckte bättre om – att leka jordbävning – Margareta Hynge – hans lärare – kanske misstänkte något… – vad visste han… – fönsterna skallrade – i hans huvud kulsprutor smattrade – ’jordbävning’ – var ett spel där du själv fick bli deltagare i kriget – du deltog aktivt – att nedgöra dina motståndare – ’lan’ – var ett sätt – att länka samman dig själv – & dina kompisar – då alla satt – bakom var sin dator – & sköt ihjäl varandra – njöt – emellanåt utav någon porrfilm – eller en metal-låt – dekadensen – hos – sådana ’lan-partyn’ – var sådan att – alla skrattade åt sin förfallna förfrågan… – inga kvinnor syntes till – männen satt – & sköt in en ny dynamit – hans uppsats – hade varit om ’nano-teknik’ – ett djävulskt redskap – som såg rent ut – men luktade flugskit … – det stank fusk långväga – men – han klarade att spela upp – det han hade läst – att hans brorsa skrev… – han – hade tidigare fuskat – på ett & annat prov – men – så fort han fått betyget – kände han skammen & blev yr – talade så fort – på läppen hängde … – men tyst! ’min halvbror skrev det’… – snart – var han skizophrene – lånade porrfilmer ifrån Magnus Ljunggren –tog – satt & stirrade i skärmen – njöt sig fram – snart – en hel cd-skiva på DVD – han fick utav Mark (så hette halvbrodern) tittade – emellan aggressiva lår – blötte sperma i sitt unga könshår… – såg porrfilms horhusspegeln – hennes bak – så fort han hörde ljudet – utav hennes ljuva fitta – somnade han snart – blodet dunkade i en kvävd hicka… – smacka – tyngdes han utav glädjens reklam – ifrån golv till tak… – inget ljud – fick störa honom – borta – jordbävningen… – nu satte hannarna på hennes bak – liksom frånvarande – han gick mörk – ö… – log – drack vin – åt medicin – för att dämpa drömmarna som i sömnen spräckte sömmarna… – han sade till sin mamma: ”det gör detsamma… jag har förlorat dig…” – han såg kvinnor – slicka okända mäns penisar… 12-åriga flickor – tre – kråla nakna runt varandra – en dag – han laddade ned – porrfilmer – då filmen öppnades – såg han en stor mans kuk – knulla stjärten –sperma snart – sprutade ut – då – zoomade kameramannen ut – vad han plötsligt såg – ett spädbarn naken på en madrass låg – det var – med detta lilla oskyldiga offer kameramannen sex hade haft… – skrikande på golvet – han lade sig – sperma rann emellan hans ben – datorn han snart kastade ut – skizophrene – med elektrisk underhållning – var det snart slut – han mediterade – promenerade dagarna i ända – för att hans pina – någon gång – måtte få ett slut … – läste böcker – ifrån morgon till kväll – tog sina antidrömtabletter – som igenom tjocka vader – nära nog utplånade alla hoppfulla drömmar – om Unielle… – dröm-utplånande mediciner – för att sömnens var-drömmar – må dämpas ifrån denna eviga eld… – läste böcker – försökte drömma sig bort – ifrån det Helvete han hamnat i… – ju mera han strävade att glömma… – desto hårdare brann elden – som nu omsvärmade hans liv… – gick till skolan – satt på café – träffade frimurare – som snart förtäljde – att dom konstruerat samhället så där… – för att lura unga tilltänkta soldater – att skjuta varandra på slagfältet – med bomber & gevär – störta så många som möjligt in i dödens Helvetiska misär… – lugnet som föll – trots allt föll – över staden varje kväll – hade något spöklikt över sig. Snart – kanske allt skulle brinna – i evig eld… – & – han själv – vara en utav dom – som valde nya – sexpartners – att röja hemligheten för… – det fruktansvärda vapnet – som detta – i det psykopatiska hatet – för utanför kretsen – utav konspiratör-konstruktörer – hade inget utav vad som för-taltes skett… – & – antagligen hade bedragarna samlats – för att – likt han själv – en sublim synd – drivit deras sinnen ur fogarna – fått dem att tappa allt vett… – slippa känna skuldbördan – för sitt misslyckande… – men – snart nog – talade han öppet – om deras bögiga drivlokomotiv… – & – blev dömd till döden – som diagnosen föll – utav paranoid skizophreni på livstid… – halvt frånvarande – fortsatte han förtälja bedragarnas hemlighet – att deras lögner – syftade till att döda all mänsklighet… – snart – började han – pö om pö – förlåta sig själv – skrev dikter & sånger – blev bättre & bättre varje kväll – men – frågan var – om han någonsin verkligen kunde förlåta sig själv… – dom hurra – tids nog – porrfilmen snuddat – vid hans oskuldsfulla nu splittrade själv? – snart ny hallucination – han skådade för sitt inre öga – ett himmelskt ljus – som sken – värmde han då – ju större han kände Skaparens närvaro – desto mera – han talade om sina hemska upplevelser – vad han nära nog gjorde – en gång…

de skizophrene ögon – tycks märka allting –
men – om man frågar honom –
har han inte sett någonting –
den friskes ögon – tycks som blinda –
bakom – tycks han omfamna varje form han tar –
& slita av de band – som ondskefullt binda…
de skizophrene ögon –
tycks begära av allt han ser –
att de skulle vara mer – än vad de är –
ögon likt svarta hål –
håvar upp fiskar – med jätte-trål… –
de friska ögon – likt blinda ser –
men – bakom där – tycks de älska desto mer …
de se – liksom luften som omgärdar den –
vore allt –
kanske ser den auran hos varje människa –
som passerar – på jordens fruktbara mark…

Kärlekens Sigill
Jag föddes med en olidlig längtan efter dig
Då du ligger bredvid mig
Saknar jag dig
Bara då vi är ett
Är min själ komplett.
Kom,
Jag längtar efter dig
Att i dina ögon få se
Och du böjer dig ned
Och smeker mig om skägget
Men säger ingenting.
Men ändå säger du allt jag vill höra,
Fastän du inte viskar det i mitt öra.
På händer sköra, jag kysser dig
Och du kommer nära mig
Då vi sitter står tiden still
Detta är Kärlekens sigill.
Sedan då du går
Gråter jag och saknar dig jämt
För det är inget skämt
Jag älskar dig jämt.


Ljuvaste ljuva av känsla
Ljuvaste ljuva av känsla
då mitt hjärta längtar efter dig
Ljuvaste ljuva av känsla
Då du blivit tvär
Och vill få mitt hjärta isär
Och ställer till besvär

Ljuvaste ljuva av känsla
Då vi snart ska ses
Och jag säger : Lev! Lev!
Men igen blir du tvär
Och vill få oss isär
Då känner jag den hemskaste av känsla
Liksom du skulle lämna
Men sedan igen då vi ska ses
Känner jag den
Ljuvligaste av ljuvaste känsla
Och mitt hjärta längtar.
Min älskade
Att fråga henne varför hon gör som hon gör
Blinkar med ögonen
skrattar,
putar med läpparna
tappar hakan
vore som att fråga plommonträdet varför det blommar
Det vet det inte själv
”Det känns bara så underbart skönt att göra det!”
Så är det med kärleken
Den får inte möta brutalitet
Då försvinner den.



Vi
Jag ser tårarna fortfarande dröja kvar i dina ögon
Men vi kan aldrig förklara vad vår gråt handlar om
Vi vet bara att vi båda två är i samma värld
Och att denna värld gjort oss väldigt ont
Och att ingen annan förstår det vi upplever
just i denna stund
Jag ser in i hennes ögon
och gråter.



Dikt om kvinnan
Fina fina händer
Då vi hackar tänder
Fina fina öron
som gör om
Fina fina ögon
Då vi ska ’dög han?’
Fin fin röst –
då det är höst…
fin fin mage
ligger i en hage
Fin fin rygg
Då det är mygg
Fina fina bröst
Släcker bäbis törst
Fint fint hår
Då det är vår
Fin fin rygg
Far var inte stygg
Fina fina läppar
Pratar då vi deppar
Fina fina skinkor
Till för Minkor
Fina fina lår
Simmar i vår
Fina fina vader
Passar för charader
Fina fina fötter
letar efter rötter
Fina fina tår
Rimmar på hår…
Jag växte upp i Sverige
På min kropp
finns djupa spår
Skåror som inte går igen
ärr jag inte kan ångra för en spänn

Det är liksom en fin dal
med berg runtomkring
Men över varje vattendrag
Ringlar en hemsk kraftledning

Min kropp
är det vackraste
Men någon har förstört
De sa att det var vård
men den var lite för hård

Jag var en yngling som älskade livet så
Men varje vår kom längtan i min kropp
Men skolan satte stopp
Ingen frihet
kände jag
Ingen dal kunde jag njuta av
I mitt sinne fanns livets stopp
Och ingen hjälpte mig opp

Så jag tog droger och drack mig full
För att få portvakten att falla omkull

Tillslut orkade jag ej mer
Men ville inte ha fred
Jag fick vad man kallar psykos
& låg liksom i artros.

Jag fick vad man kallar vård
Våren var som borta
Min kropp fick bara tjocka lår –
mitt hår rakade de kort
Och min kroppsliga skönhet försvann bort

Men någonting fanns kvar
Någonting som inte var begravt
En liten låga som stillade min plåga

Denna låga började växa och växte till en brand
Tills den tog mig ur helvetesmänniskornas land

Nu är tjockan borta
Men ärren sitter kvar
Nu ska vården och ni alla
vila i er grav.
Älskande
Älskande utrönar varandras dolda hemligheter –
en provocerande antagonist – vill utröna
hemligheter – utan att behöva älska
den som för-talte de för dem…
Kärlek förtäljer – hat förtalar…
För oss båda
Du bär en enorm ångest inom dig
En sådan ångest som bara kärlek kan bota
Din far & alla har dig hotat?

Slag har du tagit emot
Krokben har lagts om din fot
Sot har nedsmutsat din själ
sot som inte vill dig väl
Jag såg dig
du var det skönaste som fanns
Sedan gick din tanke någon annan stans
Tillbaka till folket som hatar dig
& plötsligt så fanns du inte där för mig

2.
Det näst vackraste jag sett
Är ett litet stall
Med hö upp-lassat i högar
& en liten träig pall

Skorstenen rök och kläder hängde på tork
Från fönstren såg man havet & i åkern fanns det sork

Där ska vi bo
Du och jag
Ändå tills vi flyger härifrån
en vacker sommardag.
En liten flicka
Hon söker efter mig
Ensam i staden
Hon undrar för sig själv
Om hon blivit galen

”jag lämnade honom för att potatisarna inte dög, nu går jag här ensam utan hans stöd”

Två människor går ensamma i staden
båda undrar om världen blivit galen
”var jag för snäll Unielle!
Varje kväll lagade du mat
Mat som var så sagolikt underbar?

Väskan var tung törst in min käft
Unielle, Unielle
vi har det inte lätt!

Bråk om potatis då den bara var kokt
Unielle, Unielle
Vad har vi kokat ihop?”

Två människor letar i staden nu efter varandra
Potatis spelar ingen roll
Bara de får hålla i hand.
***



Kära Unielle!
Jag älskar dig ikväll
Du åkte med det tåg
som skulle ta oss härifrån
Jag låg ensam kvar på stationen
i mitt kiss
Vi hade bråkar om en småsak
som vi gjorde sist

Inga pengar hade jag
Inga krav på dig
Men ändå lämnade du mig

Polisen sa att du var ragata
De tyckte att jag dig skulle hata
Men istället så saknar jag dig
För att jag älskar dig.

Unielle!

Allting är meningslöst utan dig!
Därför följer jag dig, vart du än går!
Trots att du i min själ gör stora djupa sår
Snälla ! Få mig inte att gå som igår!
Ta istället din hand,
& smek ömt mitt lår.
Snälla Unielle!
Hur mycket ska jag behöva tåla!
Måste jag vråla i smärta?
Och kräla mig i svärta?
Vill du nedsmutsa min själ?
Unielle!
Vill (du) mig väl!?
Titta på min själ som lider för ditt väl!
Hur många gånger ska jag behöva upprepa att jag älskar dig?
Servering
Hon är fin om morgonen
så att hon kan använda mig hela dagen
Hon säger
”vakta väskan!”
så att jag får ont i magen.
Hela dagen tjänar jag hennes ring
Igenom att igenom städers alla gator
vandra omkring

Hon säger
”Här är det litet för kallt!”
Och vi går till ett varmare ställe
”kaffet är lite för varmt!”
Och vi går ut i kylan igen
Sedan på kvällen är hon fin igen
Bakar bullar och bjuder på serveringen
så att jag ska ligga med henne hela natten
För att vakna upp igen
utan serveringen.
***
Vad ska du med fina kläder och fint smink till?
Bara för att tjäna din serve-ring?
Vad gott gör allt ditt bagage?
Om ditt hjärta går i krasch?
Titta på dig själv kära du!
Innan mitt hjärta går itu!
Här har vi ett jättevackert landskap!
Vi är hemma nu!
Efter resan som spräckte våra hjärtan itu.

Resan var bra!
Men vad som kom fram!
Ett helt själsligt problem
som jag försökte få fram
Nu är resan slut
och vi får hämta oss igen
Nu ska vi tillbaka till vårt hemska hem.

Jordens dilemma
Du säger att du inte bett mig komma!
Att du inte skickat mig hit!
Och nu då jag kommit
behandlar du mig som skit!

Hur många gånger har du inte bett efter en älskare
Hur många gånger har du inte ensam i natten ropat på din frälsare?

Nu då han kommit säger du:
Varför kom du hit?
Nu då jag kommit behandlas jag som skit.
***
Det är liksom alla lyssnar efter nåt
Liksom det inte fanns nåt oss
Det är liksom monster sitter omkring
Liksom vi var slutna i en ring
Ingen dansar omkring
Ingen säger ett ting
Alla bara sitter & väntar på enleveringen
Ingen reaktion bland oss
Alla bara sitter & kokar
Kokar sitt gift som finns i skrift
Bläddrar bland papper
Sitter tyst
För att mosa varandra till sist.

Det är liksom en död skog
Som suger energi

Allt som går in
Blir slaget
Allt liv som går in blir taget
Hugg ned denna skog
Vi har fått nog.
I syndens tecken
Jag minns då jag första gången gjorde det
Det var på en toalett

Skammen kändes ända in i själen
Och att gå ut var inte lätt

Sedan gjorde jag det ofta
och varje gång samma skam

Men jag fortsatte ändå
Och förde företaget i hamn

Nu har jag upptäckt att det var en synd

10 år i syndens tecken
gjorde min själ till ett hårt tecken

Nu är löftet förseglat
och skeppet ute ur sin hamn

Nu ska jag resten av mitt liv
Vila
I en älskad kvinnas famn.
***

Vissa
Vissa ser bara orden i en dikt
Andra bara meningen

Vissa ser bara en persons kläder
Andra skymtar en själ
Vissa ser bara skägget som spretar ut ifrån hakan
Andra tänker att det vore skönt att smeka det skägget
Vi ska inte döma en person efter vad den gör emot andra
Utan vad den har gjort emot sig själv.
Under vattnet
Vem som helst annan skulle ha svårt att förstå sig på min situation
Ingen kan köpa sin själ tillbaka
Om man erbjuder mjölk istället för att stilla sitt eget hjärta

Om man flyr iväg ifrån att gå emot sin egen smärta
Flyr man till bullar och kaffe
Flyr man till en annan sak för att slippa sin egen skam och skuld
Man tror man kan leva på kredit
Man tror man kan gå omkring utan att stinka skit
Det enda enkla man måste göra är att erkänna sin synd
För den som den hindrar att komma nära
Synd är vad som för isär de som är Kära
Synd leder till döden
Detta gäller alla öden
Om man inte lider för att få bort denna synd
Drunknar man i dess kölvatten
Man drunknar och går in i den svarta natten
Kommer man någonsin därifrån?
Därför, det som gör ont i er då ni ljuset ser
Är att det får er att växa
Det liksom förhäxar er
Så att ni plötsligt ser
Ni förnekar att det är riktigt
Att detta ljus är viktigt
Det enda ni behöver göra är att höra det som sägs till er
Och sedan säga detta öppet
Inget får vara gömt
Inget får förbli förglömt
Alla måste lida i pina
Tills en dag de får vila –
Ifall ni förnekar smärtan anklagar ni den som älskar er för den
Ifall ni istället anklagar er själva kommer ni in på vägen
Så saken är den att inte anklaga anklagelsen
Eller inte förneka förnekelsen
Eller inte förakta föraktet
Utan lida konstant
Tills ni kommer ur ert eget skapade syndaland.


De fula
På snabbköpsparkeringar är det alltid fullt
Bilar som smälter Nordpolen åker hit
för några futtiga kronors skull

På vägen ser de reklam som får deras sinne att vackla och falla omkull
Allt för några futtiga hundringars skull

De kan aldrig vila
Måste alltid förbi

Medan narkomanen silar
I trist melankoli

Detta är den nya världens gång
En skräpvärld kan man kalla den
Ingen känner längre trevnad
ingen har ett hem
Alla åker någon annanstans
Och sätter upp barrikader för regn
All tanke är smutsig och all glädje bara sen
Vila gör de sällan Bara till TV-ljud
Kaffet silar de ofta mellan tänder som är gula
Allt känsligt ska de trampa ned
De fula.
Ibland tvång
De –
som benämns som ’sinnes-sjuka’ –
i ett samhälle –
tycks ha en önskan –
att ta en evig semester –
en flykt –
blir det i andras ögon –
då en fysisk realitet
pockar ’kom tillbaks!’
på obetvinglig uppmärksamhet…


Den stora konstnären Herr Idióto
Den smärta –
som styrker –
är ingen träning;
ingen styrke-tår
utan –
acceptansen –
oavsett –
av vad som är…




Det eviga
Ingenting
kvällen passerar
livet passerar –
kvinnan du trängtar till
kommer att passera
kvällens fest
försvann med kvällen
Ingenting
lämnade dig inte
Hon som går där!
Går emot allt det som kommer att passera
Bara den som
Ingenting vill
kommer i dödens käftar
ha
Ingenting kvar!…




Den dagen
jag slutar vara galen…
blåser jag ut ett ljus –
i mitt hem –
för att tända det –
då jag åter vänder hem… –
igen…


lagen slår tre gånger
med klubban
tålamod!
sexuell styrka –
lösgör –
diamant-hårda ord…
förvillande slag –
knackade … –
förbjöd –
vad den skrek… –
inget dög… –
världen drömde –
lagen drämde… –
uppdämde –
dömd till döden… –
sög in –
förvillande fåglars –
skrämda energi…
***
Tankarna rullar in
som vågor,
sinnet är ett kvavlugnt hav;
efter vågen,
lämnas bara sanden kvar.
***
Pedofilens råa verklighet –
humoristens skratt… –
det hoppas på råa skämtets tjusningskraft…

En värdig kvinna –
går i slöja – annars beslöjar hon –
dina tankar –
dina ögon –
ditt hjärta bankar…. –
hon får svårt –
att säga sitt… –
& – du – får svårt –
att säga ditt… –
erotiken –
i nattens famn … –
då burken på locket avlägsnas –
skall kännas –
i Himmelens mitt… –
tänk! –
vad skönt det är!…
att beslöja sig…!
& – med känslan innuti –
i tystnaden –
likt Guldmun –
nöja sig… –
att – om världens bekymmer
prata – bara – prata på… –
medan nattens timme skrider –
& –
höljda i djupaste mörker –
båda två… –
där mannen –
varken hör –
eller ser…
utan – känner den livets pulseranade värme –
som bara hon ger…

vem?
vill släcka hjärtats brand?… –
i gemenhetens land?… –
skall –
barnet i mig –
förmyndas –
utav bedragare –
som anklagar mig?… –
som – begår varje brott själv…
men – ”förklarar” –
för mig
’man… – umhm… – måste betala för sig…’…
***
Börjar Zinai… –?
ett par bröst –
skymtar… –
skimrar –
likt ett korall-rev –
i Medelhavet… –
ett par hårda ögon… –
glittrar fram…
lockande bar… –
en isande känsla –
söker vår-offer… – orm – ringlar nedför klippans rej… –
ögonen –fäster sig… –
en kvinnas hår –
bilden – utav en tår… –
då den rätta känslan
undgår att infinna sig… –
sedan ringen –
glidit ur handen på dig… –
’Är du missnöjd enstöring likt Christer Pettersson?’
Då jag ser henne stå – med armarna – besvikna som ett barn… –
vill – jag bara älska henne
att jag dör – mördar sedan den ditsatta –
’han föll ifrån en trappa –…’ –
i Solnas polis-stat – känner en del till –
ganska många – att konstapeln ljög…
medan – utplånarna – döljer rånmorden – lust-morden
presiderar hög… – sprider virus i orden… –
att påstådde mördaren – var bög – ljög… –
bökade i jorden – efter ett vitt pulver… – att bli hög… –
’vi korsfäster er!… – Petterssonare!’ petiga huvuden – som vill försonas –
med tanken på – att någon – ska sätta dig dit!… –
gator blir tomma… då din skugga närmar sig… –
att klaga på att en knark-kung – signalerat till dig dit? –
spana då – efter signalen på – ack! ack! ack! – vem sköt?… –
du springer – men – då du pekas ut – som mördare – vad är det då lönt?… –
är du en vän? – till knarkaren?… – har du?… – en telefon?… –
det ringer nån… – ’litet tjack?…’

