frågar jag mig ständigt varför
människor ser sig själva som fullkomliga
blir vi det någonsin oavsett kunskaper
boklig självupplevd
eller via medvandring, andras
varje gång jag upptäcker krackeleringar
och ser de underliggande lagren, frågar jag
varför spelar du teater
själv försöker jag vara den jag är

ingen förstod, gör ännu inte
vi kan bara förstå oss själva, det kostar för mycket
att försöka, alla tänker sig själv i dag
då var jag levande, ögonen glittrade
i dag ser jag skuggorna
då såg jag enbart skönhet
även hos de som dödar utan att blinka
det är kostsamt att ha blå ögon
nu förstår jag klokuggla "dina ögon
berättar inte den ålder som rinner i ditt blod "

en skugga förblir jag, det kommer kosta
för minsta lilla strå nuddar min hud och jag blöder
har aldrig varit stundens barn, blir aldrig
för jag levde så mycket skräck sorg som barn
de stärkte mig, men minnen sitter graverade i barken
därför sitter vi annorlunda under korkekens skugga
och luktar på blommor --så lika vi är älskade uggla
i mångt och mycket
därför älskar jag dig för den du är
kan känna smärtan din, även glädjen

därför slåss jag för dig till sista blodsdroppen
för alla orättvisor alla år alla sår du fått skörda