Turkos. Dina tankar. Turkos.
Murgröna av försvunna sekel.
Sammetslen brudorkide övervinner rädslorna.
Vem av oss i vindspel suckar tungt och skålar med champagneglas om än timmar du från mina drömmar inlindad med ametistkristaller som krackelerad sanning du drömfångare av isblå skönhet. Vi segrar över havets sjöhästar och himlens duvor. Att vandra på teaterscen bland prärievargar, som att förälska sig och samtidigt älska. Djuprosa rosor med sina vingar av iskristaller, om livet i lodjurens längtan till något annorlunda men samtidigt trygghetssökande. Violer vilar på min kudde och för en stund jag känner lugn. Ett lugn där zebror i regnbågens färger mig välkomnar och leende hortensior säger farväl. Jag fäller ihop mitt paraply fullt med drömmar och längtan. Jag lägger den i badkaret och jag ser den torka. Droppe för droppe. Jag önskar stunden av euforisk lycka som aura omsluter mig. Rosenkvarts du min älskling och jag behöver aldrig mer tveka inför kärleken till de sagolika dagdrömmar vi en gång svävat. Njut av tystnaden i kalkbrott.
Turkos. Dina tankar. Turkos.