***

Kjell Espmark kom i Akademiens limousin
Bilen stannade
Han klev ur
Jag tror han såg att det var jag
Han sade ’godkväll’
jag sade ’god dag’
uppför trapporna han klev
Jag klev efter
hade ett ärende jag med
Vänster dörr öppnades
Glada ord
’Vill du komma in?’
Hans vänstra hand höll upp dörren
Ljuset från salen utav guld bländade mig
min högra hand jag lade på bibliotekets dörr
Så skamset tog jag mig för mössan
’Jag tror jag väntar tills imorgon
Då kanske dom har ändrat sig’

***

där går Harry Martinson – ibland de underbara ängarne –
& ligger – så lugnt & stilla – i de sköna sängarne –
flera imperier – tycks han ha gått miste om –
för att hålla sin stämma – kristall-klart ren –
ifrån bilistens Ourobourogång… –
Eve gråter – där hemma om kvällarne –
hon – har svårt att förstå –
att – har man varit förenade tillsammans måste man gifta sig –
eller – sorligt – men – nödvändigt skiljas –
för att aldrig mera ses…

då står kanske en främling –
oförväntat plötsligt vid din grind –
& – frågar så vänligt oerhört –
matt – löst –
’får jag komma in?…’
’jag – behöver vatten – & litet mat ’
helt oförberedd på ditt oförklarliga plötsliga hat…

En diamant
daimond –
solid & attraktiv
hårdare än stål

mjuk förundran
åskådaren blid
blir begäret starkt
offrar den sitt liv…
den som ingenting vill –
står för evigt alltid rörlig still…

solid – i tid & otid –
vem kan säga –
till världens förste
att han borde öva sig
för att bli den störste…




orgasmen på plastma-skärmen döljer tysta skrik….
i panik i natten
fula bilder

som rinner
nedsmutsat vatten
lyser även på natten –
upp mörka sjok
där älskande förut huttrat
nu fascistpoliser muttrar
medan de grips av panik & muddrar
en brinnande svärtas sista glöd…
fara & sex
sublimitetens inre fula sög –
in mera gifter som brinner
hamnar vi på pubben
där gift sprutas –
remitteras
sätta p för vansinnet
om vi lägger till en fysisk aspekt
knådad blir kallad för ’gubben’
***
den som sa – att en slipad diamant
Är mindre än en oslipad
konstaterade bara ett skenbart faktum.
***
en människas förfall – tycks börja då den vägrar passera
över ängen –
’tänk! om ormen biter en’ –
i rädsla för vargen
blir den vargen själv…. –
massa bortförklaringar
sjukdomen börjar med konstruktiviteten i besparingar… –
den påstår sig plötsligt
vara förnämare än ett djur
& likt ormen
lägger den konstant snaror på lur –
staden – är en konstruktion –
länge leve den som lever i naturen
& glömmer bort
Babel’s torn.
Våran mastrubation
blir likt ormens gift
om vi samtidigt tänker på mord.
***
Smickrande ord –
gömmer en farlig situation…
vi smickrar den –
vi kastar ifrån stupet sen… –
ordens fix… –
blir då för att uppväga våran inre galenskap
& börjar tömma livsnerven på egen hand…
för att dölja vår skam –
& vår inre brand –
talar – vi smickrande ord –
& våra tankar övergår till m-ord…
***

Ögonlock tunga utav drömmar –
föll över dagens ljus…
– caféet sorlade –
drömmarna drömde
& friskare
vaknade
själen…
***
När förvillelsens medalj – skall delas ut… – & – ett geni – efter
en livstid utav mödor – gratuleras tillslut – säger Gert Fyllking
(ironiskt) ’äntligen!’…
***
Jag ser – Horace & Ebba – likt en oförstörbar himmel – hålla
om varann – & Caspar Engdahl ibland stjärnornas vimmel –
samla gudomliga namn – för att återföra till sitt ursprung…
vila
tryggt – i transcendensens land…
***
I praktiken – får man ställa frågor
I metafysiken –
går man ned… –
faller – om man gör det.

om man vill göra allt i praktiken –
ska man tänka bort metafysiken –

en stor konstnär –
gör ingenting –
medan andra prisas –
i Ourobouro’s kända ring.

ber de i tysthet
om ljuva ting.
***
den prostituerades protesterande sexuella väg… –
hennes smickrande
slår ihjäl.
***
starka känslor
våldtar starka offer…
***
den som har sex ensam
gör livet till död… –
då den –
i skammen av ett par ögon den älskar
nedtrycker skammens glöd.
***
åtminstone fick jag det där…
steg lite i andras aktning –
nu tror de – att jag är där –
medan de ett oskyldigt offer utbuar
bakom murar –
är vi två –
djävlar –
som skrattar då –
andra tror vi har så intressanta samtal
medan vi i verkligheten –
våldtar ett utvalt exklusivt antal…
skål!
…
från köksregionen hördes ett vrååål!
***
en övermänniska
är ännu inte vuxen
mognad ens skörd

populister
fertiliserar jorden
med inbillad nederbörd….
hacka i jorden
nedkör gräv djupare
tills marken blev mjukare.
***
om man känner
för att ge något till någon
får inte det idiotiska första priset
stå i vägen… –
den som tappar sin subjektivitet
blir objektiv bedömare
utav allas personlighet.
***
samtida inhemsk musik –
skapad på lyssnarens mark –
angår ibland lyssnaren
alldeles för starkt
så att han –
försöker skrapa bort ursprunget
med en dyr bit främmande mark.
***

Objektivt –
vet vi inte vad det är –
utan subjekt att mäta sin andedräkt –
ett subjekt
utan objekt
blir absolut fascist –
blint
ska de obefintliga lyda dess vilja
& säga: ’ja visst!…’
våran sinnesfrid – är en blommande förening –
med Jesus Kristus liv.
***
Då jag stötte upp toalettdörrn –
kom verkligheten åter som ett slag –
i ansiktet.
***
priset för längtan på perrongen
är röda priser… –
stopp-signaler –

krockskador.
***
pedofileri –
uppstår ur en fascistisk mekanism… –
vad vi inte längre känner –
vill vi ha till varje pris…
***

röda rosor
& hårda ord –
skyller alla sina synder –
på mannen som dog.
***
att räkna erövringar i erövringarnas erövringar… –
att bli ett dyrkat namn –
för att slippa böka i jorden –
med konstfull hand –
blir tillslut enbart ett tomt ekos –
tomma förundran … –
som kräver att alla ska komma ihåg –
att den en gång var en erkänd zombie –
som ansågs verkligt duktig då… –
för att stilla den klyvning som den ensam sprutade –
upptänt
för att stilla
vad sjukt som den upptänds – för att stilla dö.
***
Intelligent ledtråd
till sexklanens överhuvud var
Magica de hex
flin – ankor med tomtars vrål –
grin – Judas –svin.
***
Eve vet –
att hon funnit en man –
då hon är stark

& känslofullt varm…
drömmer lidande.

en fysisk Eve som kämpar blir Kärlek

om hon möter andras känslor blir hon stark (det ytliga ordet
framgångsrik…)

kom sunnanvind & rosenkind…
***
I mångfaldens värld –
längtar vi till ett liv
utan besvär –
då vi nått dödens slut
önskar vi kanhända
att nya bekymmer skall springa ut…
***
offrets mjuka kuddar… –
heroin? vitt pulver förbereds i hospitalets bältessäng… –
blev han lämnad ifred –
men – de tryckte i honom anti-tjack… –
medan giftet verkade
fick han se –
hur mjuka fläckar
blöttade ned –
ärmen där med
bedjande för sin tillvaro…



Till de nödställda

Ibland önskar jag kniven i era hjärtan
det är då erat meningslösa lögnaktiga skvaller
inte lämnar mig ifred!

Då kniven delar erat meningslösa hjärta
Kanske ni själva känner smärtan som ni ger?
men – jag vet inte vilka ni är –
det är bara de lögnaktiga orden yttrade
som för mig ställer till besvär!
Då jag hör en av er skrika –
detta min vrede – med min Kärlek – förlikar!



’A poetical flower – is an eternal hour!’
“Nu sitter Markus där igen!”
säger förbipasserade som honom genom fönstren ser –
”han sitter stilla – som han ren drömde –
vi kanske borde åt honom sömnmedicinen ge!”
”Nej” säger en hattprydd vän
”Markus reser med en vän – som i ensamheten ber –
Markus reser till den – som honom Kärlek ger!”
Vännen med hatten – knackade på rutan – & steg in –
”de var uppe hela natten – vete katten – varför Markus knappast svarade då j a g steg in!”
Vännen lyfte på hatten & sade
”ur den fula mullen växer glädjens blommor – bara vi en fantastisk penna har!
Markus imaginerar vita blommor – som – liksom kulor komma rulla i Allah”
Markus vilar idag.
***
Den svage eftersägaren – som hade förlorarens arrogans –
önskade sig bort – i svagt ljus – drömde han sig vara – någon annan stans –
i tillbommade hus – ensam vid ett ljus – skrev han påhitt om en värld som knappast fanns –
han levde där – i princip redan nu – sedan diagnosen – hans hjärta gått itu;
falskhetens skizophreni – ’vad är det för värld vi lever i?’
sökande sig – emot den stora tron – där erkännandet blev uttalat som en dom –
’kom! kom!’ – skrev han – fanns det någon som ville lyssna till hans sång?
i världen han skrev – var han stor – i världen utanför – föll nattens regn –
i takdroppet – hörde han det falla –
runkande i takt – med hans säng…
De fula…
På de fula; tillplattade enheterna – tycks det alltid vara fullt –
ärr – efter mardrömmar tycks resa hit – för futtiga tre kronor skull –
på vägen – reklameras skräp – deras sinne – må mördande vackla – & falla omkull… –
allt detta – för tre kronors skull…
– kan de någonsin vila – då de rusar förbi –
regnet silar – i trist melankoli…
vad som stals ur jorden – skräpvärldens nya gruvsång –
känner vi trevnad – vid raspet av hesa röster?
– föraktar vi – operans sköna sång?
vilar vi sällan? – enbart – invid pallindromets pipande oljud?
Då sjukdomen spred sig – föll gula ruttna tänder – ur svartnad mun ut…
Det osar flott…
Om du fäster tanken – på någonting – likt de ondas liv –
& gör våld på allting annat –
att bana sin väg – hela livet – i syftet att få det –
i besattheten att nå det –
att det åtråvärda vinna… få det – säga –
’så… du ser på mig nu du!’ – likt en fästing – fäste ögonen sig…–
en raket – skjuts själlös – upp emot skyn… –
Den förälskade – nobbar hela sitt övriga liv… –
den som vill bli beryktad – offrar sina medmänniskors liv… –
& – det osar – alla flotta jämförelser – själen loosar – dör – urholkad – själlös –
själ osandets tid…


Förakt
Föraktet vi i skizophreni spottar på hunden som orättvist blir dragen –
eller kvinnan som i våld blir tagen –
blir vi själva som tas –
vi själva som dras –
en osagd vredgad mening –
blir till en satanistisk förening –
orsaken varför folk spottar på den som ligger ned –
är att de själva ifrån belackarens ohyggliga känslolöshet –
vill bli lämnade ifred!

Den religiösa kuren
Motståndet
Gör motstånd
Därför:
Mot
Stånd!
Ordet (skizophrene bukett!) En varm blöt kyss!

Ordet brände jag djupt i hjärtat
Det smälte till en strålande sol
som strålade på min viol!
Då vi trycker smärta till vårat bröst –
får vi igenom Det Brinnande Davids Hjärtat –
utur smärtan – växer tröst!
Då rädda ord bränns – stiger färgen
vi skäms!
Om de onda orden
onda i belackarens makt –
istället fick stråla som solen!
med all sin ursprungliga sköna kraft!
Formade
Till en skön Förståelig form
Efter regnet
som om natten slog
i en orkaniskt hård storm –
stormen (som)
fällde alla träden
(som) för sanningen stod i vägen –!
Börjar nu morgonorden – dväljas skönt & tryggt i hjärtat mitt!
dom onda – som djävulskt ville driva mig ifrån mitt hem –
överfölls av stormen – som med rötterna uppdragna ruttna trän –
föll över dem!

Nu ser jag solen stiga
Jag tar fram – min mun-kviga –
mediterar stilla tryggt –
över vad den goda Stormen bortryckt –
Jag ger min älskade en tacksamhetens kyss!
Den fara – vi nyss såg tåga fram –
jag tar en brun kam – & kammar min älskades bruna hår…
den saga – vi såg nyss – krossades utav en varm blöt kyss!
verkligheten (en ond saga nyss) blev levande igenom att vi lät den tala –
igenom en varm blöt kyss!

Vår dotter Tove – börjar redan dagen – med dagens första hyss!
En bukett poetiska blommor lagda på bordet – Tove skämtsamt skrivit orden
’skizophrene bukett!’ leende genom fönstret ser jag Tove
hon ler åt mig – blygt & lätt!
***


’vädergudarna måste ha drabbats utav skizophreni!’

Än regnar det hårt – än skiner solen på vårat hus!
vädret är svårt att förutsäga
då klimateffekten ligger över jorden…
ett ord (får jag säga igenom o(r)den)
var snäll – emot jorden
kör inte din satans bil! mil efter mil – efter mil –
sitt hemma & kontemplera de sköna orden – runt jorden!
skapa skönhet för oss alla – i orden – här på jorden!
***

Godhet & kyla

en god människa – som känner Kärleken brinna – är med profeter lika!
en elak människa – som låtsas att den inte hör –
kan med kylans föraktets blickar
tysta barnens änglakör!
***

’Får jag kasta vatten?’ (med tanke på Bruno K. Öijer & Bonnier-stipendiet)

”Har du kastat… pengar?” sade Izzy Young
Markus Be-Em var på väg ut igenom dörren
”Ifall jag hade haft några –skulle jag ha kastat dem –
eftersom jag inte hade några – kastade jag bara vatten!”
Allt vi får utav djävulen kastar vi
skatteåterbäring åt folket!

Ibland horor & droger – klottrade de sina meddelanden – likt Phallos-symboler –
& – kvinnorna kacklade – än den ena än den andra –
att då isen smälte – kanske minnet börjar plåga mig igen…–
om min ollonistiska pornografiska ungdomsdröm … –
i sängen stupade jag dödstrött omkull.. –
först död – sedan – föddes hon –
livets långsamma dåva gömda taktslag –
gå under bron – återväckt – ur min sömn –
föll svarta gröna ormar –
ned i Helvetet – giftet sinade – försvann… –
jag höll om hennes bröst – med kärleksfull hand… –
ingen nådde oss då… – jorden tog hand om oss – båda två… –
ett par rader – en vår – ett kärleksbrev… –
***

Ingenting
Kvällen passerar
Ingenting passerar inte!
En varm sommarkväll syrsorna spelar
Ingen ting är sant
Allt Möjligt
Du tänker på din mor –
Ingenting passerar –
Fastän alla ting passerar
Ingenting är sant
Allt känns möjligt!
Ingenting stannar kvar
Världen lever & allt passerar
I oändliga dar!
Ingenting finns kvar!
Du tackar Ingenting
För att allting existerar
I ett kärleksfullt orgon-hav!
Ingenting ÄR sant
Allting Möjligt

”jag somnade visst –
Jag blev visst sömnig!”

Affischägaren
En sexig geisha
som man ser
påminner då man ser sin älskade
att andra kvinnor ur hjorden
kan köpas & förnedras
då vi ser den rike affischägaren
leende säga ;
då han på de mjuka naturliga brösten klämma
”Den var hor! den!…”


om ljus & mörker
om det blir svart – då vi dör – hur ser vi ljuset –
då vi sover?…. –
vart härstammar drömmen ifrån? –
vilken mening – finns det – att läsa samma ord – i 300 år? –
om den som skrev dem – fick dem ifrån –
paniken vid upptäckten – att allt tar slut –
då hjärtat slutat pumpa – springer väl nåt annat ut?… –
om blomman bara var jord… – hur kommer det sig –
att vi älskar diktarens ord?…
då vi hör
Kärlekens ord –
längtar vi inte till den … –
som först skrev ned dem?…


Låt oss vara tillsammans!
En tsunamivåg
Ett i en bäcksvart tunnel stoppat tåg –
Då ingen längre
ifrån en öde ö kan fly –
blir åter gemenskapen ny!
Krossar bilden
utav djävulen –
som försöker skräpa ned vår tro
På den
Eviga
Kärleken!
Den krossande bilden utav djävulen
skrämmer kärleken!
men – inte den Högsta
Vi andra skymmer den med vår mössa!



Great Britain
kommer med glass –
för att stilla själa hungern
han vrålar
”ba
ba
ba
ba
ba”
som för att ropa ”vart är alla mina barn?”
avslutar sitt ”ba ba ba!”
med helvetisk fanfar!
Fan far med sin fula signal –
han vill göra livet surt
För alla goda barn!


Offret
I gamens magi
Är maten inte vid liv
De samlas runtomkring
För att festa på en som redan är blind
’Mani’
som ett ärr
blankt som utan liv –
magi som ett brinnande kopparärr
en eldsvåda full utav liv!

HÄR!
Ökänt
berömda
berömt
ökända
Om stora personligheter
Går meningarna alltid isär…
Vissa vill kyssa dem
Då Kärleken kommer
Andra tycker mest de ställer till oändliga besvär

Vissa blir kära
i berömt
ökända
ökänt berömda HÄR!
Andra säger – då berömmelsen kommer allena
”Nu! sitter han HÄR!”
Vissa
berör han redan ifrån början –
från första natten vid rinnande vatten sitter han HÄR!
Andra stapplar –
de ser den helt svarta katten –
Då solen stiger – över Mälarens vatten!
Men – andra – finner i honom tröst –
han ser henne strila – sitt silvriga vatten –
i den månljusa natten –
talar han till dem – & fyller deras bröst –
med trygghet & tröst.



Svart & Vitt (med tanke på Shakespeares Macbeth!)

Svart-vita sedlar – du går fri –
vit-svarta sedlar – du får springa för ditt liv!
Livet – en berättelse – berättat av en idiot!
full utav vrede & ilska – innebärande Ingenting!
***
Buddhismen i Öst – ser – den varelse – som tröttnat i leda –
på lustfylld fasa – det fula sexuella spel –
som hittade falska vänskapsspel –
tröst – en vän – som klarar sig själv –
ifrån att falla ned – i förtvivlad(en) … –
styrkans sexualitet … – våran rädsla – för korsfästelse –
styrkan – förstör allt –
meningslöst –
det rädda krypet surra –
njutande – utav ljusets
sprutande förfall…
***
Schoupenhauers frenesi –
en ond blommas liv?… –
döden – för en pedofil… –
driven – utav en emot undergång –
skenande tid…
***
Jag skapade en himmel – utav vad jag stal – ur avgrunden –
jag föddes i – en Sann Poet
må genomlida saker – ingen kan gissa sig till – att satan vet…
***
vad som må splittra sinnet mest –
är ett sinnes-test… –
’nu ska vi se… – kör igång med tortyren… ’–
analys –stjäl i värsta fall – en persons inre ljus –
ska en gruva betala – för att bli rånad på sina skatter…
***
Jag ser honom – hans säng – han ville bli beryktad för –
som en svart snorkråka – en tidning under ruttna löv –
eller – en marijuana cigarett – som filmade rökringar… –
eller – en tolva – som tröttsamt har hakat upp sig… –
varvar samma ärr – nöter ned det –
vid varje svart magisk impuls signal –
förstörande veckor – & en ljus dag –
igenom att vägra ge något svar…–
en fantasifågel – som beundrar sig själv i spegeln –
intensivt sökande den oförstörbara bilden –
som – då hans koncentrerade skadeglädje släpps –
likt en oxymoron – då hans intelligenta minne – dött –
likt onda blommor ur den komprometterade jorden –
likt fullständigt förvandlade –
utav den evigt kärleksfulla modern men – i elden –
skall allt förgås – till sist – smakens snorkråkor –
må likt maskar suga i jorden –
likt blodiglar på förskräckta modern –
men – då hon är slut & död –
brinner alltet i elden till sist



Till Ann Mari Fröier

mitt orakel – sitter på ett veto –
huset – kan brinna ned – närsomhelst… –
’tack Allah –
att det fortfarande står kvar…’
med sina gula knutar – & flagnad färg –
& skrotiga skottkärror –
kopparröd ärrig flagnad färg –
en stig –
för liten för häst & vagn
& kärror på två hjul… –
lever jag bland utspridda reklamblad
önskningar som skickats till jul –
jag är – ovanligt ful –
i munnen –
& det finner jag –
likt min medkänsla voro försvunnen –
kul!
det är tur –
att mitt orakel sitter på ett veto –
kanske är oraklet – flickan som försvann –
somnade in –
i dödens famn –
men – kroppen bestod –
jag älskar –
mannen som dog –
en notorisk Nova-polis –
som testar de tröga –
med färgade bevis… –
fröken är lagd på is –
likt kallrökt lax –
snövit i kistan –
värmdes utav Prinsens kyssar
vissa tror –
att hallickarna står över den –
som i ekonomisk värnlöshet –
bjöd in dem –
att dela säng…
***



