vi har försökt läka varandras sår
var och en från varsitt håll
jämkat spillror som fanns
upptäcka inom oss vi finner
vårt eget samarkand
de tusen sjöarnas land
där blinkar stjärnorna för oss
oavsett snigelspår
kan vakna mitt i natten
i en främmande stad
andas djupa andetag,
sticka fjädern i hatten
i rummet vi lånat för natten
ångrar ingenting före vi försvinner
och får betala när vi finner
det stora svarta hålet oss famnar
vi som aldrig sålde själen
för att bara få vara
ingen känner oss så väl som du
är jag diplomatisk nog ?

skriver för klokugglans skull
vilket mången noterat
otaliga har hans kläder lånat
för att sinnet
förvirra, men
nej förlåt blir inte munter
se dagens färg lånad från
alter egot long time ago
slagen i bojor kan ingen mer än vara
kopieringsmaskin spottar fram
både kvinna och man
mellan ett och noll
dag eller natt
tårar och skratt