Som hon förvånat tittade upp.
Mot begynnelsen du sidensvans.
Att förlora tre regnbågars sken, aurora borealis sömndrucket vakna.
Sakta men inte långsamt. Vilset rådjur av ametistens skönhet.
Du vidrör min själ när tiden går baklänges, och saknaden river hål i mitt
något redan sargade hjärta. Omgiven av vargflock, de svarta tulpaner ömsar blad du mitt oro av leguaner i rädslornas palats om än gråtmild beröring fladdrar i sagolika vindar. Vaniljorkid'e visar upp sitt vackraste jag och jag kan ingenting annat än följa med i dess böljande rytm.
Vi förvandlas till oss själva, du mitt läkande helande vingslag.
Vi söker varandras lycka i den andras självdyrkan.
En sekund av minnenas allé sköljer över mig och jag känner mig älskad och behövd precis när tolvslagets magiska vishet flammar upp.
Jag bjuder upp mig själv till dans och dina kärleksfulla viskningar någonstans i saknadens kokong ler.
Månsken och dess stjärnor glittrar.
Som det brustna hjärta av drömmar av snö.
Jag fridfullt vilar i den turkosa lagun som den havs diva jag en gång trott mig vara.
Se mina nyanser av mig själv och jag ser dina nyanser av dig.
Gammelrosa nästan vinröd. Rosen evigt bevarad. Som du. Som jag.