’Psykiatri’ kan aldrig bli ett yrke – för då – är ju saken klar!
driv människor till vansinne – så många som möjligt!
& fortsätt ställa sjuka krav…
***
likt en klocka som går baklänges –
försöker pedofilen –
återvända till ursprunget
igenom att växa
ned i jorden
***
Diktaren – gick i natten
han var trött & slutkörd –
’Satans katten!…’ –
mössan blåste av –
grämande han gick i natten –
hållande hatten med tummen
brättet nedtryckt var… –
floder av bilar strömmade
elektriskt ilar –
’bonden som anses vara en kavaljer blir anklagad för att vara skizophrene ’’
liksom dessa rader – genom fler & fler händer –blir tyngre & tyngre… –
tills fysiskt de står för Ondskan som ett hinder – blir solens strålar till jord –
då de igenom oändliga avstånd –
strålar på vår jord!
’då satan ryter – & försöker slå ned dig… på din väg med sin svans – vet – att du är på rätt väg…’
”att vara vuxen är enbart att låtsas tycka om drinkar?…”
Cancer –virus
Dyr ler – lag juden – bara ser –
dom säger att jag hittar på anledningar – att analysera –
ett så tomt yttrande – att man börjar tro –
att det finns en anledning att analysera…–
säger dom som tjänar sitt uppehälle på att bryta ned människors vardag då –
att du ’är farlig för andra’
akta dig – att protestera – snart håller dom med… –
’för dig själv också…’
klappar dig på huvudet ’själv-fallet…’
***
Pengar pockar på jämförelser … –
Ulrika Lindström är svår att se –
i all sin njutning & pengaglans & sexualitet
känslan av att lämna & kanske njuta ett lyckligt liv –
sin underbarhet skrämmer misslyckandet…
den avundsjuka orättvisan…
hitta ett ställa där du trivs!
lägg Mammons handskar på hyllan
… – & titta – ifrån konstens perspektiv!
du äger ändå ingenting!
***
innan judarna börjar – med sin komplott – likt arga termiter – i ett sandslott
varpå den fientliga solen – skiner – värmer –
innan jag – själv blir kall… –
***
den stolta ondskans blomma
sexet sexigt slog ’ba!…’ –
ödlan rapade – den svarta spegeln
kritiskt granskade –förvillande öken bredde ut sig –
finnen slets ut – blod ramlade ned i handfatet … –
rutor av vatten avtecknade sig… – han kände sig sjuk
likt någonting fruktansvärt äckligt –
likt avföring tryckte på hans sinne
likt han blivit nedsmutsad i sitt inre…
ett fruktansvärt minne –
kvinnans kniv – föll ur handen –
hon vägrade be om förlåtelsens frid… –
fick honom att känna att –
när han låg hemma sjukt lidande tid –
stolt – hänsynslöst –gick hon förbi… –
förväntande sig – att han skulle be om förlåtelse –
för att ha hjälpt henne en gång i tiden… –
***
sexbombens hatande förakt för sina beundrare –
det njutningsfulla caféet –
där anklagelsebladets dagliga akt…
de rika kostymnissarnas mördande makt –
den hala elektriska ålen av deras attraktiva hat –
deras svartmagiska pakt
snuttar utav utrotarnas förstäelse (förstörelse)…
deras perversa klocka
blåsande emot Himmelens Änglar
som Strilande Skapar utur Himmelens klocka
jordens sköna mark –
En Heligt Blommande Friheten –
lättheten i den Oändliga Skaparkraften
som utan att bekymra sig om framtiden
Skapar Allt!…
***
den fullt mest värdiga kvinnan – beslöjar sig –
med tanken på – att männen annars kan bli besatta –
utav att äga hennes liv…
***
Virus – genen irriterade mig –
den onde shytan – harklade sig –
skrattade – täckte sen – med svart-oljig hand –
hålet efter sig –
målade en skylt – med rött blod
av mitt namn – skyllde på liket;
’självmördarens hand…’
***
Schoupenhauer – förnekade sin ensamhet… – sin hundnatur –
sin mörbultande ilska?

***
vem älskar en sjuk kvinna?
den sjuka kvinnan –
hatar den älskande mannen –
slänger sig – i famnen – i närhetens ögonblick – slänger hon allt … –
spermans klick – på magen
den som längtande – lockad –
efter famntagen – går – likt en utbränd tomt… –
ut i dagen … –
ser behagen –
men – känner sig – likt utav hopplöshetens våldsamma passion tagen… –
de bedrägliga behagens lockande svek –
en Djävul – skrattar –
släcker dagen –
äger den varelse –
som bedragit sig själv –
spinner ett nät –
lyxens era –
är slut –
älskaren inlindad –
i spindel-nät –
regnet frigjorde det klibbiga salvan – nära nog – hängd – åtminstone halva … –i skogars taiga… –
ett skott-salva… –
’vad brydde hon sig om mig?…’ –
en arbetar – köper en tjej… –
den andra stretar – medan hon spelar – med falska kort… –
för den fina damen –
med behagen – för att en insikt – skall klarna –offrar älskaren sig…
medan – hallucinerade applåder –
uppskruvade låder – drar –
i metalliskt skatte-filter…
förbi…
de ärliga själar –
nu får träla – zona – för sina synder – att de erkänt –
vad varje super-hjärna rymmer…
Babyloniens svartmagi –
offer –
slagna till döds –
sprängda fittor skriker – våldtäktsmän –
efter unga flickor – griper… –
bombexperter – pervers(er) – reversbrev…
allt Helvetets perverterade liv…
men –trots – inom detta – en strimma –
en ädel mödomshinna – kärleksoffer – som dras till varandra – för att rädda sitt liv…
likt Carmen – i ett ergonomiskt land…
där allt – mätes ut – kastas bombers brand – igenom kroppsliga dalgångars land –
giftsprutan – Sokrates filosofi… –
men – denna smärta – för stor – förnedringen snor utplånar offret bit för bit
mal ned – själen till tegel… –
sätt er – för all salighet en regeln ’kom i tid’… –
pornografikerns nakna politiker – må njuta – så länge – regissören ”vill” … – men – om verkligheten tar över – & manövrerar naturens ill – till något – offret i korta stunder utav glömska – ”själv” ”vill” – då puppan – ger efter – för rumpans elasticitet – kommer regissören – med timglaset i köret – sprätter upp – fri-gärningsbrevet… – i elden – kastar det – säger skriker ”Jag sa ju!” komma romarna – diktatorerna – ceylon té – lockande idioter – om frigivning – ifrån – inifrån murarna de mänskliga burarna – hörs buarna ropa på ”mamma… vare…” – men – mamma – förrådde – bilden utav verklighet … –
hur hade hon annars – kunnat bortförklara – att hon undvek att flytta ifrån detta skräp! …
likt ett rep – en snara – omkring den nyföddes hals – blev barnets sinne – fångat utav guld-tänder – burar – klibbiga händer – vargleenden – fränder – förrädare överallt!… –
starka tag – styv-farn … – medel-klass horans skitprat – toalettens skrap… – hivar in – mera fiskar för att tjäna monstrumet i sängen… – friheten – att undvika regnet… – friheten – att bete sig – likt en vansinnig stängel – slingrande sin kropp – i begäret – i dimman av allt…

’Djävla!… vilket skizo!…’ hennes attityd – tycktes vara – ’döm eller du blir dömd!…’ –
i sin päls – hängande utefter hennes suktande Fredagsbröst… fanns en underlig biton…
’satan!… – vad snygg hon är!…’ tycktes hon viska – i bägge rivalernas öra… – den ene – tyckte sig höra… – ’hon tycker – att h a n – är ett skizo!”… båda – likt indoktrinerat – självbedrägliga – automatiskt – log… – koagulerade lemmar – spända tänder – tända kroppar – emellan brösten – krockar – likt ormar – krig – emot – krig – slingrade sig – glida likt ormar – emellan brösten… – den ene – tappat rösten… – den andre stelnat – i sin position… – 100 kronor – saknades i fickans flappande under-liv… – ’sak samma… ’ – ’en smart psykopat… ’ – meningslöst – studsade nu orden – i sammanhanget – tillbaka – på den bestulnes nyfikna hat… – under hatten – tänkte han – höll upp dörren ut i natten – släppte ut tjuven – behöll hatten… – såg han vandra nedför trottoaren i natten – ’sak samma… ’ det minne – som dröjde – sig kvar – var formade bröst – under skinnet – ett elakt skimmer – ’attraktiv – men full – utav vampyrernas hat…’
***
Någon drog i toalettdörrn… – hans leriga ansikte – i spegeln…
– ’för lång tid’ var känslan … – öppnande dörren – smiter den
lille in – stilla står han vid toalettdörrn… – då mans-haterskan
– ifrån hörnet – likt planerat – oförmodat – indignerat tittar
in… vräkande sig in… – tappar han anteckningsboken –
med en smäll i golvet… – paranoida vanföreställningar….
– baxande sig ut – likt ett indignerat spjut – vräker hon med
lillen förbi… – i spegeln – tvättar ansiktet med vatten …
– djupt klagande liknande blåvalars melankoli… – pratet
utanför ’Professor i Psykiatri!’ i ett kör… – på bänken sen
– en barnfamilj på väg hem… – ’ska vi dra ned brallorna’ en
oväntad kommentar – ifrån den super-sportiga morsan… –
morrande – ’där är bilen!’ hotande – med gift-spruts-pilen…
***

***
en diamant är jag… –
en pervers pedofil –
som älskar barn… barnet i mig –
en oförstörbar karl… –
är jag ingen barn-älskare – som äter upp lamm… –
utan – jag älskar barn – på måfå –
spontant – ibland bara ben –
mina bara ben – kubbar – längs en sandstrand –…
jag är inget perverst geni –
jag ser mig stå med handen över barnets huvud –
för att skydda min inre frid… –
för att bevara barnets spontana liv… –
lika barn leka bäst… –
jag fyllde ifrån början en plats – den outhärdliga analytikern – blev fylld utav kärlek –
bara han såg Kristina – komma ut ifrån skolgården på en rast… –
min ena framtand borta – plast pappa – laga – hast… –
gungar sjö-sjuk – i framsätet – högst uppe i en mast… –
***

Kansli-sekreteraren som blev hjältinna…
Kanske sekreterarens cancer försvann – då hon en dag stannade kvar på kontoret sist av alla … – hon slutade dagen efter –
i stön – särade hon sina ben … – horade – med karln… – som fick sätta på henne – i hennes bak…– ’jysst!…’ – återigen – särade hon på sina ben – hon slapp därmed både cancern – & – att behöva döma andra – (& därmed sig själv) till att bliva torterade… – som ’ skizophrene ’ – nu runkade hon av dem… – kukarna i rad – kansliet stängde – många röd blossanade kinder log – åt ännu en ’ny ’ dag…

***

Han verkade leva – så som vissa säger att de värsta är… – de hopplösa fallen… – han kunde varken förlåta – eller glömma – likt en ihop-tryckt fjäder – som väntar på att få töjas ut… flippade han – vid varenda förtalsrapport – en fitta – tuggande tuggummi… – ’oa… – vilket djävla skizzo han är… – alltså…’ ’visar sig i fönstret för en s e x – årig tjej… ’ öl i ansiktet – ’tänk…’ skrattar han – en skicklig lirare – med ett kors – utav guld –silver – med inslag – utav den röda nattens städer – i ramp-ljuset – satte han anklagelseakten – log – ett guld –leende… – fimpade cigaretten… – förolämpad utav att offret stampade ut dess sista glöd – varg-leendena spred sig… – förtalet hamrade – snickrade till en bur – i ständig väntan på att det godtrogna offret skulle falla… vanans makt – i ens sinne – har den gode svårt att se – sexuell styrka – häxans & gastronomens buena – trevlighetens hypnotiska pakt… –
***

om – jag gifte mig… – verkligen gifte mig
med Prinsessan i landet… –
om – jag sedan dog… –
& – återvände – i armod… –
skulle – vapen – möta mig?… –
skulle hennes vakter – nedskjuta mig?…

om – jag verkligen gifte mig…
om – jag gifte mig –
verkligen – gifte mig –
med Prinsessan – i det här landet –
begärde hon – mitt hjärta i sitt –
skulle hon – ha funnits hos mig – ifrån mitt första ögonblick…

Mitt geni älskar Svenska Akademien…
jag steg in –
i Svenska Akademiens – bibliotek –
regnet föll –
onanins svek –
brände –
ibland volymernas kartotek… –
till aska mitt dåliga samvete!… – nu – vill jag bada med en nymf!… –
sätta schampo i håret!… –
satt där en kvart..
respekterade – för ovanlighetens skull – en sann makt –
enda svenska –
jag känner till –
nöjd – gick jag ut –
& – gjorde likt aska för vinden –
sjöng liedens sånger –
som blev kärlek –
eviga gånger…

Om Kärleken

Om tror Sant
blir skönhet
Om sköna föraktar sant,
Förruttnar de sköna inuti
svartnad själ suger in till sig
andras energi
så kommer Guds bud
för alltid förbli?
om skönhet inte älskar sanning
mister den sitt liv!

Mannens sanning i femaléns sköte
som vi tryggt i vårt bröst
tryggt i hjärtat bär,
på vår färd, skall vi söka
vem vi är; sanningens sköna röst talar här!

Sanna och sköna
älska varann
barnet ligger i Guds trygga famn!



Till Kim en måndagsmorgon
Ny Kärlek i Öster
Kärleken stiger
morgonens rodnad
en aura tidlösa tider
blodet glider och kniper
då ett nyfött barn
kommer till världen…

Kvinnans kropp – har drömt ett nyfött liv –

ett ljus må födas i nattens timmar –
drömmar om världen Ingenting
ljusets strålar igenom fönstren in… Kampens vila lättnadens suck – Kärlekens dröm poetiskt föddes i lättnadens dröm…

lycklig den som inte säger livet är kort då blixten slår… Basho

Denis Diderot, en diamant analytisk idiot?

på domens dag – säger Allah;
”sätt en själ i den”
de filmer ni se…
jag försäkrar er , ni kommer att få vara med…

varje maskin
en känslokall avbild utav en naken själ,
som tortyrledaren flått på dess skinn
tills bara skalet hänger i ett rep ifrån ett träd… –

***

Horace Engdahl verkar ha ett tungt element och ett uppvägande tungt element. Han är mer diplomatisk än den som till varje pris vill skapa sig en bild; sporadiskt, likt en cirkel ser vi honom sitta. Medelvägens lätta element… upptänder hans goda vibrationer…

En kvinna vandrar likt en pockande blomma. En man må stå på fast mark; kvinnan av naturen otrogen. Drucken utav sköna drömmar ger hon sig till flera som tyvärr, tror att de är ensamma om henne, hur de slåss om henne!

***

Horace timme
alvens ras
strålar på faunan
hagens barn.

Kärlekens timme,
alvens barn
ser upp emot himlavalvets himmel
där Änglar sjunger; Horace, Horace!

Timmad visare
älskar Horace igen
ässets minne;
ljusets timme slocknad…
klockan tickar i Horace Engdahls hem…

Min vän Horace, går samman med mig upp
stiger med solen…

Alla dumma varelser rycker upp gräsets frön…
med roten ur jorden…

Horace strålar på alvens ras
glädja sig att se dalar och ängar
bada i Kärlekens hår…

De dumma soldyrkarna
dyrkar solen igen
meningslös njutning
värmer baken…
dynamiska strängar, glider igen
mekaniskt… torkat igen.

Horace strålar i Kärlekens hår,
då Änglar sjunga
breder marken
ängarna, dalarna ut sig
dyrkande Herrens vår… –

Den luriga kors-fästarens lust,
då den ser Ossos apparat blinka grönt,
kan gå på, i strömmen mot strömmen
hur länge som helst i sitt hat.

Gubbens skenvackra leende
lurar den, en lusig tro avlusar, förgiftar en…

Gubben ler; bedragna offer staplas i kvadratiska högar…
blir i diagrammen fler och fler…

Och svarta mamban diar mjölk ifrån en ko
spegelns intensiva hat lus tro
De som fäst sig vid tanken på kärlek
likt fästingar, meningslöst njuter
utav att se brunt skick i förgreningen…

Pedofilens meningslösa hat för vad som kan besegra honom; naturliga pojkar går sällan i säng
med en gubbdjävel

om han saknar förmågan till att observera
hur varje antiopiat som förstör nervsystemet
gör offren blinda att se
att ateister äter dem
att doktorshattens svarta kvadrat
döljer en Ouroboro;
världsormens tärande gift, en hand höjs till kamp…

vad ondskan drivit fram,
spetsade hjärtan på grillspett… –
ovanligt hårt, knullad utav ovanligt smart

***

Oasens förvända spegel;
ollonet hälsar
månen sover med krigets drömmar
i sitt hår….

då människans minne upptäcktes, vändes livet upp och ned, någon intelligent orm inbillade minne att det hade en mening hon vände sig inåt för att finna den hon fann en splittrad situation…

den skizophrene fryser sitt imaginära liv, och skiljer sig i analysens duktiga matt, i väntan på att straffet det verkliga skall passera, men blir bara ännu mer paranoit besatt… psykopaten gör samma sak, men likt en vanesak… båda tror att de kan undgå den, så de blir dom att döma de som tänker obehagliga tankar om dom all teknik gör människan skizophrene, ett ljud en klocka hörs, vem kan dofta på en nu synlig doftande gren?….
modellens leende förstör vårat liv, likt en farlig orm som kontrollerar våra rörelser, för att få oss att mista vår självaktning för att göra bort oss… perfekta rörelser döljer att vi observerar yttervärlden, vakna alla timmar tills själar dör, en sömnlös natt… i en värld där fåniga upprepade ljud, ska dölja hur ful och vidrig den egentligen är störtar allt oförklarligt samman

Det började med att vi alla tyckte det var så förbannat roligt… litet svårt att förklara…. på den illuminerade skärmen sprängde vi ihjäl varandra tryckte på knappar bara tränade oss… för att likt sionister slåss… databanken n fylldes, till slut fanns ingenting utav Sanningen kvar katatona likt fallna flugor, låg vi i fönstret stilla resten utav våra levnads dar,… brotten vi begick ingen veta fick. vi fick psykos och glömde liksom vansinnigt bort dem fan vad kul vi skrattade hetskt nyas illuminerade spel , till jul det onda hjulet gick på snurrade så likt djävlar snodde vi på rånade banker höjde värmen i huset bekännelsens ljuva törst, bränner i halsen vi fuktade den nu med gifter, för att döva samvetet, som stillas först varenda flicka vi såg splittrade sinnet…

vissa varelser känner lågorna bränna andra tror att de har rätt att andra döma, än värre för dem, de utplånas ur världen ingen minns ens dem…

likt en Ouroboro smyger p-lisornas blåvita båt igenom sundet vissa tar den enkla vägen…
rött läppstift lé, rött läppstift lurar er…in andarna intalar er att den som vägrar svara på andra sidan hörselkupan är ute efter er… en kondom afet… afet… atex… vad syndare behöver är någon att skjuta över synden på… den ska lida för vad syndaren vägrar erkänna att de definitivt gör… attityden ’sånt är livet’ är starkt attraktiv barbarisk nån som påstår sig känna det säger tröstande att det är onödigt att gråta alla delar vi ju ändå på Helvetet… ’ det enda betryggande i det att personen som säger det fortfarande lever, om detta nu verkligen är någon tröst… –

deprimerade piller timliga horor ligger i gräset vita som gift då brudgummen lyfter på den vita brudslöjan…
I skapande ögonblick rinner världens under igenom poesins glashus minnena försvinna enbart livets vatten susar stilla och ursprungligt i den förbundna natten…

på liknande sätt kan en konstnär som har perioder av skapande för att sedan återfalla i syndfulla mönster, och ockra på sin konst bli benämnd som kriminell han stal det Allah gav honom synden straffar alltid sig själv…

Utsläppta lögnblad spärrvaktens ansikte kryper i min kropp…

om Norr tjänar Syd sitt ursprung sina förfäders by, skall världen bevaras kry om Norr för krig emot sitt ursprung i Syd skall allt bli perverst likt det nya landets symfoni som reste över havet för att besegra måla över Gamla Världen en ny ros en psykotisk extra-hy…

’Hej vet du vart närmaste tunnelbana är…’
’någonstans (pekar nedåt) i dödsriket…’
’fan … ännu en jude-djävel jag tycker om…’

skön arom – Hellux demoners lyx, straffar lent skickar sina slavar att tortera er…
den som ska göra korrekta optiska anteckningar måste ha varmt hjärta ett gott samvete korrekt? … den som är rädd för den sexiga demonen som på en motorväg kör över alla han inte får suga ut och som han tvingar härbärgera hans canceronda liv… perserverande månens dröm fysisk konflikt delar drömmen… synen är en negation utav självmedvetandet…

den som jagar efter ett evigt rykte erkännande den aldrig fick blir som beryckt och faller ihop vid minsta tvivels tryck… exklusivitet mannen i deprimerande splitterny dräkt nya infall varje dag allt raserat som den inte tillät andra att ha… den som lyfts upp till världens geni blir utav sin skenbara frihet alldeles yr passa er för tron på ett geni som förråder sin bäste vän och sedan skenbart tar sitt liv då modern tittade efter sin älskade son kände hon bara en iskall blixtfull stormvind man i brand ett liv som blixt och dunder… konsten är obarmhärtig i begynnelsen var ordet; bråkiga syndare våldsamma färger älskare utav kärleksärret… en hycklande kristen kvinna kom fram till mig och sade du är ju psykopat du vill ju våldta oss gyllene kalvar! vacker du är svarade jag men du talar som en man utan hatt i kyrkan behandlar jag dig därefter också själv föredrog jag mössa i kyrkan eftersom jag saknade lust att räknas in ibland hycklarna ett idiotiskt barn klädde mig bäst i denna protestantiska miljö…

haram liknar harars namn otrohetens pornografi som sölar ned allt med Shytans falskt blygsamma liv…

Mt. Halo Sinai en sann muslim känner igen dom dolda synderna på lukten…

jag hatar tyngdlyftare… en tyngdlyftare – rusar in – för att bevisa sin…

Inom Islam är att sälja konst förbjudet… den – som upprepar mekaniskt och ordagrant fäster sig vid ord som dessa; ’vi vill bara förbättra och ställa till rätta’ (ayat 11, sura 2) begår just denna synd i samma andetag…
självbedragare ljuger för sig själva… pedofiler försöker till varje pris inbilla sig att ’vi älskar barn…’
apoteket början på ondska

högmod – att bedja utan att mena det att be om saker utan att bry sig om deras uppfyllande… politikernas teater… en trevlig teater…

en författare som så att säga skriver från flykt ögonblicket får läsare som öppet skriker ut vad han i hemlighet predikar… ensamhet och tortyr…

hennes livsmål tycktes vara det jag inte ser.. det finns inte.. hon knep ihop ögonen… gangsternas pistolhölster gungade… ingen potatis artist utan en skade insekt ingen legend utan en ökänd ockrare…

jag berättade för psykotorteraren att jag ville göra konstnärsrevolution, hon besprutade mig tills jag nästan dog jag visste inte att en doktor lagligt fick begå mord…

hur blir berömmelse till ett veto? då det blir till en familj en köttsligt ärvd berömmelse blir till ett lobotomiskt redskap en kunskap som blir till ett veto bombens orsak..

tyst för sig själv räknar han flaskornas halsar… vart har han nu ställt flaskan som valsar ut likt bruten musik en sommar natts kväll då fyllot ramlar förgiftad på trägolvets pansar brinner älskarens själ inlåst i en cell inga bevis emot bedragaren förgiftaren hemligt han log förra hustrun i cancer dog. tyst ser han remniscient det vita floret falla i källvatten likt eld… rena fält…

på rena fält flaggan i topp den 4de Augusti svarta grisar slaktas för den röde som tycks skämmas medan runda kanter skamlöst av mekaniska slavar prisas…

kylig elektricitet varma oljebad…

då lymferna i hjärnan blir större pumpar blodet lättare då vi blir elchockerade krymper nervsystemet och hjärtat måste pumpa både hårdare och mera frekvent för att lösa förstoppningen…

den som vägrar försvara sig i rädsla att bli som sin fiende får aldrig smaka blåbärssoppan uppfostran är maskinell tvångsvård de som vägrar uppfostras blir attackerade tills de vill tvångsvårda tvångsvårdarna.. i plastmuggen då han nått kontrollstationen får han ju vila en stund ordvirus viljan till makt är ordvirusets satanistiska pakt… galningarna som vill tvångsvårda sina medmänniskor blir själva tvångsvårdade…

’Kalle människorna son…’ Gris skrivet på väggen med Roland Polanskis hustrus blod… öppet 07–21… ”satans skit!… vi är en minut försenade…”
***
”vill du älska med mig?…’’öh.. älskling… jag ska bara tanka (upp )(kärleksorden…)
Tankar

Den satanistiska synen på at tänka åskådliggörs utav ”ska vi tanka?” som om tankar var förbränningsvara vi köper för att bekvämt kunna köra över andra – medan vi utan att med våra egna ben vandra – tar oss till ”de andra” som om levandet vore en maskin att starta om morgonen med en tidning som en karta ”tanka in information..” vissa punkter utsatta ”vi ska till… de andra” när man tankat färdigt reser man sig upp med en lyckoträff i bordet och utropar ”nu är det dags att ge oss iväg”! Men det är ju då inte ens egna tankar man ser! I ett sådant kärleksförhållande – är det ju inte sina egna tankar – man åt sin älskade ger! Den nya religionen?; ”vill du älska med mig?” ’’öh.. älskling… jag ska bara tanka (upp )(kärleksorden…)
de nordiska ’nej’ sägarna – irriterar en med sina upprepade virtuella ljud… – vi ser på en kvinna – om vi gör någon förnekelse för att få henne – faller vi… – om vi fantiserar om henne… – kommer livet – hoppa ut på vår mage… – om vi ser henne som ett skelett slutar hon attrahera…

då vi om dagen – använder tratten kan vi höra någon viska i vårt öra – att livet är kort och att en svag melodi spelas för att leda vår färd genom dagens natt och rädda vårt liv – men – vi hörselskadade själar – må använda poetens orädda tratt… – vi ser sällan vad våra ögon ser – utan ofta enbart vart vår rädsla leder oss – och – i misströstande ögonblick faller vi ned eller börjar emot osynliga hinder förnekande röster att slåss…

len… handbojor ren njutning delade
ben penetrerad ren len i djäv med situation delade ben skrik som dog… – Sions stjärna på himlavalvet ren… stigit – hård som sten… morgonstjärnan kupar sig ned och ser på dig… – stänger handbojorna särar dina ben… öppnar kökslådan.. torteraren!
’Kärleks-bojor…’

giftsprutan personifierar pedofilens kuk,som sticker barnet och sen ett sprut…fastspänd i källaren binds den fast vid den som förnedrar den då den talar om de hemska dåden för andra barn vilken dålig pappa den har vill de sällan umgås med personen…… som förrådde pappan som band fast och torterade barnen… giftet som blandas med egna fantasien, tar udden av kampviljan och får offret att komma på klockslaget it id… för att förnöja och sugande ta på sig, de onda Ouroborernas huggormsliv

Allah, säkerheten för de osäkra, osäkerheten för de som tror de är säkra…

drömmen om berömmelsens säkrade namn… frestarens perversa lockande makt… skillnaden emellan de som begär ett poetiskt liv och riktiga poeter är att riktiga poeter är utan begär…

psykos är ett ord man lurar de andligt starka att tro på, för att de ska misstro det som de genomskådar den som misstror meningen i det han gör liksom det vore utan mening splittras och dör…
”fuck you” jag vaknar knappast upp man kunde förvänta sig… ”jag har bott i Sverige i trettio år, och människor förväntar sig fortfarande att jag ska tala Amerikanska!… – svenskar är dumma i huvudet!…’ jag släppte tio dollars sedeln i kaffekoppen… då studenten såg frågande på mig tog jag långsamt fram en affisch ”vad är det där?…’ jag visade den för honom…
Hitler sa; ’det är för judiskt!’ därför detonerade atombomben över Nagasaki vi hör honom säga i sin grav, ’typiskt judiskt!…’

Vapen-experten i internationella Maffia-gäng…
spränger någons stjärt –
våldtar flera mindre barn…–
sen – då Nova-Brottslingen –
undviker att åka fast…
’en djävla fitta!’ – ’en hora!’
allena – en kvinna – som i Satans Svarta Garn – hänger fast… –
blir en våldtäckt –
choklad – i en ask –
stagnoil papper – träs av…
en skönhet smakar choklad idag!
en död vän
på andra sidan jorden –
invävs –
i en päls –
den som – i omslagsorden –
hör skriken –
de skräckslagna tortyrarna –
fryser kan hända –
fast i isen –
blir offer –
för såret –
mothuggen den mystiska galenskapen…
***

runkar tyst – stilla – i skymningen… – somnar – nattens barn… – likt fallna höst-löv – ett meningslöst skri ifrån ett flarn… – mur-bruket i Irak – brinner – likt varje sak… –bränn-vinets sexiga misär – lågorna omsvärmar hennes hår – … –
’sprut! sprut! sprut!…’ – nöjd – somnar jag vid elden… – vaknar sjuk – utav en obestämbar längtan… – efter henne … – hämnd – ett hem… – men – jag känner mig förlorad – stadens glans – brinner bortom skogar … – någon annanstans… – finns Unielle – ligger kanske trygg – invid en djävuls hand… – så länge hon lagar hans mat – undgår hon att bliva sann… – somnar lugn… – sommar – nattens ensamhet… – ingen att tala med… – gör mig ej ett dugg… – vad som födde – min mani… – värmer nu brasan – minnet utav rosa trosor – jag somnar i…
***
Ask-lager… – brasan värmer –
tänder – i Svenska dagens skymning… –
Agent X – & – dom dumma analyserna –
intelligent minne –
dumheterna – värmer –
elden omsvärmar sidorna –
där lycktstolparna står – stolt – likt mjäll –
som faller av huvudets fjäll… –
en hora – två män – elden – omsvärmar nu även dem… –
idéen – om det undermedvetna beroendet…
W

***
Ett inflik om insekts liv…
djävulen – Sippornas vän… –
nakna tunnlar –
råttor – i jorden… –
det kända monstret – hettar upp… – Jahve’s svarta hat –
en mekanisk tupp… – satt under den djävla fittans lupp… –
på varma känslor rik… –
lik – lagda i begravarens kista… –
en kopp rykande varmt kaffe – på ett sista tillåtet fik… –
Zippora – en djävul som liknar ett ’geni’ –
men – likt svarta svin – under fientliga solen –
dödar i sin framfart – skapelsens essens – kvinnans liv…
***
om vi tar – det vi får – & vårat hopp ligger hos Allah –
ska vi till varje slag vi får –
dit vi kommer – det är dit vi går!
himmelriket inom oss – själens vår!
Tron på den kärleksfulla våren – läker långsamt själa-såren!
himmel-riket inom oss – våran tro – på att Allah (Subhäna wata Ala)
Allsmäktig sitter strålande på Himmelens Tron!
***
vad jag sett – utav påtvingad tortyr –
är det – att bryta ned en människa –
tills den outhärdliga smärta – personen åsamkas –
vänt dess sina – ned i jorden –
att växa in i Helvetet –
likt att börja läsa Tintin på nytt –
man får då bli – Hergé själv –
sätta Kapten Haddock först –
pedofilering – sätter på en neurosen –
ett plast-ansikte – ettickerad & packeterat som ’ny’…
***
psykopater – en dold cancer-styrka –
invaderar andras kroppar – orsakar cancer –
men –undanhåller sina egna kroppar –
att drabbas –
dom som tvingar människor att bliva soldater – & –
gå ut i krig… –
sparar alltid sitt eget kött… –
sitt ’eget liv’ … –
”skizophrene” – de som utav denna behandling – tappar bort sig själva…
***
All teknik –
verktyg vi använder –
att förkorta vår tid –.
är mindre än noll … –
inget tekneak-freak –
har jag beskådat leva –
tills han blir 112… –
cancer – alltihop –
att gräva sin egen grav –
förvirrat lagt – i sin egen grop… –
att känna varmt –
för ett tekneak-freak … – är i verklig mening –
att bli skizophrene… –

***
du stiger nedför gatan… –
& – då du ser mig… –
ändrar du dig… –
din kittlande efterhängare –
får promenera ensam… – vidare – emot mig… –
***
På väg hem – ifrån Moskéen – där tjattrande babianer – hakat upp sig – i ’jag ska döda dig’ – svängen – hänger ifrån röda natten tar vid den lilla ängen i Cornelis-parken en söt tjej… – ler emot mig – hennes krampaktiga – killarna – kompisar – ser hotfullt emot mig… – står & ser ut över strömmen – & djurgården… – en röst – har hakat upp sig – i ’hallå!…’ – skriker jag nedåt vägen – ’hallå?… ’ plötsligt – hon kommer fram till mig… – nära nog skriker ’är du nunna eller?…’ – tar – likt förryckt min bok – hennes hår – spretar – som en tok… – jag tror – hon gjorde samma sak – förra året – drar i boken – tills hon gnider den – emot fitta & bröst… – & stönar i gruset…– jag – likt smickrad – försöker grabba tag i den… – medan – killarna fixar fotonen… – så – slutligen – kommer en Alfa-hanne (babian) – fram till mig – säger hotfullt ’vad håller du på med?’ ’egentligen …’ lägger han till – stilla säger jag…– ’det är bäst du går härifrån…’ – & – speedade flickan- fattar efter ett tag – & – ger mig boken… statister – kommer fram – med tuffa killen – vill visa – att han är ’man’ – låtsas skydda mig… – statisten – han skrattar – ’nu blir det inga nycklar’…– vad blir det utav falska anklagelser säg?…
***
’Satan!…’ –
bussen stannar –
i den tidiga morgonen –
’sex-sex-sex…’ –
meningsutbyte –
varorna lossas… –
’makt… – makt … – makt… – ’
kaffören – baxar ut…
***
två sidor utav samma mynt –
Det Röda Ögat –
på ena sidan – & –
de berömda mynttillverkarnas bild –
på en horande ”hustru” – på andra… –
tre kronor – flippade – spelade –
emellan ’Öst & Väst’…
***

’sy en dödskostym… ’
vissa lever utav – att tvätta bort den skit –
de badat sina offer i –
andra – på att upplysa en i tid –
att den som tvättar en – var den –
som från början – nedsmutsade ens liv…
***
’Psykos’ –
en man.– som hava anledningar för allt han gör –
likt en Mjuk Maskin – söker han berömmelse
ära & pengar – söker han – äga sina subjektiv –
en hora mjölkar hans Phallos – för betalning – efter tid… –
Psykologens oomkullrunkeliga tickande tid…
***
lufthangarens kablar – en av de viktigaste störningsmomenten i våra dagar… –
virus-bärande ord, uppsatta med bilder – av påstådda mord, lufthangarens kablar – igenom luften talar – ”du är sjuk!… – gå till kliniken & offra dig – för att vi ska kunna göra murbruk…” – fria murare – murar in sand – kornens blöta – kvicksandens – att ridas utav marans psykos – juntans bantade jätteflås – är att dra upp rullgardin – för att se ned – i djupa mystiska tider – var vi var nyss är glömt – att leva ett liv fördömt – vi har utvidgat medvetandets ord; vi ser mera än vad andra ser ligga på ett bord… – vi tror oss veta; vad ingen annan vet – marijuanamissbruk – framkallar så klart psykos – om ett skönt rus; följs utav förbannelsens förhörsljus… –

skräckslaget – ser jag ett anklagelseblad – bakom maskerna av galenskap… – ”vad har jag hamnat i för stad?…” – en stad som tjänar våldspornografin – där det kan dölja sig – en anklagande min – bakom varje flin – & insikten förbjudits – att onda saker lurar – rött svart – vitt… – en bild – kamerans bekännande blixtljus – riskfyllt; att se på ett par ben anklagelserna som mullrar där bakom… gör en paranoit skizophren… vi drivs till snabba ryck – utav Ourobouros enorma tryck…
***
kondom papper – magiskt bajs – kladdat på våta näsdukar…
***
taxametern – parkeringsfebern –
koagulerar – på sina vitmenade ben… –
gudars gom – fattig tom?
berömmelse är farligt…
ta allting varligt!
om du använder dig utav den –

kommer den att äta upp dig? –
oasen är full –
utav mordiskt hat –
dessa horbockars fest-prissande trissar dig –
att falla samman – bli ful –
lyckans hjul – snurrar –
nästa dragning – kan du förlora din tur…
***
kylskåpets lebbiga ljus –…
uppfunnet utav hjärnor –
som super andra själars ljus… –
samlar det så –
minens strålar –
på mullrande vrålande magar –
vrålhungrig –
fläktens tralare –
medan middagsgästerna talar…
***
rösten i dynamen – blink blink blink –
i vredes mord – hör jag den säga –
att – den hoppas ta mer plats –
offra gångarens blod – framför portens lås –
på sitt sändare palats… –
bedragarnas tid – killen visslar –
’vow! vow! ’
’korsfäst! korsfäst!… ’ skriker en massa människor –
som önskar finna ett dåligt samvetes frid…
djävulens snabba tid
***
Peter Englund älskar Schoupenhauer sex –
Kärleken till kärleken –
likt August Strindberg – blir han ett sant geni –
då han i glädje utropar;
’Karl Markus Beijar-Mellin är invald i Svenska Akademien’
om jag nu – likt en idiot –
skulle likt passaren i tiv – vara bokstavstrogen –
& dyrka – låt oss säga Strindbergs namn –
skulle jag sacka – likt på en likvaka –
vara alltför litterär – i mitt sökande efter ’Han’
blir Nobel-priset räckt till dig –
utav riksföreståndarens hand – men –
bryr du dig mera – om att slippa komprometteras –
med en uttalad önskan – att bli ett berömt namn… –
må inget ont tillfalla dig –
då riksföreståndaren älskar att träffa Kjell Espmark –
i nattvindens land…
***
Israel G. Young… du smickrar mig – alldeles för mycket – i mitt tyckte –
då du säger – att jag skall mörda dig… –
hur stor jag är – vilka okända krafter – som jag bär… –
om just dig – har jag passat mig att tänka så –
varför mörda den – legend – jag beundrar så?… –
är jag s å – avundsjuk på dig?… – är dina dikter – s å extraordinära för mig?… –
kanhända – jag slänger ned din paranoida själ –
i ett gruv-schakts mörka hål… –
kristaller – glimmar i mörkret –
då jag drar upp dig i denna steniga dal… –
önskar jag se – beskåda diamanter som skimrar – i otaliga antal… –
om jag önskar se – att du vände dig – ifrån det tillfälliga beundrandet som splittrar vårat samhälle… – dessa Zebu’s & svin… – som blir stumma – & – sår meningslös njutning… – med paniska hångrin… –
som dyrkar bedragarens rövar-taktik… –
in i sängen – raka fittan – knulla baken… – ut i natten – våldtagen – lämnad blek som ett lik… –
så – tacka mig –
du tror att ’mörda mig’ – & – ante-semit – är likgiltiga… –
motsatserna – förstås som så – då den ene – kommer – med sin kör – den andre –
spontant upphör… –
Israel G. Young – du smickrar mig –
det gör mig orolig för framtiden… – du brukar ju skälla – & – kasta ut mig… –
***
Legend (Skriven till Israel G. Young )
The teacher – who do not sell his only soul
Is –like the smallest child –
Upon other’s shoulders lifted high.
The teacher –
Who sells his only soul…
His chaotic breakdown – will be foretold.
Cause – what violence – may create –
Blows away – like dust in the wind –
by the break of day.


‘The poet Izzy Young ’’Eternity in an hour”’
Izzy Young – is very brave –
Izzy Young – is afraid – (to lose power)
Izzy Young is afraid –
Of the power in a flower!
Of the power
Of an eternal hour!
Izzy Young – is afraid
of the Highest in his heart.
He’s no coward –
But – when he sees a meek and mild flower –
He’s lost –
He can’t fetch it – with his intellectual power!

Serie-mördarnas affär – har ett utseende – min ledsamhet – då barnen går in där…

vilken hyperaktivitet… – käkarna börjar mala… –
ett sjukt & oförståndigt falskt leende… – tittar fram –
emot den svarta solen… – riktas en våldsamt framdragen smart ’kram’… –
vem orkar längre med –trevande rolighet?…–
då Helvetets herrar… – samma sexuella hälars bara ’sex-ned’ –
fnöskiga féer…. – genom svarta konster…– tvingar fram ett léende?… –
falska skratt & vansinnigt ’farliga’ skratt… – mörbultar våra dagar…
titta – vi springer fria & mördar de som oupplyst på oss klagar…
då den dåliga grafikern – kör förbi i sitt ärr…
& har klistrat bilder utav horor på sin till-salu-skärm…

humanoider har slutar existera – i dessa tider… –
likt maskiner promenerar de omkring – med oändlighets melodier… – som ringer i huvudet
’ring!!! ring!!!…’ – då klockan själlöst klämtar… – timmen slår in…
’ding! ding!!!’… – ljuder genom huset – ingen släpps in… –
de lé & håna besvär… – i Ourobouros ringde de nyss in… – de biter… – på tungan sin…
pressande blixtar – avbildar kopior – de jag historiskt träffat med min lärare –
det känns pressande… – att jag saknas där… –
men – vilken press det är!…. att sätta upp sitt ansikte där!…–
parasiter – likt toxo-plasma condi… –
tycks fara in…– & göra slut på ditt av tillförsikt & lugn försiktiga liv…
då man är ny-pressad… – tycks man drabbas av en typ av toxo-plasmisk kondi!
då ens kondition är stark… – visar man på bar-mark… – upp sig för pansarets krig…
– & – är ens styrka mycket värd?… – då man tar på Himmels-färd… –
& man likt en överkörd råtta – ligger i en dypöl? en potta! – ja – man var ju redan ett känt liv…
– vissa tror att är man ny-pressad…. – har man nått lyckan… en förädlig himmelsk frid…
omänskliga dunkanden… – oansvarighet…– utlänningar som sitter i sina ärr… –
skriker i meningslöshet…– att de ska döda – den som sticker upp –
tukta oss infödingar… – som en hund… – landsförädarnas oansvar… –
inför deras forna lekkamraters lidanden – dunket utav den betalda timmen –
den Ariska flickans – hjälp-löshet… –
då jag passerar maskin-skriverskans mjuka böneutrop… – tycks hon bli likt en bön – om att jag ska köpa henne …– remsan halkar hakar upp sig… – lögnare drabbas av den svarta avundsjukans slag … – annars skulle de ju fritt få sluta…
sh! vad altens toner voltar! därför att svinet hon lever med – är oförtjänt utav det…
– svart-sjuka…– drabbar dem som oförtjänt stulit en annans partner…–
som igenom våldets modellistiska makt… – gjort med Djävulen en pakt… –
att stjäla en annans äkta hälft ifrån nån – som förtjänar att leva tillsammans med någon….–
som kanske avundsjukt… – vaktar sin tillhörighet med sin förkärlek –
för svart-gula getingar…. – tycks ha kunnat flytta saker…. litet som han vill…–
’stick har hans’ – sa stickan & åt Abbas sill… – pengar pengar pengar – regnade –
vissa – tycker det är kul att gå ned sig… – förgifta sig… – & blöda …. – enbart för att se – sluta känna… – då opium koncentrat – ejakuleras in i dem… innan operationen börjar… –
häxprocessen… – upphörde knappast… – fortsatte i ny form… – ”själsläkarna” kallade inkvisitionisterna
nu såg en totalt missvisande giftgrönt blått vitt det röda lyser…
jag sköt ned mina byxor… –
brättet av hatten – stuprännan full av liv…– hör hur det porlar… – då det faller – utför –
då livet växer… – vissa anser att klättra upp… – är vad det är…
finns det nån som klättrar upp… – då den sänks ned under jorden?
emot verklighetens trista så plötsligt hägrande…. – nu plötsligt friska & ljuva land!

spring
sings
in the trees
love in the trees
silven trees

där en tunga var en tand… – som gått av.. – utan hänsyn till realiteter…– ville han tillfredställa allas inbördes krav…– & bröt av…– han betedde sig värre – än ett litet barn… han levde på äpplernas sago-land storhetsvansinne… – stod framför karbinjären räckte i gälla färger… – ut tungan…. – & sa ’ska du skjuta mig nu?… eller?…’ hänsynsfull emot token… sa hon; (han tyckte sig se… – litet flörtande)… – negativt svarade hon – ’jag lider med världen…’ i hans ögon – tomma på kontakt – en Mumin-trollet – pantomin – i rösten satt… – världens krav… – hade knäckt honom av… – då vi vaknade på morgonen… sov han en lång tid… – då han vaknade samma ’himmelsfrid’…– samma röst – samma monster-ögon… – jag fann varken hopp eller tröst… – samma nonchalanta röst… – då han smackade på mina fikon som bäst… – blev jag trött… – ett litet barn… – bär ide-granens symbol… – i sina händer… choklad… – dör ju kanske snart…? de flesta jag möter – anser att döden bör skynda – befrielsen… – komma…– ingen står ut… –& de (idioterna) fortsätter bära… – sina satanistiska emblém… – pengar pengar pengar… – hur det regnar i svinens värld… – keffen… – honom mackan – hans tänder som aldrig blev gamla… – lyste till den falska gamman… enbart då de gemensamt… – såg på illuminerade svarta hål… – de nya svarta & röda namn… – tog de förstulet… – tveksamt… – varann i handen… – konsum… – en sund affär… –
varma känslor likt tvång i stark passion… – mal ned tankar… – en språngbro?…
byggd bro…– för de aporna…– är det oförståeliga sjukt…. den sista glöden… – syns slockna i natten… sven-sexan – strebern – den själlösa böne-utroparen – brummar likt en motor på en it-yacht…
– den sentimentala – härmar hjärt-frekvensen… – på steget före askan… – ja – & kalla känslor – är vad synden är… – dess mera vi går med – trots våra kyliga känslor… – dess längre lyckas vi… – i meningslösheten… – dess mera vi lockas in – dess mera måste vi sedan brinna … ’jag brinner ’ …
– titel – deras makt … – var abnorm… – allt som ansågs livligt var onormalt …. – det behövdes enbart några ”vittnen” till ”konflikten” så var saken klar…”fred” skulle råda på vår jord… – en total utjämning – & jämlikhet… – blir vi sjuka… – kan någon förstå?…. – att vi gjort ett inre löfte till någon som ingen annan sett?… – i samma stund vi tar en ’röst’ inom oss… – på allvar… – & följer den till varje pris… – man tror att livet är en inre ’röst-styrning’ – … – & att man skall lyda de rösten som man hör… –den som tar ser världen drömmer blir ny… ’para-noia’ – telepatisk noia – man blir orolig i ’telepatiska ’ meddelanden – man lyssnar enbart ’ passa dig! – ’ inåt – till röster som vägleder en… – ett gott tips är ’lev liknade som den miljö du lever i… ’ annars (om detta är omöjligt) flytta!…
De unga Riddarna av den sorgliga skepnaden… – må senare bliva stora Hjältar… – då de erfarit den själv-tortyr det innebär… – har de i bästa fall – blivit immuna emot den romantiska bilden utav ”konstnären”…. – omedgörlig… – omöjlig att ha kontakt med… – annat än som en íde-spruta…. – för alltid framtigande – lyssnande enbart på sin inre övertygelse… – ett renhets ideal… – som ”älskar” lidandet & lider … – för att han lider… – likt två speglar riktade emot varandra… av samma lidande bild… – ändå…– vad är ungdom…? – förutom denna missriktade slösaktighet? sökande efter äran – berömmelsen… – rykten… – viljan till makt?…. – till äventyr & liv?…– ungdomen är inget utom detta…– den sanna ungdomen… – är galenskap… – den tillbakahållna blir flitig & lurande…. – ormen får kräla… – enbart den lidande växer till ett lejon… att skriva blir ett sätt att undvika livets passionerade virrvarv … – ett sätt att tygla det unga i sig … – & på så sätt… – undkomma onödigt lidande…– & att helt uppgå i oförståeligas värld… – där man tilldelas en plats – som tyckes gapa tom… – likt en plats som enbart fylls…– ’vi saknar en andra back – kan du hoppa in?…’ – istället umgås vi med tanken på livet – & lever i önskan efter det… – utan att vilja greppa det… – det känns underbart… – de andra verkar prata om oss. . .– vi fyller deras liv… –i alla fall… –

Ingenting våld… – ’de sista informatörerna’ – häxans skapar glädje…– paddor – kväker verklighetens vrede… –
om styrkan kommer först… – sväljer den allt annat… – om svarta motiv – är första orsaken… – blir det slutändan också… – om den kommer som ett slutet skapar den en V-formation… – likt en vatten-droppe… – som faller uppåt… – sinnet börjar – ’han har så där stor snopp också… – vet du hur bra det är!’ –
’vem vill bli min lekkompis i lekstugan… ’ ’vill du leka doktor?…’
’Det började för några år sedan… hon fick en…’ (pekar på vad som tycks vara en fläck av en röd systa…)–
’jaha du vet…’ (viskar tyst…) – (liksom menande) ’& du vet… hon…’ (de svaga eftersägarna…) – det skogarna – för de grönska – röd – sprakar himmelens liv… – bögarna tar framåt stora malliga kliv… –
de populära café-monsternas svarta kaffe… –
få de i vrång –strupen… –
då de en konstnär se… – ’där är det där…’ viskar de… – ’som jag spelade…–’
parningsnoia… – stiger likt rodnaden upp… – & de falska varelserna må spela… – varma känslor… – upprepas… – & spelas upp… då de ser en konstnärlig ”bra” man…. – brister deras is-kalla bild… – ’det… är ju han…’ gröna… ’aja…baja… ja-ja…–’
själsligt ologiskt krig… – sex & våld … – rött & svart… – en röd tjur… – dyrkar en två fot lång – grön gift-orm… – blev skjuten med gifter… – för att nedtrycka den ”onda” lavan… – likt de stoppat i vattenfallet en propp… – översvämmande landen… åt utav själens os… – överhettat… – sex & våld…– upp – tillslut kände ingen längre någonting
som skriver för att återupptäcka vad de i psykosen förlorat –
ursäktar sig sedan
med ett spioniskt motiv
påtvingades
ledde det till
friheten
att äta upp
’Vad ni vill…”
snart åt de lurade –
sina egna barn
& under banderollen ”frihet”
dyrkade de knullsmaksinen ”skönt som fan…”
att begå
de tvingas fram dit ändå…–
–’ä’ – vi köper den…den våldsamma flugan påminde om en geting…
om det inte är det – vad är det då?… –ett pris på kärlek bredvid banan…– republikens satanistiskt svarta tunga getingar…
de sjuka gråa ansiktena på onanisterna
de som spiller sitt liv på sig själva
& i fantasin gör med andra
vad de imaginativt saknar rättighet må vår själ utplånas… –
& brytas sinsemellan –
vem – vågar närma sig?… – psykopaternas larm?….
vår isande kyla
vi bli galna
& börjar suga in kroppsdelar…
i vår inre ärm
en våldsam rörelse
hindrar i verkligheten andras rörelse
& är alltså falsk
frihet – skulle råda – då varje namn – utav bröderna kunde benämnas med ett nytt
vad de nya namn heter?
ingen skulle ifrågasätta
alla slavar
svara på varje fråga
allt skulle vara tryckt
likt bröder emellan
’krig! krig! krig!…’
skriker arbetarnas kniv
huggande idioter
kunde bli annat än psykotiska?
tryckta i stor skaligt tryck
de nya namnen
skulle alla ta
annars fick de lägga av
& ta på sig namnet ”sjuk”
av detta gjordes ett läskigt bruk
den röda rovlystna menigheten
kunde hetsas till vad som helst
människor bröt samman
till synes utan anledning
i sina egna hem,
ropade de på ’hjälp’
Aristokratin – föraktades – den med gamla namn.
med röda fanor – tågade idioterna fram…
skrek de
’vad är det för ’broder ’ som tvingar andra att ta på sig det?’
”bröderna” hetsade packet…
att hugga sina härskares huvuden av… – tills en ny världsförklaring sprang upp
som påstod
att bakom masken av jämlikhet fanns undermedvetna strömningar –
mordiska tendenser…
idéen om ett okänt ”undermedvetande”
plötsligt började alla se spöken…
& häxprocessen började igen
om förut emot ”svarta” så nu emot den –
som kände sitt under medvetna & var med ”ondskans” vän
alla skulle vi ju vara – under frihet & skratt…
i muntra lag
skulle vi ge varandra pikar, tills det blev för många varelser på vår lilla jord…
& de större ”bröderna” förgiftade resten..
som ovetande om orsak dog..
det orealistiska buskapet ledde till ”äran” att baktala processade livets kärna…
”själsläkarna” botade ingen –
de utplånade dess själ…& bildade en bluff
där illumination fick dölja deras fula lögn
& en tanke koncentration – svart magi…
bevarade deras onda trolldom
då världen såg ut som en soptipp & folk som flugor dog

flaggade den för nya tur resor
den som i vrede bokade
likt en vulkan långsamt & fullständigt då sakerna oss ta
vi dö de tunga gifterna gjorde själ & kropp slö
vad som börjat i panisk styrka spira sade nu att det var ”farligt för rikets säkerhet”
& satte in tunga då det gömda Helvetet sprang lös…
& steg i rökar emot den –grå-svarta himmelen
då personerna tittade fram
ur misshandlat jordigt & tråkigt instängt liv…
tog den våldsamma mastodonterande Helvetiska kliv…–
emot en gjort – värst av allt
var att avslöja ”det”; den meningslösa smärtan
en inbillat meningslöst enad enighet
de nya dödssynderna
var fattigdom (vilket ansågs om självvalt som tokighet) & orenlighet… – & att plocka & städa upp
det illa de hjärn-tvättade ’melodin’ upprepat igen & igen
gick till slut alla tidigare dödssynder ”hem”…
att göra ”gott” hade blivit en ”industri”
”5 Djävlar – till den som skapar den bästa hjärntvätts melodin”
”sökte den största njutningen nu…” den ’perfekta presenten” till ”farmor ” till ”jul”…
sinnet börjar likna en flipper, maskinen…
där ”väljaren” valde – röd eller blå kula
’sin’ illuminerade sinnen, de i celler tänka över – vad de skulle inhandla för gott till mamma ’nästa jul’
kanhända var en pantomin
de riktade emot honom ett hångrin…
då domen föll

började allvaret pumpa
i långa timmar – utan yttre ljud… men smärtan kommer sen… då de inlåsta –
vaknade ur den
människor de förut sett
gått tomma likt en meningslöst enad enighet
visade sig nu likt fromma
domarens allvarlighet
det ”hade enbart” ”varit” ”en katt” som skrek…
de visste inget om verklighet…
de trodde att om mordet ”inte ” kom ut”
kunde de fortsätta mörda trancen var minut…
köttet hade upphört existera
de ville ”inte” höra mera ”trams” i vanförställd förvirring – förvillade de sig & slog ihjäl barnen
som återföddes någon annanstans
inbillade sig en ny lek…
där de i underjordiska vagnar resande likt vinden blåste
& de skrek fånigt då den blåste i deras hår…
då de stigit av – hästen –
inbillar de sig stå över prästen
de ska bota både honom & prästen
de ta fram sin ailet-pistol
över långa avstånd de i stratosfären
skrika
’kom & hämta detta fån!”
gangsterna komma de inbillar sig där
i en elektrisk stratosfär
evighetsmelodi
så struntade de blankt fan i
om de levde på en soptipp & trancen mörda & mörbulta andras liv
i trancen de sögs in
likt Zombis de nu gå
till mekaniken in under jordiska sångarna
de tycks knappast någonsin bliva klara
de förnekar alltet & säger ’underbara” bara de hava sin ’musik – en hypnotiserande’

Inget honom emot –
hur länge –
ska den mesiga hannens
ja-sägande tok –
fegt – få smyga omkring – i sin gröna kavaj?
ökenvinden – får husen att svaja –
bomber utav brand –
gör ur-befolkningen arg… –
När ska de – som trycker hans hand
se i hans leende –
att han är en farlig vredgad varg?…
Hur länge – ska vi tro på hans ord?
att han –
likt en mekaniker lagar ett psyke – som är paj?…–
Hur länge till – skall hans offer behöva vråla –
”Augh – ah! hjälp mamma!… – mamma hjälp! –hjälp!”
& sedan tystnar lammen
medan giftet verkar –
för att i ett tråkigt meningslöst ”kliniskt” rum –
tvingas gråta inåt! –
av förskräckelse bli stum!
’Hur kom jag hit?’
’Är det verkligen verkligt det här?…’
’De säger jag är overklig jag – för de har spänt fast mig här!
De säger – de ska bota mig – ur min själsliga misär –
de talar om
”allvarliga psykiska besvär”!
att jag ska ligga här –
tills jag ”mår bra”
nu kan jag varken röra – armar eller ben –
nu har de – spänt fast mig här! –
”Allvarlig psykisk störning”
? – mot denna definition – tycks jag ha blivit en myra!
I förgiftade bränder –
jag nu yrar –
jag biter – ställningen – litet grand –
en Sanningens myra –
krossar han –
’ ba-ba-bang’ –
gift-bomber – likt ormens orgasm –
i mig sprang –

Patienten dog
lämnade invid sängkanten dessa ord –
minnet – utav vad som var –
& – aldrig mera – kommer – att ske…
***
döden blir till jord –
Bagaren – vill ha dödskyssen… –
ifrån ett påhittat – sentimentalt
Polo-barn… –
’4-9’ – han vill säga –
på ett bakvänt sätt –
att ’snart kommer vi! – förfan!…’
stackars ’Horace’ –
sägs vara – en smitto-härd…–
som ska behandlas likt en
Patient
som en Polo-klubba bär… –
ett folk – så bittert & surt –
svart-sjukt –
vill bara ha ’mer!…’så – med sina ”vacciner” –
dödar de ruttet – med bagarens rep –
sexuellt attraktiv ondska –
anklagelsebladets pedofiler –
våldtar – lurar –
dödar fler & fler… –
för dem är barnet då det föds –
till för att knulla – & sälja –
mer & mer & mer…–
vi måste skydda halsen –
vad som där kommer ut –
blir – om vi orgastiskt njuter –
utav att se denna våldtäckt –
på vad som blivit skapat utav Allah … –
sjukt… åh!… – så sjukt!


rött… blått… svart –
rött & svart – gul… –
drömmer om en crescendisk måne –
våldsamt blodig – ’sen…’ –
en geting jagar …–
efter de rätta nummren… –
väntan… stänger av själen –
ena sidan blodig … –
andra sexuella sexig hind –
drömmer drömmer drömmer…
’betala med dina varma känslor…’–
en giftig grön orm –
på marken –
en röd-svart fana –
vajar under gråa skyar –
insamlad i dess struktur –
turkosa & rosa… –
lebbigt vackert…
***
Då man kräks –
i slutet av en kärleksaffär –
vet man –
att ifrån början –
fanns allena det sexuella intresset där… –
då Lyckan –
avslutar en kärleksaffär –
vet man – att kärlek i äkthet –
ifrån början fanns där –
hur många som kräks –
på don Juan –
vet bara han… –
Lyckan – då barnet föds –
kanhända liknar –
den första kyssen blöt?
barnets lycka –
blir föräldrarnas trogna krycka…
***
om vi begår brott –
för att bli straffade –
älskar vi judarnas ateistiska sjukdom –
satanisterna är rädda för
Royalisterna –
därför att
Royalisterna är stolta –
& öppna med sin tro…
***
Min hämnd – är inte slag och sparkar – dessa kommer kanske utav sig själva tillbaka till den som gjort fel… – min hämnd , är inte att slå en annan ihjäl…. – min hämnd – är belackarens förtvivlan, över tussilagon som växer ut ur snödrivan…
***
Åhléns attackers sexuella starka drömmar –
kyliga känslor slåss –
sprutande ut sina avgaser –
kommer skrämmande nära med sin lykta –
’det var inte meningen att skrämma er…’
’sak samma’ svarade jag – ’man kan mena en sak – & säga en annan…’
’så – man kanske borde sluta med ett mänskligt beteende?…’
’jag ogillar ju människor – så – för mig är det sak samma…’
’ja… jag märker det…’
’sak samma…’

ljuset som ville bli poet – sänktes långsamt – för att sakta dö…

såg sällan en sådan dåre – som jag själv… – ett gift – för att slippa märka – hur sjuk jag blev… – det som orsakade de fula tankarna – de fula rösterna – återgick jag till… – för att slippa höra dem inom mig… – de tog min mamma ifrån mig… – snart orkade jag knappast tänka på ”hjälp” ifrån henne… –
hon blev en skuggfigur & vi båda satt bänkade om kvällen – för att fylla sinnet med nya sjuka fantasier…– telektriska svarta hålet … – för att slippa märka – att vi tappat det gemensamma med varandra – för att ligga & likt en dåre flabba åt ”under” ”hållande” ”skämt” & slippa höra – att vad som egentligen sades var – att de skulle mörda oss… – slaviskt – knaprade vi tillslut båda vita tabletter – gifter – för att hålla borta dessa sjukdomar – vi saknade bägge sjukdomsinsikt…– samlades dårarna om morgonen till obligatorisk ”morgonsamling” – för att bli itryckta telektriska visionens nya namn – vi skulle ha så lite tid att tänka – att vi med ett lycko-vråål – skulle erkänna att vi kände oss ”friska”… – en samhällsvarelse – likt en flabbande tok… – redo att ta instruktioner ifrån ”mästaren” som hade en ”meister” över osv. – ute på gatorna – vråål-flabbade före detta människor – till skämt – som upprepades i ordens onda ring – likt kopior utav ”fil…men? vad gör de… –” hjältarna i ankdammen – lekte kossor & kysste flickor i sin onani – fantasier – i Sverige – våldet – drömmen – sveket – sömnen – skulden – skammen – vi skiljdes – spruta i armen … – vreden – solenergin… – Skapelsen ”ge oss!…” de hovade in min livsenergi… – deras trix – då de skiljde mig ifrån de jag älskade – utvecklades energier de ockrade på… – starkare än atom-bomben som fälldes då…
överallt ringde apparater med buffert-ljud… – de ringde i takt – med elektromagnetiskt tidsinställda ur… – de ringde så – tills det ansågs onormalt – att av medlidande få tinitus – & en apparat inopererat bakom örat – & en spruta där bak – tills det ansågs fullt normalt – att sova till ett pip natten igenom – & knappast kunna fly – elektromagnetiska masternas röda onda öga – störde var tupplur – pipande ljud konstant – utför en brant … – hoppade var sjätte person? –… – i livet fanns inget annat än en sop-station – en slutenvårds-baron – som log grant – för att lära dig använda din ailet-pistol… –
”när du får ont ring på vår ’är kulor en lans?’ – vi tar dig dit – till gift-centralen – åk på semester till dårarnas paradis – vi kör dig – bara ring upp oss… – då du ligger med bruten fot…” på hal is…

till bot – en robbot bakom örat – så att vi ska undvika tystnadens onda skrin –
onda andar – puttrar utanför fönstret … – i svart-oljigt ”liv”… – botar tokar – som ser synden så – att spruta in gifter i buttocks… – blir vi friskare liv?… – medan giftet verkar? ”god morgon…” ”han sov då…” ”han sov så…” ”mat?…” han tog skeden – den darrade av brinnande hat…
’öh hö hö…’ folk-idioternas röst talar – låt dem dö …. – smutsiga nya namn – påtalas – sticker upp likt ogräs – på skrivbordet – tidens nos-ring…– nosar rätt på enleveringen… – mänsklighetens avrättning närmar sig… – ’det glädjer mig!…’ – snart slipper vi se – själlöst vandrande – betraktande skräp – de dumma som påstår att de redan bor med en ovillig slav-hustru ”vi är borgare…” dumhuvudet!

ute på stan – tittar människor bort – vid tilltal – ser de fortfarande den illuminerade skärmen – de biter dig – & sliter kniven ur underärmen – kättare klipper dina siluetter – ondskan – har projicerats fram – rött blod rinner på händerna – avsliten på din underärm… viruset – lockar en in i sin krets – plastma-skärmen säger ’kom & känn på mina bröst!…’ – troende – att det ej är synd – lockas vi in – äcklad av orgasmer som svämmar över – begår vi tillslut självmord – orgasmer oförtjänta hånar
Mannen som dog… vi skäms för sent vi brännas redan levande i Helvetets eld… –
ensam i sitt rum – nakna bilder – falska orgasmer – i huvudet snurrar runt –
tills han tappar förmågan… – att skilja på sig själv & odågan – som glider in i anus – på ett spädbarn – ljudlöst svimmar han… – när han vaknar igen – är han fängslad av sig själv. hans ord. stulna – livet – är han nu utan… – som levande död … – tigger han bröd – med ögon som lider – han i sin inre eld kvider… – lockad av synd – gick han troende på att synden inte fanns… – i Helvetet in… – snart ligger han & kvider på sinnes-sjukhus i till synes eviga tider… – han skriver – om man sätter en skiva – upp&ned – en skrapande sats – en pervers början till livet … om vi på andra – hämnas Helvetets eld – som brinner inom oss
press-byrån pressar sina lögner – du behöver inte skämmas – om du behöver ’hjälp’…– annonsens tre stadier; bli knullad; utkörd (nobbad) eller slagen med gömda dobbar…
vi får ta & se på svarta hålet i svarta mörkret utanför brummar tallarna – likt råmande djävlar hade knappast besökt dem på fem år… – blod sipprade ifrån mitt hår – men – jag kände ingenting – kniven i mig låg… – liksom jag sov – blev jag glad – att hädanefter bli torterad varje dag… – nästa gång – på besök jag for – såg de på en illuminerad skärm – de emot den log… – vi sade ’farväl’ – ’jätte-trevligt’ – likt en skådespelerska ifrån fil-mjölks-tider – såg de mig – vidunderligt skrida in i dödens rike –
där utanför – sjöng naturen – grät jag tyst? hörde Änglarna mig?…–

***

Modell-idioternas överlägsenhet –
grundar sig på en skenmässig bildskönhet…
den du går förbi – anser du vara utav mindre värde än ditt eget liv…
tänk! en dag blir du gammal och grå, kanske imorgon drabbar förfallet dig,
vem ska du våga gå förbi då?
du har klippt av dig själv (med) Universial Medvetandet, ensam går du in i evig eld?
sluta beundra dig själv framför spegeln,
en dag står du där, den krossande bilden , får dig att känna misär, drogerna på ditt liv tärt, dött i ditt hjärta, allt du en gång höll kärt, förnekad nu – utav dina hippa ”vänner” – dör dagarna, en plåga i sänder, en grånad ditt ansikte hur du dig än framför spegeln vänder,
men ett hopp Allah i ditt hjärta plötsligt tänder, du en förfallen bön emot Skaparen sänder, gulna och förfallna dina en gång skinande vita tänder
hoppet om din själ att hädanefter göra gott och bemöta andra väl,
din förfallna kropp talar sitt tydliga språk, ditt lidande kan bliva oändligt,
en gång så kåt din fitta våt, fick kuken att stå… loppet kört, nu allt babbel du hört,
liksom en störning överrumplat dig,
simsalabim tankens vind, rör sig emot mosqéen, hellre än aldrig litet sen…
din stämma vén repeterar rén, trosbekännelsen…

Bakom stängda dörrar…
”Markus du är skizophrene!…”
”Nej! Det är fel… jag är Markus… – inte skizophrene… – du
har sett fel… – Du måste ha konstiga ögon – som säger att jag
är skizophrene… – jag har tittat mig i spegeln . i mina ögon –
på uttrycket & jag ser inte skizophrene … jag ser Markus!”
”Skizophreni är en sjukdom Markus… inte ett namn!…”
”Är det inte ett namn! Men … det är ju hopsatt utav
bokstäver! Du menar att det är en sjukdom! (låtsas så förvånad
att hakan hänger ned) Nej! Då vill jag inte ha det!…”
(irriterad) Doktor Rolf: Det är trots allt ett faktum att du har
det… annars skulle du inte vara här…!
”Hm… det finns en liknande tanke jag brukar tänka – när jag
är ute på promenad… – jag brukar tänka: ifall det inte vore
så att mitt hjärta var friskt – & jag hade ben att gå med –
skulle jag inte vara här! & sen då jag skriver – så säger jag
till mig själv: om jag inte tänkte så klart skulle jag inte skriva
det här… – jag tackar Gud varje dag för att jag är frisk nog
att kunna göra de sakerna… – men sen då det här ordet (för
det var väl så du kallade det) kommer – kan jag varken tänka
klart – eller ha kraft att gå… – ja – du har nog rätt! Det är en
sjukdom!…”
”Ja… jag säger ju det…!”
”Men … varför säger du det så ofta! Är du inte rädd att bli
sjuk!”
”Det är ju inte jag som är skizophren!”
”Nehej… jag trodde det var ett ord… – vem är skizophrene
då?”
”Ja… du!”
(låtsas lättad) ”Nej! Där har du nog allt tagit fel!… Jag är ju
Markus!”
”Du lider av en allvarlig psykisk störning… den saken är
klar!….”
”Jag tycker inte alls den är klar!…”
”Vadå?…”
”Den psykiska störningen! När du säger de här orden… –
skizophrene & allvarlig… ja – vad det nu var… – jag blir så
rädd! Jag känner att de är farliga… – jag vill helst inte ha med
dem att göra!”
”Det är mycket riktigt att de är mycket farliga…”
”Var finns de då någonstans?”
”I dig!”
”Men … jag tycker liksom att… då jag inte tänker på dem,
eller någon talar om dem, som du nu gör, så finns de inte
för mig… – så jag förstår inte varför du talar om dem hela
tiden…”
”För att du skall komma till insikt…!”
”Om vadå?”
”Att du lider av en allvarlig psykisk störning!”
”Hm… (känner efter) nej… jo… lite grand kanske nu då du
tar upp det – men annars brukar jag inte lida av det…”
”Bra!”
”Lider du av det?”
(rasande sliter nästan sitt hår)
”Jag är ju doktor!”
”Jaså.. jag visste inte att ni hette så… (sträcker fram handen)
God dag Doktor!” (de hälsar ’doktorn’ ler urfånigt) ”men jag
trodde ni hette Rolf… är Doktor ett tjej eller killnamn?”
”Det har båda könen…”
”Jaså… ja… ”(tittar upp & ned på Rolf…) ”jag har aldrig träffat
på en doktor tidigare, det vore intressant att se hur ni såg ut
naken… Jag har två fåtöljer hemma, ni måste ha likadant –
brukar ni sitta till höger eller vänster beroende vilken sida ni är
på?…”
(nollställd) ”nu förstår jag inte alls vad ni menar…”
”Om doktorn skulle vilja prova min stol en stund, så kan ju
doktorn kalla sig för skizophrene & jag för Markus – så kunde
vi se hur långt vi kom…”
”En sak kan ju ha flera namn… jag förstår att ni tror att ni är
Markus… men det är er vanföreställning.. att ni kallar er så
bevisar bara att ni lider av skizophreni!…”
(jätteförvånad – spärrar upp gapet) (långsamt) ”Där sa ni det
igen!… Ni skulle ju inte säga det så ofta! Nu känner jag att jag
börjar lida av det!”…
”Bra!”
(jättearg) ”Tycker ni att det är bra att jag lider…? Vad är ni för
doktor egentligen!…”
”En som är här för att hjälpa dig…”
(låtsas vara ledsen) ”Hm… när jag är hungrig… det hjälper
mig inte! När jag fryser… det hjälper mig inte… om jag vill
bli varm… om jag har ont i benet! Det hjälper mig inte… om
jag vill promenera! Varför skulle skizophrene hjälpa mig att
tänka!”
”Det är inte tänka du skall göra… du ska må bra!”…
”Men… ”(låtsat idiotiskt) (fingrar på läpparna, som ett litet
barn) ”jag mår inge bra då du säger så! Måste du säga så
då?…”
”Din sjukdomsinsikt är noll…”
”Min… sjukdomsinsikt! Då har jag väl ingen sjukdom!”
”Jo! ”(förbannnat) ”men du märker den inte!”
”Jo… vänta … lite grand… men… – jag tycker det är du som
säger de där orden hela tiden… då måste ju du också vara
sjuk… för… jag säger ju dem inte lika ofta som du… & bara
då du säger att jag är dem…!”
”Jag är Doktor! Jag är inte sjuk! Du är min patient!” (för sig
själv) ”Det här går ju inte!”
(leende & glatt spelat märkesfullt) ”Doktor! Är jag din
patient… Det… vad innebär det?…”
”Du är under tvångsvård & jag ska ta hand om dig!”
(drar sig tillbaka rädd)
”Ta hand! Vad ska du göra för någonting!”
Rolf: (till sjuksköterskan)
”10 mg – Haldol… injiceringsform…”
”10 mg…. haldol! Nej! Jag vill inte!” (skriker paniskt) ”sluta!”
(plötsligt öppnas dörren & fem hårdare rusar in – de tar tag i
markus & lyfter upp honom på bänken… Rolf reser sig upp
med sitt anteckningsblock – & stoppar pennan i fickan… Han
tittar på gas-sköterskan & säger, med en lättnadens suck)
”Ja… då var det avklarat!….”
Under tiden spänner de fem männen fast Markus i en
bältessäng – sköterskan går ut & kommer tillbaka med ett
par plasthandskar & en spritservett & en 20 centimeter lång
spruta… – i handen… En av hårdarna.
”Ska vi ta på vänster eller höger?”
”Dra ned byxorna så får vi se…”
Under tiden skriker Markus & skakar i sina bojor. Sköterskan
drar med spritservetten på höger skinka – ritar en fyrkant
i luften & delar in skinkan i fyra delar – Markus skakar så
mycket så hon säger)
”kan ni hålla i honom!”
hårdare 2: ”Lugn Markus!… vi ska bara ge dig lite medicin…”
Markus (skriker så starkt han kan) ”Jag vill inte ha haldol!…”
Hårdare 2 ”Det är för ditt bästa ser du!…”
Markus (skriker) ”Nej!”
Gassköterskan (sticker nålen i stjärten, M vrålar till, men
hårdarna håller honom fast… Långsamt trycker hon i vätskan
& säger): ”Nu är det straxt klart Markus – ta det lugnt bara…”
M: (stönar)
Gassköterska: ”Så… det var väl inte så farligt?”
M: (helt borta, ligger alldeles utslagen)
Gassköterska: ”Vi lämnar dig här nu ett tag Markus… – tills
du lugnat ned dig… om en timme är det mat… då kan vi släppa
upp dig om medicinen verkar som den ska….”
M: (stönar) ”Ja…” (matt löst)
Hårdare, gas-sköterska ut. Dörren låses.
M: ligger alldeles utslagen på britsen – han stönar & börjar röra
sig, men märker, att hans energi gått ur honom… Ridå… Paus.
Ridå upp.
Samma rum. M – ligger på britsen . Dörren låses upp.
Gassköterska 2: ”Så där Markus! Hur känns det nu? Känner
du dig bra?”
M: (inget svar)
Gassköterska: ”Jag tog med lite mat till dig här… vill du ha?”
M: (svarar inte)
Gassköterska 2: ”Vi tänkte släppa upp dig nu… tror du att du
klarar det?… va? (går fram – & känner på hans hand, märker
att byxorna fortfarande är neddragna)
”Oj då… vi glömde visst dra upp byxorna… det var dumt
va… inte sant…”
M: (stönar)
Gassköterska 2: ”Vi drar upp dem….” (drar upp dem) ”Vill du
ha lite mat?”
M: (är tyst)
Gassköterska 2: Isåfall kan vi släppa upp dig nu – är du säker
på att du klarar det?
M: (är tyst)
Gassköterska 2 (till de två hårdarna) Lås upp.. han kan ju dö
annars! (hårdarna låser upp)
Gassköterska 2: (tar Ms hand) Känner du min hand Markus?
M: (är tyst)
Gassköterska 2: (lekfullt) Jag känner hur du rör lite på
fingrarna, i alla fall! Upp & hoppa nu!…
(Gassköterska 2 & hårdarna reser M upp) Kan du se mig
Markus?
M: (sluddrigt, svårt att tala) Jag ser dig.
Gassköterska 2: Bra. Nu har vi lite mat till dig – vill du ha det?
M: (säger inget)
Gassköterska 2: Vi gör så att vi ställer det här… så kan du äta
när du vill.. visst känns det bättre nu?
M: (sluddrigt) det känns…
Gassköterska 2: Ja, vi ska inte störa dig så mycket… – vi
förstår att du är trött … – det har varit en hård dag… du prata
ju länge med Doktor Rolf… – han vill ditt bästa – var inte
orolig – vi lämnar dig nu här ett tag så kan du ta igen dig!
M: Nej! (börjar gråta)
Gassköterska 2: Vad är det Markus? Vi förstår att det är
jobbigt här i rummet, men så fort du lugnat dig – kan du
komma in på avdelningen.
M: (kvidskriker i tårar) Jag vill hem!
Gassköterska 2: vi vet Markus – men dess lugnare du tar det –
dess fortare kommer du hem…
M: Jag är lugn!
Gassköterska 2: Men du skriker ju!
M: Nu ja!
Gassköterska 2: Du kanske vill ha lite lugnande?
M: (nästan ifrån vettet) Nej!
Gassköterska 2: Då får vi se till kvällen vad doktorn
ordinerar… ta det lugnt nu…
M: (andas djupt, liksom han försökte få luft)
Gassköterska 2: vi ses senare… jag kommer med
kvällsmedicinen…
M: (lider) Jag vill inte ha någon!
Gassköterska 2: (triumferande) Då vet du vad som händer… vi
vill inte ha det så igen va? Ta det bara lugn… (nästan viskar)
& ett tips ifrån mig. – lita på doktorn… han är kompetent!
Gassköterska 2 & hårdare ut.
M: vänder sig om på rygg, ligger länge & stirrar upp i taket…
Lamporna är tända med en obehaglig intensitet. I en liten ruta
ser man de två hårdarna sitta med sina ögon fastklistrade vid
något rakt fram, man ser TVskärmens blåskiftande ljus spela
bakom glaset.
M: (är på väg att skrika, så stannar han plötsligt sina
uppåtsträckta armar & börjar sjunga…)
’Det finns sånger här hemma hos mig…’
Han sjunger högt & utlevande – så är det plötsligt som om
han inte orkar – han tar upp matportionen & börjar äta på den.
Ibland ser man hur en av hårdarna slänger ett öga åt hans håll,
men inte på honom, sedan skrattar de, man ser hur de äter &
dricker igenom väggen tränger plötsligt TV-ljud…
M: (stannar upp i sin tugga & tittar med väckt hotfullhet emot
de två hårdarna bakom glaset. Han går fram & knackar på)
De tittar med indignation åt hans håll. Han knackar vidare.
En av hårdarna reser sig upp – så öppnas en liten lucka i
dörren & en röst halvskriker. ”Vad är det”
M: ”Kan ni sänka TVn?”
(en tystnad… hörs ifrån luckan… sedan. ”var det nåt mer?”
”Nej.”
(tystnad, sedan)
”Hur smaka maten?”
”Jag vet inte.”
(irriterad röst)
”ville du nåt eller?”
”jag har ju redan sagt det…”
(lömskt)
”inget mer?”
”Nej.”
Luckan stängs.
M: (äter vidare, ljudet sänks lite grand , men man hör
fortfarande en sportkommentator-röst som skriker:
”Det är mål! Mål! Sverige har slagit in ännu ett mål emot
Vitryssarna!”…
M: (knackar igen) Samma indignerade miner. Han gör ett
tecken med handen om volymsänkning. Hårdare 1 vänder
sig till hårdare 2 & säger något – man tycker sig se – hur de
knappar på någon knapp. Volymen sänks litet till. Nu hör man
bara ett mummlande men så höjs volymen igen.
M: (knackar på rutan)
Ingen av hårdarna tar notis.
M: lägger sig på sängen; och somnar.
Ridå
Ridå upp.
(Det knackar på dörren – M vaknar det är morgon.)
(lite glatt) Ja?
Nyckel skramlar i låset – dörren öppnas – Gassköterska 1
kommer in.
”god morgon Markus! Har du sovit gott?”
m: ”jag vet inte… jag minns ingenting….”
gassköterska 1: Nej… du minns väl heller inte att du talade
med doktor Rolf igår?…
M: Jo.
Gassköterska 1; (negligerar) Ni hade ett himla långt samtal…
du var var himla uppvarvad, känner du dig bättre idag?
M: Nej.
Gassköterska : Det var ju tråkigt att höra… du ska få prata
med doktor Peter litet senare idag… Rolf är ledig idag. (ler
emot honom) Något mer du ville ha?
M: Lite mat?
Gassköterska 2: Vill du ha filmjölk med flingor eller gröt?
Markus: Filmjölk.
Gassköterska 2:” Då ska jag be Kristoffer fixa det – vill du ha
socker på?….”
M: Jo…
Gassköterska 1: Det bli väl gott… doktor Rolf ville eller
tyckte du behövde lite lugnande efter frukost, för att lugna ned
en smula – men – det är bara vid behov så klart… – vi brukar
ha en inledande behandling med lugnande innan vi väljer
vilket läkemedel som passar bäst för en längre period… – vill
du ha dem sen eller nu?…”
”Jag vill prata med min mamma…”
”Det ska du få göra – vi har telefon utanför… vill du göra det
nu?….”
M: Ja…
Gassköterskan (lite viskande i hemlighet) Ska vi inte ta
frukosten först kanske… du behöver nog litet (skrattar till)
energi i dig innan dagen börjar.
M: Om du vill så…
Gassköterska 1: Då hämtar jag det… ville du ha en macka
också?
M: Ja tack!
Gassköterska 1: (går ut tillsammans med hårdare 1 & 2)
Dörren låses.
Dörren låses upp, Gassköterska 1 , kommer in med frukosten.
(på väg ut) Jag kommer in med lite lugnande sen…
M: O.K.
(dörren låses)
M: (äter… lägger sig sedan på britsen…) (dörren låses upp)
(In kommer en okänd kraftig man som bär en vit läkarrock)
M: (ligger & stirrar upp i taket)
Peter: (börjar vänligt) God dag Markus! … jag ville bara titta
in som hastigast & titta till dig – hur mår du idag?…
Markus: Dåligt.
Peter: Det var tråkigt att höra… – finns det någonting vi kan
göra för att du skall må bättre?…
M: Släppa ut mig…
Peter: Det (skrattar) är väl lite för tidigt för att tänka på
ännu… på vilket sätt känns det dåligt?…
M: Jag har svårt att tänka…?
Peter: (antecknar i sitt block)
Ja… ha… ja… har du ont i kroppen
M: Den känns som spagetti…
Peter: (med pennan på läpparna)… ja… du fick en ganska stor
dos igår… du skrek så mycket… personalen har berättat att de
fick lägga dig i bälte en dryg timma… här måste det vara lugnt
& sansat…
M: men… jag är ju helt själv härinne…
Peter: (skrattar till) ja… det betyder inte att du kan härja… du
är på ett sjukhus…
M: jag var inte sjuk då jag kom hit…
Peter: Det är en diskutionsfråga… diskutionsfråga…
Men vakthavande jourläkare bedömde dig som psykotisk – det
var därför vi tog in dig…
M: (är tyst)
Peter: Vi kommer ge dig lite lugnande för dina tankars ros
skull & sen så ses vi igen lite senare…
”Om du säger så…. (orkar inte uttala mer)
Peter: Vi förstår att det är tråkigt här – men – var bara lugn –
så överflyttas du snart till en avdelning….
M: (försök till skämt) Jag ska tänka på det.
Peter, Gassköterska 1 hårdare 1 & 2 går ut, dörren låses.
M: (börjar gråta, snart skriker han: Mamma! Mamma!
Mamma!) så högt så allt skallrar.
(luckan öppnas)
M: (blir tyst)
Hårdare 1: det är ingen idé att du skriker på Mamma,
sjuksköterskan kommer snart – du ska snart få ringa din
mamma!
M: (lägger sig ned & stortjuter)
(dörren öppnas)
M: (blir tyst, försöker hålla tillbaka)
Gassköterska 1: (kommer in med ett mått med något gulaktigt
i)
Gassköterska 1: Markus jag kommer med medicinen så att du
kan få lugn & ro!…
Markus: ”Jag vill ha mamma!”
Gassköterska 1: Vi vet… du ska få träffa mamma så
småningom…
Markus: (skriker) När då? (hoppfullt)
Gassköterska 1: Så fort du lugnat ned dig tillräckligt, så, jag
har lite Haldol i flytande form med mig här…
M: Jag vill inte (gråter)
Gassköterska 1: Doktor Peter har ordinerat… annars vet du
vad som händer… vi vill väl inte upprepa gårdagens scen idag
igen?…
Markus: Jag vill… gå hem!…
Gassköterska 1: Ja… ta du först den här.. sen får vi se vad
doktorn säger… (räcker fram muggen)
M: (sträcker darrande ut sin hand… – drar sedan tillbaka
den…)
Gassköterska 1: (ler) se så nu… var inte rädd, det är inge
farligt, det är för att lugna dig.
M: (är tyst)
Hårdare 2: (hotfullt, men också som om det vore en
självklarhet) Du vet vad som händer annars.
M: (tar måttet & sveper den gula vätskan.)
Gassköterksa 1: Så där… nu kan du ringa mamma.. vill du
det?

Ridå ned.

Till Ulrika Lindström
Ullis – jag minns æn – den gången vi gick vid stranden… –så – jag ville hålla dig vid handen… – dina nakna fotspår – i sanden… – jag – hade rest igenom landet som uppfylld utav tanken på dig… – øver havet – med hoppet – att återse dig… – røkande mina Goulouise – rullade bilen in… – jag saknade dig – på færden… –men – i hemmet – satt du på en underbart vacker altan… & – Niclas læste Per Westberg før dig… – knappast jag vågade hælsa … – fast det hade frælst mig… – om – jag bara vågat sjunga ut min kælek – hålla om dig… – nær du låg i min sæng… – livrædd – sprang jag in på toaletten & såg mig i spegeln… – nær jag kom ut – var Erik dær – han svængde sin snopp – bakom din rygg… – skrattade jag – kænde mig trygg… – sommarens mygg. førsøkte trænga sig in – de vågade men jag vågade inte nærma mig… – før att trænga mig in under ditt skinn… – vid middagen – vid havet… – nuddade min fot din… – jag blev snudd på galen… – på toaletten… – igen gick in… – skærskådade mig fick orgasm… – innan – jag vågade gå ut till dig… – tog – en promenad ensam vid havet… – høll på att bli galen utav en længtan som – høll mig vaken om natten – i drømmarnas långsamma hopp – & vånda – & njutning – utav att se dig… – klæ av dina trosor… – infør tanken på mig… –øverallt – dær jag var – var det bara –. dig jag ønskade & ville ha… – men – mitt liv – tog en annan vændning –… – det var – som en sændning – utav dig omsværmade mig… – drogerna brøt ned mig… – William S. Burroughs røst… – fascinerade mig… –till den grad – att min tanke brøts av… – psykosen kom som – en iskall outhærdlig storm… – allt førsvann… – min chans borta – att få din hand… – nu – bor du – i ett annat land… – jag længtar efter en sådan dag – som då – nær du i tunnelbanevagnen beordrade mig att krama dig… – & kyssa dig – på kinden… – varfør høll jag mig tillbaka… – varfør føljde jag inte vinden?… – min stela høgfærd – & rædsla att – du skulle upptæcka min kærlek – gjorde mig besatt… skriver jag før sent?… – nu nær jag blivit som førlorad – & diagnosen satts, ’paranoid skizophren’?… – idag – vågar jag ælska dig igen… – ty – jag kænner regeln – ’kærleken till kærleken’ – den – som inte bøjer sig med vinden… – bryts av… – jag drømmer fortfarande om dig… – natt & dag… – ’vi ær segrarna’… – en sång jag hatar – som – du sjunger underbart… –jag hør din stæmma – natten lång… – gør du det – jag hatar – tycks det exceptionellt – om du mig ratar – saknar jag dig varje kvæll… –så jag tjatar på mig sjælv – bønen till Allah om dig… – handlar om hoppet att – du blir troende . –. eller – att jag lær mig Kornen utantill – & – ræddar dig – då – allt hopp ær ute… – & – du emot Helvetets rand blir skjuten… – men – min kærlek som – varar evigt lång… – når dig … – & – du blir lyft in i Paradiset…– før att bli min hustru… – kysser dig…– & – bær dig muskuløst – i sængkammaren in – smakar ditt køn…– nær du – så æntligen blivit min…
***
en viss man – var en fridfull man – men – levde i ett land – som proklamerade ’fred’ – men – bakom masken utav trevlighet brann landets ledare i Helvetet i evighet… – en viss man där – hade en kväll – sakta promenerat hemifrån Moskéen… – vid Medborgarplatsen… – han upptäckte – när han kom hem – att en frän stank – osade utanför hans dörr – så –för att låta förbipasserande uppfatta en del – utav den härliga rökelsedoft – som fyllde hans lägenhet – öppnade han sin dörr & gick ut – & – spred doften i trappuppgången – han ville inte att hans grannar – skulle tro att han var sjuk… – så – rätt som det var – när han stod där utanför sin dörr – & – dränkte den med röken – ifrån rökelsens veka mörk … – hörde han röster närma sig… – en mans röst skrek plötsligt – ’hörrudu… – ditt psykfall!… – gå in till dig!… – ditt djävla knas – gå in till dig – & – stäng din dörr … – vi vill inte ha sådana som dig… – här… ’ – han svarade; ’jag gör rent utanför min dörr… ’ – ’hör du vad vi säger…’ – det var en tre fyra starka män – som stod straxt inpå knuten… – han lyssnade inte alls på vad dom sa – utan fortsatte att parfymera sin dörr… – ’hörrudu!… – hörde du vad vi sa?… ’ ’ni kan väl dra åt Helvete… – in till er!… – eller – kom & stör mig en annan dag!… – försvinn med er…– era kräk!… ’ nu – blev situationen plötsligt blodig allvarlighet… – när partiet – så – äntligen gått in till sig – låste han sin dörr – med tanke på – vad som skulle kunna ske… – om han släppte någon utav de lusiga kräken – in till sig… – plötsligt sprang en utav dom ut – likt ett indignerat spjut… – & – försökte slå ett slag… – sedan grep han ett polisgrepp tag i vår hjältes högra arm…– & – bände – tills han kände – att den snart började gå av.. – han – hade hållit tyst – vem – kunde tänkas hjälpa honom – utav grannarna – som – de flesta – bara tycktes önska – att han skulle falla i glömska – berövad skydd för natten … – utan bröd & vatten… – men – då han legat där – sparkad & nedpressad någon tid – så – började han ropa på ’hjälp’ … – snart sprang en granne ut – med stora kliv… – då släppte misshandlaren sitt offer & sa; ’han slog mig…!’ blinkade med ögat – ’eller hur?… – visst var det så det var?…’ ’visst var det så!… gick den andra grannen på… – ’det såg jag ju själv… ’ vår hjälte tänkte ’Åh!… – Allah!… sänd dessa lögnare till Helvetets eviga eld!…’ – ett par andra grannar – kom snart ut – & – misshandlarens familj – deras blickar tycktes mena – ’nu du!… – har vi dig vart vi vill!… ’ psykots mamma – som han aldrig sett förr –sa; ’Nils… – jag jobbar på ett sådant ställe – där sådana som du är… – vill du kanske åka dit?… ’ här krävdes blodets kyla – för att inte decka henne – med ett slag – eller bända hennes ben isär…– vår hjälte bara stod där & – ryckte på axlarna – & – sa med en vacker ton – ’jag står framför min dörr – varför går ni inte igen in… – till erat Helvete – & – lämnar mig att rengöra framför min… ’ – tillslut – bestämde sig ’alla’ i en tyst överenskommelse – att ’gå in’ – utom psykots mamma – som stannade kvar…– & – försökte på ett behagfyllt sätt närma sig ’jag har en lapp till dig!… ’ – vår hjälte – fick plötsligt en deja vú – där någon talade om för honom – vad som skulle komma att ske nu – om han lät henne närma sig – hon skulle påstå att han slagit henne – & – larma polisen… – detta verkade vara planen också – ty – snart sprang sonen återigen ut – för att slå honom gul & blå… – på ett planlagt vis – gick dom in till sig – vår hjälte – tände ännu en gång .. – rökelse & fortsatte göra rent utanför sig… –
Viol pas Chiree
Motto; Vidskepelse, är tron, att tankar har ett enskild värde i sig – separat ifrån intentionen… och därmed – kan påverka en negativt – om man inte ångar sig; början på ’sjukdomen’…
början på perversionen…
magi – är otillåtet – ty – frigör vi någon magiskt – öppnas också porten till att vi själva frigörs på samma sätt…
magisk kunskap – är bara applicerbart – i försvarssyfte…
Ty – Allah – har förbjudit sig själv – att vara orättvis…



Viol pas Chiree

1.
Hennes ögon lös, liksom hon just avsagt sig sitt tidigare syndfulla liv, och nu lovat Allah en bättre och dygdigare framtid… ’jag är så trött på honom’ tänkte hon för sig själv, han satt vid köksbordet, en vanlig Onsdagskväll… 27 Mars 2013… –

2.
’jag längtar efter dig…’ sa den sävliga atmosfär som plötsligt fyllde luften liksom den första knäppen innan en hjärtattack eller frosten som knipit i väggarna på fjällstugan… känslan utav lättad börda innan avföringen faller ned i toaletten…

3.
hon verkade ivrig –

– ’vi kan inte göra det här… ’ sade han lågmält och tittade sig omkring,

ljudet ifrån hans döttrar som lekte i de kvällsljus fyllda rummen – emot gatan… hjärtat fyllt utav en längtan som på ett skönt sätt knep ihop muskeln – i en analys – som sträckte sig allt längre ned…

rummen emot gatan – tycktes plötsligt ha blivit fyllda med förväntansfulla öron – likt en dov klang – ifrån en orgel…

’vi kan ju duscha… ’ sa han och blinkade lätt med ögat… de rörde sig tyst, liksom de bar en betydelsefull antikvitet i händerna

hallens damm – seglade tärande stilla – liksom man i en kronisk lycka föll på knä, i duaa till Allah… – ’källaren…’ viskade hon – han stannade upp – i ett frågetecken… ’jag har alltid drömt om att göra det i källaren… ’

4.
’vi ska bara gå ned i källaren och hämta litet saker… ’ hans fransktalande döttrar – vars sävlighet – plötsligt väckte mannens uppmärksamhet…

’oui pappa…’ han sköt igen dörren det vackra marmor beläggda trapphuset med den halv breda spiraltrappan bredvid hissen… –

5.
som långsamt sänkte sig i en kyss som knäppte lösgjorde knapparna på hans skjorta – allt längre ned – hans phallos pulserade i en hälsning till källaren… – liksom hans aura – plötsligt utvidgade sig med hans hjärtslag… då den tunga källardörren – gnisslade och slog igen…

6.
det var mörkt i deras förråd – hon lyfte enkelt upp de vågiga kläderna som slappt täckte henne ifrån hår till ankel…

7.
hon greppade pulsen emellan sina händer och förde in den stora manicken ; där – vart det nu än var – gled han i…

8. och han var inte längre i källaren…

ett panorama utav scenarios passerade framför linsen – likt en 35 mm film – hans döttrar han tagit till skolan i morse, hans café latte på det rymliga caféet – där hans äldsta förväntansfull väntan… alla tre samlade… restaurang… minnen han inte nådde annars ifrån hans uppväxt – i diplomatkvarterens Kario…

9.
han på en solstekt gata som plötsligt höll på att förvandlas till kantig frodig grönska…

10.
’vad är det?… ’ han vaknade upp likt en förhörsljus lampa riktats i hans ansikte…
’litet längre ned?…’ hon förde in honom igen… likt en god affär som klaffar i ett jublande handslag med en vän…

11.
plötsligt kände han en tilltagande lukt utav avföring… han stannade
hennes hand på hans skinka knuffade honom vidare…
hennes stön fick honom att glömma sin försiktighet… snart – darrade asplövet… snart darrade ventriklarna…
likt bubbelvattnets champagnen likt toppen hos en mediterande vars hela väsen frigjorde syre i ett salt hav
uppemot himlarna – glädjen for – orgasmens cyklism – var paret blev som osynligt likt
kurragömma – när man var riktigt liten… sluter jag ögonen , ser du inte mig…

12.
han började långsamt vakna – redo att hoppa i vattnet ifrån fiskebåtskanten…
’var…’ hans pekfinger gled efter den skrumpnande Phallosen – kanten utav hennes anus – var hans sperma nu – hade börjat rinna ut…
’anus?!… ’ det var ovanligt – att hans hustru – ville ha honom där… han började halvt äcklas utav sig själv… ty en hustrus värdighet är inte en homosexuells…

13.
vad fanns det för mening i att spruta in liv i l amour… la mort… abort… de två tvillingarna hon först förlorat vid 7 månaders graviditet – han vacklade bort – i en glömskhet, uppför källartrappan – liksom en drunknande som kippar efter andan… en kyss på hans läppar som blåste in luft…
hon kom straxt därefter – i en kyla… som knöt sig hårt – likt en boaorm…
from… inte fr om…

Kapitel 2.

1.
På morgonen öppnades ögonen i ett missnöje över att ha vaknat… – ’Jag vill ta livet av mig…’ – hörde han henne säga… hon – kom in i rummet liksom hon väntat på att han skulle slå upp ögonen… – han funderade på – om hon inbillade sig vara på en teaterscen… hon vankade fram och tillbaka – likt Macbeth… – ’att vara eller inte vara… det är inte frågan… ’ hon – skrattade inte… kniven – skar sönder boaorms knutarna – var hon bara fångad i dess grepp?…

hon föll slak ned på golvet invid dubbelsängens mjuk vita kanter stortjutande… så att det hördes ända till bakersta raderna… –
han var ju tvungen att ta sina döttrar till skolan – kunde han lämna henne på detta vis?… ’sånt är livet…’ sin hustrus lik – nere på gatan… – han visste att han inte borde ha gjort det – men – på något vis – bubblade en hämndlysten vrede i honom denna morgon – som – drev honom till en jovialisk slutsats; ’jag får köra henne till sjukhuset… ’ sa han till sig själv… – ett vargleende han alltid ogillat spred sig ofrivilligt över hans läppar … – han visste att det allmänt sett ansågs som en berättigad handling… men – han hade aldrig brytt sig om denna sjukdom förräns nu… tvärt om räddat sin hustru ifrån detta han nu körde henne till… varför?… –

gjorde han det?… han visste ju att hon föredrog att hoppa ut igenom fönstret…

kanske var det ändå berättigat …

psykmottagningens personal – log likt ett hugg i hjärtat…

dagen spenderades i ett högfrekvent tillstånd… där kortisolet fick ögonen – att stå ut mer än vanligt och pennan otåligt klappade emot bordskantsmetallen likt foten fått danssjukan och nu runkade i en alltmer högdriven meditation – vari mardrömmar utvecklades…

han vaknade tidigt nästa morgon… – mörkrets täthet utanför fönstret. likt rymdens lufttomma hålrum – där – han nu kippade efter andan – medan den andres frånvaro fick tårarna att väta den kramade kudden… han tänkte på Karsudden – var många nu oskyldigt utsattes för en tortyr, medan de mera ’lyckligt’ lottade strövade igenom skog mark och myr…

sjöns fiskar med en krok i sin mun… i en inre tortyr – konstaterade han plötsligt att han gjort något dumt…
han försökte andas lugnt och gick till sin svarta stationära telefon för att ringa samtalet till avdelningen…
hon var inte anträffbar just nu… – när han lade på snurrade hans huvud likt en motor som plötsligt stryps…
bilen hoppade i ett gungande sjösjukt vansinne – han fann sig själv på golvet liggande med sina armar vars händer låg kupade i ett pressat tillstånd över öronen… –
vad var det han hörde, ringde inte den mjuka dörr klockan- kanske var det Malin…
hon kanske redan kom hem?… –
därav – hennes oanträffbarhet?…
han närmade sig de vackra dubbeldörrarna… samma dova spänning fyllde luften – och den där disharmoniska violinen – som näcken gned på – innan slaget oväntat föll – och kameran segnade ned… –
han tyckte plötsligt någonting var fel… handtaget trycktes ned utav den okända på andra sidan – liksom för att känna om dörren var öppen…
’vem är det`?… ’ sa han halvhögt – och tänkte på Billy the Kid – medan han tryckte sig emot hallväggen – för att komma ur skotthåll ifrån brevinkastets nu hastigt öppnade metallucka…
’det är polisen… ’hjärtat kontraherade hastigt – medan en hjärtattack for över läpparna…
’hur ska jag veta det?… ’ polisradions mekaniska fnitter och raspande ekade i trappuppgången…
’det gäller din hustru…’
rösten hade en klang bedrägeri i sig… men – en chockvåg utav oro – över ett ovärderligt förlorat fick hans darrande händer att skjuta bort regeln…
i samma stund – sköt en stark hand upp dörren – och de två männen rusade in…
han reagerade fort – och lyckades backa i en sådan fart – att nyckeln vred sig stolt i låset i sina döttrars kammare…
han hörde fler trupper – stiga över tröskeln – det v a r verkligen svenska polisen…
hans döttrar låg stelt vakna i sina sängar –
’pappa – vad är det…?’
’jag vet inte ännu klä på er!”…
de stod nu alla redo – vid sängkanten – han hade förberett alla rum med klätterrep – som lätt kunde knytas vid de massiva elementen – med tanken på en nödsituation – till exempelsevis brand… det bankade på dörren – eller – var det bara ett knackande med knogen… som kallt och formellt likt en polis….
’Alex Meyer… ni är under arrest… vidare försök att fly är meningslösa… ni gör bara er sak värre igenom att gömma er för oss… vi har till uppgift att föra er till polisstationen…’
***
Goda råd är dyra, som man brukar säga… tyska koncentrationslägers fångar, skickade till bordeller på grund utav sin homosexuella läggning, i ett socialiserings försök, klass A till C? lesbiska A-klassare… eller sionisterna som var Maos rådgivare… ’sparvarna äter upp spannmålen,de djävlarna måste utrotas… alltså…’ kommunister som jagar de stackarna förväntande sig att de ska flyga rätt in i munnen, de stekheta fälten, där svarta parkeringsplatser breder ut sig, döda småfåglar på marken likt bin i ett mikrovågs strålat område om hösten… insekterna vars naturliga fiende nu inte nappade… näbben vässad ned till en flat udd, leriga vingar för tunga att lyfta hungersnöden människor fallna likt flugor i drösar – Norden och halva Tyskland, folktomma i insekternas svärmar, kommunisternas högstämda skålar, fyllda med söta människohjärnor,

Franscisca flydde till Paris, hoppfullt susade Frankrikes högslätter under henne, nattens syrsor upphörde ej att spela gnida hennes välkomstmelodi, en fågel flög snabbt över vägen., framför bilens framträngande lysstrålar – som kastade sig in i ett okänt mörker penetrerande terrängen likt en myra kravlande emot myrstacken.
Chaufförens marijuana doftande kostym prasslade ,mjukt då hans hand sträcktes för att greppa hennes fasta lår… som låg naket glänsande i den mörka förarhytten… fälten smekte vägens sidor, i den tafatta Septembervinden… tystnadens förväntan – och bara ett kort ljud utav förväntan… Paris gator vars livliga stämning ingav nykomlingen ett hopp… hennes problem var hennes överdrivna tal; så fort hennes pojkvän steg över tröskeln började munnen gå . han kunde sitta en halvtimme bara i hotellrummets tambur, lyssnande till tidningarnas spalter, som hon lusläst under dagen… ibland fanns inget sammanhang i det, men han försökte vänta sig vid tanken på denna lilla flicka som förirrat sig i lögnernas labyrinter och vars analysator han mer eller mindre ofrivilligt blivit… munnen fortsatte sitt skådespel hon skrattade, hon var arg, hon beklagade sig över världens orättvisor; han behövde bara nicka eller säga ett kort ja och en halvtimme till utvecklade sig… hon förde honom i säng, och han knullade hennes lilla fitta, liksom hon var 12… en lycklig semester, men pengarna kunde inte räcka hur länge som helst, alla resurser, på jorden sinar ju till slut, tänkte han… hon ville inte följa med tillbaka, utan var glad, att ha tagit sig till Paris i ett luxuöst kort omhändertaganden istället för tristessen bakom plexiglasen i S:t Göra… eller Draken som de inlagda sillarna kallade stället… de varma Paris nätterna omslöt hennes kropp, och liksom vettvilliga brukar ,likt orienterande som rusar igenom skogen emot nästa kontroll, inte trampande på huggormen… hon strövade förbi Rue ST Honoré… mäktiga våningarna reste sig bombastiskt luxuöst invid kastanjernas gungande grenar… almarnas helikopetrar, susade stilla ned emot gator som klingade i takt med Leonardo da Vincis nämnande klibbiga lindblommor brända efter sommarens torka… gå in där… en plötslig röst i hennes medvetande – det visade sig vara pressklubb, ingen hindrade henne för tillfället att vandra emot folksamlingen som satt i skuggan utav innergårdens lätta plasttak och lyssnade till ett föredrag brunt och gult, smälte samman till en helhet som vattnades i den hungriga munnen mannen såg arabisk ut, jag försöker få honom… hon såg redan sig själv i hijab, och pösiga kläder, hon fnittrade för sig själv får väl bli en nunna i sexus gestalt… i kräftande vänkrets – Henry Millers ande spökade i hennes sinne… efter föredraget som handlade om de tilltagande spänningarna emellan Saddam Husseins Irak och Amerika gick hon fram till föredragshållen…

’Mahir’ han log och böjde sig lätt framåt med handen på hjärtat…
’är ni anträffbar ikväll…’
idde hon sig själv att fråga, då deras småprat kallnade, ’det vore ett nöje att se er… – får jag bjuda er på La Rotonde?…’
hon kände till stället – och hoppade till utav glädje; inte bara vid tanken – på en bit mat… hon hade enbart gått hungrig en dag eller två – och redan friskt napp utav abborre i ån!… –
han – var charmerande – de drack inte champagne – men – dess alkoholfria motsvarighet – den torra cidern – njöt i halsen – liksom håret i en hårtorkare… – hon njöt, sin högra fot under bordet allt närmare sin granne sköt… –
hennes kön – mjukt öppnade sig – i en puss – som hördes, liksom ’mål!…’ läppar som smackande breder ut sig i ett leende… – blötan – spred ut sig – likt en bläckfläck på pappret –
hon darrade som ett asplöv, i varenda nerv – nu eller aldrig….
’är du troende?…’
hon sa att hon trodde på andar – själavandring – ett soligt ljus – spred sig plötsligt likt en pelare – plötsligt sa hon det;
’Gud…’ hon höll på att tappa medvetandet… –
’tror du på Gud?…’
’ja…’ flämtade hon andlöst, ’då kan vi ju gifta oss…’
hade hon hört rätt?!, hennes huvud, sjönk alltmera nedåt, han lyckades få tag i henne i sista sekunden,
’gifta oss…’ lyckades hon få ur sig… –
’jag menar – som muslim bara möjligheten att gifta sig med troende kvinnor…’
’ja!…’ hon log honom brett i ansiktet… men skar plötsligt sitt eget, ty, hon kom att tänka på den plan fula plan hon gjort upp att förföra honom – redan under föredraget…
systrarna var glada, ’var det så här lätt!?…’ tänkte hon – ingen ifrågasatte hennes trosbekännelse…
den Torsdagen – återvände hon till pressklubben iklädd slöja – och breda kläder – vars svarta tyg böljade likt en skön bris utefter hennes länder…
hon kom liksom ett sug i en kyss… in dra tunga. unga … blunda…
de åt middag samma kväll… journalisten hade varit så vänlig – att han plus middagen givit henne litet extra pengar, att leva på – utan att kräva någonting i gengäld… hon var galen i att ha honom – hennes förväntansfulla ögon mötte hans under anförandet
likt en elektrisk pirrande chock… som lös upp hennes sinne och fick henne att glömma sina dåliga minnen… kastanjernas krossade choklad eclair, i lindblommornas klibbiga honung, kraschade under hennes lätta svarta skor… medan de två glatt promenerade emot måltiden … målet… tiden…
de tycktes ha gjort det på varenda hotell rum i Paris en kort ceremoni i moskeen i närheten utav den sagolika lilla kyrkan, där barnen stojade som galningar med sina sparkcyklar, och bollekar… hon var lycklig, riktigt lycklig… flyktigt mindes hon sin ursprungliga plan, vilket nu blivit en dröm som uppfyllts…
’det man får gratis… uppskattar man inte…’ mannen levde ett bluesliv, där de faror hans journalistiska undersökningsarbete ledde honom fram till, lätt undvärjdes faror med flytt… bara att vandra ifrån hotell till hotell… pengarna verkade aldrig sina – basstationen pressklubben med den där smaken utav en besk seger i munnen… hotellrummets erotik framavlade efter nio månader en tjock mage… bärande ett par tvillingar… missfallets kvarnsten hängdes runt hennes hals, utan att hon dock sjönk till botten… de tre döttrarna kunde hon verkligen se riktigt?… – hennes egna tre döttrar, tassade omkring i de väldiga rummen – Medelhavets kust brusade, längs stränderna… likt brustabletten om kvällen som i en smak utav ingefära, upplöstes i detta mjuka vattnet… en pinande känsla i magtrakten, hade fått henne att sedan åtminstone ett år tillbaka ta detta geniala kosttillskott – för att stilla en gnagande oro – som på kanten tycktes vara nära att överfalla henne… likt svindeln vid randen utav ett stup….
hennes make hade inte sagt någonting till henne , men, hon misstänkte att det inte varit en traktor som kört på deras BMW, det var sällan traktorer rullade igenom Nice kulliga landskap och än mer sällan de råkade köra på en lyx bil-…. han hade gett henne instruktioner om att inte öppna dörren för främlingar, utan enbart om hon såg honom själv vara med – ifall han var med – och han halvhögt sa; ’bon appetite…’ hade hon fått instruktioner om att inte öppna utan istället ringa till hans livvakt – vad handlade det hela om?-.
kriget hade härjat sedan de gift sig – Amerikanska trupper – försökte fortfarande febrilt kontrollera , Irak – som spred radioaktivt avfall med ökenvindarna…

Alex hade aldrig svikit eller bedragit den hustru han precis skiljt sig ifrån – när de mötts för 12 år sedan… men – det gnagande i henne en oro att han dolde någonting utav den sorten bakom den spänning han varje kväll kom hem med… han kom åtminstone hem – för det mesta… hon tänkte på sin egen pappa som gift sig med hennes väninna då de bägge var arton… och den sorg detta lett till i hennes hjärta… arrogansen från hennes forna vän som bitit likt pissmyror i kinderna… rädslan, hade alltmer smugit sig på henne att någon förföljde henne – ville han våldta henne?… eller kidnappa hennes döttrar?…
kunde hon vara säker när Sara gick ut att hon skulle återvända?… hon kände det liksom hon höll på att drunkna i en oro – som likt insjövatten slöt sig om henne för att finna henne på botten – flyta ville hon eller flytta !, fly!… i Augusti skulle de besöka Stockholm och möjligtvis stanna länge… förhoppningsvis inte alltför länge… en upp trängande tanke överraskade henne – tänk att nobba en världs berömd journalist, vilken seger hennes familj skulle jubla över… tänk att ta honom till fånga; och låta honom få känna att hennes styrka är större än vad han trott
hennes familj var nu inget problem – hon var tillräckligt respekterad för att klara sig själv… hon behövde inte nån gammal gubbstrutt längre – som svansade emellan hennes ben!… hon var fri kvinna! bara lössläppa alltihopa och låta fanskapet dö – som – en ut låst hund i kylan… tanken förvånade henne likt en överraskning ; att bara få pusta ut, och inte längre behöva oroa sig för Sara Linda och Josephine… som nu var på god väg att växa upp… Sverige… Sverige… Julian Assange satt i London på Ecuadors Ambassad… vore roligt att se den…

hennes tankekedja avbröts utav att nyckeln skramlade i låset… Alex, pratade i telefon när han inträdde… ’ma fa…’ han stannade mitt i meningen och stirrade på henne… ’ja… ja’’. sa han på överdriven franska … ’vi ska besöka Stockholm en längre tid i början utav Augusti… vi håller e-postkontakt och jag får bli ledningscentral i stället för fotsoldat… bien sure… ’ telefonen vecklades ihop med ett klick … hon stod där och såg häpet på honom… ’mäklarna – kommer för att titta på lägenheten på Söndag, det är utav vikt att vi håller det städat och nätt tills vi reser… ’
’bien sure… det går jätte bra… ’ hennes bröst andades plötsligt lättare, skulle hon klara det – med segern till Sverige… – han reste inte ifrån henne – som han gjort när hon ville flytta till Kairo – och han förberett en lägenhet i diplomatstadens otroliga impressionalitee. han hade möblerat den 100 kvadratmeter stora lyxvåningen… när – han slutligen återvände för att bibringa henne till sina hemkvarter, fann han henne ej… det visade sig – att hon rest upp till Växjö för att studera, nu ville hon ej längre rest till Kairo… ty hennes mamma ville ha henne utbildad… där hade Alex stått – arslet i ändan – och vridit sina händer i förtvivlan eller som den gång han rest till Ryssland med hundra dollar i fickan… utav någon anledning fick han allting betalt för sig – femstjärniga lyxrum pengar allt gavs till honom – utav investerare som uttryckte sitt intresse för att hans tillgångar skulle flyttas till deras Ryssägda bank…

i sin glädjeyra – hade han skickat en avi om överföring… då han rest till Paris för att höra efter varför det ej lät sig ske – fick han veta att banken vetat att om de överförde till dessa lublianer – så skulle pengarna försvinna spårlöst… om – de sagt det på telefon – hade han riskerat att försvinna – eftersom en enda fattad misstanke om att offret hajade galoppen – hade kunnat bli ödes digern…

l amour… la mort…
nu gällde flytten till Sverige… inte denna gång… alla i bilen på en gång…

Alex – darrade i cellen – han åt bara ett utav de tre mål – svenskarna bringade honom … han hade bett om, att få ringa sin fru . men han fick bara ringa sin advokat… – denna . hade tilldelats honom utav svenska staten… i sex veckors tid –. hade han ruttnat bort, här – utan brev växling utan tillåtelse till några besök… ty – hans advokat – sade sig ha så ont om tid…
han hade redan första veckan – lyckats övertyga sina fångvaktare, att ge honom penna och papper… detta var en lyx här – men ett öppet fönster bakom gallerna, och en släkt cell, plus litet spelat panikslagna kommentarer – hade övertygat en äldre kvinna – att trots allt godkänna detta ovanliga privilegium…
Alex kände sig trött – men – vid jämnmod… inom tre dagar skulle rättegången hållas – hans hundraåttio färdigskrivna sidor, skulle bli en bomb, när de renskrivits och skickats till filmstudion i Paris…
han skulle slå omkull Sveriges tyranni – som på hörsägen kunde arrestera oskyldiga människor på detta vis… ett ödets ironi – det var ju tillåtet att ta en suicid benägen person till sjukhus…
men – –han förbannade sig själv ändå – för att han gjort det… det – tycktes till viss del berättiga den tvära galenskap – hans hustru riktat emot honom (p.s. ’förbannade sig själv’, innebär här, ångrade sig väldigt, ett bildligt uttryck som inte betyder ’att förbanna’… D.S.), i Sverige – var kvinnor ansedda som några slags halvgudar… ’gudarna ’ var homosexuella som tyckte om att förtrycka andra… igenom att uppmana till förtal och angiveri… helst på falsk devis… om tre dagar skulle han se sin hustru… skulle han presenterade de svar på de frågor han förväntade sig… skulle ställas…
’hur kan en man våldta sin egen hustru…’
en mycket bra fråga…
han hade åtminstone inte varit hos en prostituerad och sedan riskerat sin hustrus genitala hygien igenom att tvinga sig på henne – ej – heller hade hon inlämnat en skilsmässo ansökan och separerat rum – så han hade inte behövt bryta sig in, i sina döttrars rum likt polisen…
varför satt han här!?…
han kunde inte fatta det… i Frankrike – hade han högst kunnat hållas fyrtioåtta timmar… nu hade han suttit här tjugofem gånger så längre redan… var Sverige tjugofem gånger orättvisare än Frankrike?… med tanke på att Frankrike var så orättvist, måste isåfall Sverige vara rena rama Helvetet…
’rena rama Sovjet…’ tänkte han och gäspade…
kvällens mörker fyllde dovt rummet – han kände en viss närefattig hunger – och hans nu trötta utstående hypertheriotiska ögon – flimrade i en saknad på synskärpa – han ej upplevt förut… var han förgiftad?…
’han såg på sitt ansikte i den buckliga plåtspegeln… var det här han?… samma Alex Meyer, som för bara två månader sedan , tagit sina barn till skolan om morgonen, hämtat dem på kvällen – lagat mat – städat sin lägenhet – legat bredvid sin hustru?…
den samma!?… ett trött ansikte – vriden likt en stormblåst tall – med knotor utav smärta och vämjelse… men ändock densamme!…
en sanerad själ – driven till en deprimerad grimasch!…
men – de hade förväntat sig – att han skulle bryta samman – de hade haft fel… de visste inte att bön var bättre än sömn – och att det finns tre duaa Allah inte förnekar; en utav dem – var den förtrycktes, – han kunde dessutom sägas vara på resa – borta ifrån sitt hemland – så med stor trolighet skulle hans bön om att bli frigiven besvaras… Allah kunde inte göra vad Han ville och när inte Allahs tjänare klarade av att skipa rättvisa fick Han göra det själv…
kanske skulle Sverige gå under?… uppslukas i Helvetet…
’vete sjutton.,’ tänkte han medan han lade sig på britsen där den tunna slafen var utspridd likt ett grått rått skinn…
medan han somnade in
såg han armar försöka greppa tag i honom, och dra ned honom i en sjö… men på något vis – svävade han slutligen bort ifrån dem – tagen utav ett UFO;? kanske till en okänd planet…

en man hade bestämt möte med en annan för att sälja sin häst den andra vägrade betala
nedför slänten på andra sidan sandbanken hotad utav svärdet
”om du nu ska döda mig har jag en sista önskan!”
”ja vadå”
”jag önskar be till Allah”
tittade med misstro och förakt
”de andra” han syftade emot liken som med sandkorn smetade över ruttnande kroppar låg utspridda likt kodyngor i släntens mäktighet
”har också velat det ser du någon poäng i det hela?”
pausen som uppstod gav svarte
”så gör det då”
han gestikulerade med handen argsint och otålig
den andre gjorde fyra rakaats och vände sig sedan i dua till Allah
rätt som det var när han reste sig upp dök en ryttares gungande siluett bakom sandbanks toppen
när denne i ett tyst utdraget ögonblick drasat ned emot hans belackare som stod och rensade naglarna lyfte ryttaren svärdet som glänsande stål skiljde mördarens huvud ifrån dennes kropp medan en blodstråle ljus och förtunnat spreds likt regndroppar i luften
mannen stirrade häpet på den resligt smala ryttaren
”vem är du?”
”du kallade mig och frågar sedan vem jag är när du böjde dig första gången var jag sjunde himmelen
likt vid tredje jag redan sänkt mig ned till första”
drömmen försvann liksom främmande ryttaren ty nyckeln skramlade i cellens lås
Alex låg i cellen dagdrömmande på den grå färgade rått fällen
”hon säger att hon rörde sin kropp på ett speciellt sätt han borde förstått att hon inte ville
att han förolämpade”
äpplet föll ned i hans huvud han såg på det i förundran
bet en bit bort och började tugga
precis som han svalt biten slog en tanke honom likt hans hjärta fått en dolk stöt
han såg sig omkring kunde trädet tillhöra det där huset längre bort?
det verkade så vad skulle ha göra nu?
det var liksom han stulit äpplet ifrån ägaren utav marken
en äldre kvinna öppnade dörren han frågade om ägaren var hemma han fick till svar att denne hade två hus ”men hur så då” ”det är en ska jag vill fråga honom om”
”vadå”
”en sak”
”challas”
det visade sig att ägaren hade rest till sitt andra hus det låg en bit bort efter en månads fotvandring anlände mannen så äntligen han knackade på
”är det du som är”
”ja vad vill du”
mannen visade upp äpplet
”det föll ifrån ditt träd
och innan jag hann tänka mig för hann jag ta upp det och bita i det
förlåter du mig”
ägaren stirrade näpet på mannen i fullständig överraskning
sedan knöt sig ansiktet likt ett åskmoln
”nej jag kommer aldrig att förlåta dig…”
”snälla!”
mannen fick ett plågat uttryck i ansiktet
likt en halvt om halvt ovälkommen katt
”bara på ett villkor”
”vadå”
”att du gifter dig med min dotter”
mannens ansikte log på i en brilliance
”men du ska veta en sak hon är döv stum och blind mycket tjock och mycket ful”

en paus uppstod där tiden för en sekund tycktes stå stilla likt en visare som långsamt tickar segt vid 54 på en skolklocka
”okej då”
”då gifter ni er redan i morgon”
mannen steg in i dotterns rum
och sa
”Guds frid vare med er…”
överraskningen föll över honom en en lättnad man segnar med
”Guds frid vare med er” hörde han en välklingande söt stämma svara, mirakel som ett slag i huvudet en paus
”ett mirakel har skett” spred ljuset sig plötsligt
”hur så då” svarade stämman
”din pappa sa att du inte kunde tala eller höra”, han såg två rara sköna små bruna ögon titta nyfiket roat på honom
och du kan se också!
”kom min make” sa flickan som hade burka på sig
han fick sätta sig sängkanten
”vill du inte se mig”
han gestikulerade ett ivrigt ja
men samtidigt att det var upp till henne att lyfte på slöjan
som hon gjorde det segnade han ned på marken medvetslös…
”min pappa ljuger aldrig” sa flickan ”jag är döv för allting utom Allah blind för allt som är synd och talar aldrig annat än sanning”
ett utav deras barn blev Imam Shafi mannen hämtade sig aldrig ifrån sin kärlekschock när Imam Shafi var elva år fanns det en man som råkade få en son han hade svurit vid Allah skulle han få en son skulle han vara elva handslängder då ingen människa har så lång rygg var han nu förtvivlad över vad han skulle ta sig till han gick för att spörja byns mest intelligenta barn, ta bäbisens hand blev svaret…

Rättegången öppnade med Malins framförande… 2009 hade han förolämpat henne. åtminstone 40 sms fanns som styrkte att han hade kallat henne för hora… hade hon planerat det så länge… tänkte han
efter som han visste eller åtminstone saknade minne utav att ha skickat dem – replikerade han;
’det finns upprörda stunder då ens hustru varit otrogen… varför fortsatte hon att bo med mig isåfall – om hon inte ville ha mig?…’ en tystnad uppstod…
’’har ni själva aldrig upprörts över en älskades beteende någon gång?…’
jo… hans hustru hade nog otroende systrar – som – haft en och annan trasslig kärleksrelation – det kunde han utläsa i deras ögon…
han var själv emot sina fångvaktare – de fyra på åklagarbänken – sin hustru – sin hustrus familj – domarna – vilka inte verkade övertygade ännu om hans oskuld… plus sin advokat – han inte tillät sköta försvaret och som verkade måttligt irriterad över att ha blivit åsidosatt…
han fick ju ändå betalt – men antagligen mindre – än om han fick sin klient dömd…
dömd – det var vad de flesta blickarna här inne sade… det hade inte eller litet att göra med hans arabiska bakgrund – utan mera med hans politiskt känsliga journalistik – han blivit så berömd för igenom åren… de ville ha honom ’dö… md…’
hans hustrus mamma vittnade också
’hon som alltid hatat mig… ’ muttrade han halvhögt – medan hon steg upp i förhörsstolen…
rättegången – filmades med kamera – hon hade inget att vittna emot honom – trots att hon självklart bekräftade att hon alltid hatat honom… inte liksom hans hustrus väninna – som aldrig träffat honom – men ändå påstod att redan vid deras första möte – hade hon fattat misstankar – det blev lunchpaus… mitt under pågående förhandling – kunde dessa fria ”människor” svin tänkte han… gå för att äta lunch… medan han själv var tvungen att sitta i detoneringscell …
när rättegången öppnade var det hans tur – att föra talan…
hans egen hustru – hade inte ,mött hans blick under de två och en halv timme drygt – som redan förflutit utav den ifrån början meningslösa ’förhandlingen’…
kanske – vore det mera passande , att säga; ’förvandlingen…’
en meningslös en – dock – att påtvinga ett brott – som aldrig begåtts på en oskyldig… –
medan den skyldiga kräver skadestånd och straff – en alltigenom psykopatisk procedur som förhoppningsvis skulle sluta med hans eget undkommande – att han friades ifrån de falska anklagelserna…
med andra ord – … han började med en ordlek…
’l’amour…’ sa han i ett franskt understrykande – vilket förvånade betraktarna…
’titta i kameran…’ sa åklagaren…
’jag förstår att ni försöker destabilisera mig… ’ replikerade han – och tittade henne rakt i ögonen…
’det finns två vägar ut för mig här ifrån… den ena är min frigivelse, den andra la mort… och jag kan försäkra er – att allt detta som skett – beror på kärlek.,…’
***
Jag sover ingenting om natten…
skönheten i att låta fantasierna stiga och sjunka – livet en dröm…
Bo Setterlind – en wannabi – som inbillade sig vara – det han ville bli…

Horace Engdahls stjärnblink – med ögat betöd; mycket bra! jag håller inte vad jag sa… frimurar konspiration – berövar dig dock – prisernas miljon…
Torsten Föllinger – en intuitiv personlighet – simmande – i kroppens intelligens…
Ett ord ur Quraanen –
stenen som syndaren faller på –
Allah – gör det enkelt för de troende – att skrida fram –
den perfekta stilen – engagerande utan att vara sövande…
’
Etablissemangets halvbegåvade dårgäng…
vars konspiratoriska rollspel, bringar fram de äkta tårar…

Juhan Liiv tolkningar
Som liten man –
helin – klingande klang – i mitt bröst…
när jag växte äldre –
starkare helin – min ande översvämmad – för trång nu jordens krets…
Jag bränner upp mina bästa alster – ty – jag vill ej bli benämnd som skvatt galen –
liksom – en psyksjuk diagnos – vill massakera – de skönaste behagen…

har du stoff!…
skriv genast ned – uttryck dig…
’grubblar du ((för) länge), finner dikten graven…
ingen stoff – fångas dock
verkligt!, skönt och kort …

idel öra! hämta! – törnen! – sticker dig… – analysen – straffar sig (själv)…
i sjösjukt – krampaktivt vansinne – funderar den sinnessjuke – över livets stoff!…
livets älskog – skönt m e n kort… –
inne i nätburen – tynar bort –
stulit utav sig själv – evigt hopp…
mumlar – upprepande – ’det är gott!..’
anses vettig – fann alltid på tungan – något torrt…
ockrar – på en stråle utav Ett Evigt Ljus –
den till sig fått…
en kritisk misstänksam attityd –
kramar livet – likt en anakonda – som stryps…
offret trött – kärleken i hjärtat – på förrövaren likt en öken dött.
förtroendet – med Gud – likt en repad tolva – allt för nött…
vad som ifrån början – smakat sött –
blir gift i munnen – ty – salt kritik – ljuset mött…
en knuten näve – åt en älskande hött…
inget utom huggormsslyngel –ironien fött…
vindstöten – biter som varg i skog…
ovädret – den ensamme förtvivlades ovän..
drar sönder dina tankar i bitar – promenerar sedan – likt i nattlig skog…
smärtan, oron, ljus, vind – biter som varg i skog…
varför försöka krympa dig – till för trång kostym – luft brist – yr?

samlar förtorkade grenar om våren – bålet bränner – håret – på älskande –
ty – är du icke – död och begraven –kan jag gråta – i en elegi över dig…?
tappar jag fattningen blir jag väl kallad galen –
samlar dofter likt ett bi – som hösten offrar framför sig…
inspirationen – sipprar oförklarligt in i världen med vettvilligt ihoppressade ögon – öppnas de – för dagen –
bergtagen – plågar tidsstressen den naturliga älskaren –
resultaten – skall presenteras
’hej då’ källa och skog –
tills en dag – givaren – utav illa behandling tackar för sig… fått nog…
den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket…
själv en förtorkad pedofil –
streber – halsstarrig – in i elden sjönk –
och i en suck av lättnad dog…
jag vaknar upp på morgonen –
oroen – väntar otåligt – att överfalla mig – likt en vän –
som följer efter –
måste jag befatta mig…