Glasis täcker
gångvägen

Paret framför
tar sig
skrinnande fram
genom gångbrons
öppna gap
på osynliga
skridskor

En mörk
gestalt
tar stora skär
han med

i ett försök
att komma vidare
genom parken

Ser dem
ofrivilligt
men skrattande
glida in och ur
varandras grepp

Alltmedan
min skugga
söker hålla
jämnvikt och balans
i stegen

Lite vid sidan om
bakom

Bevittnande
scenen som
utspelar sig
i framkanten
av vägen

Viker sedan av
över snöklädd
grässlänt

Undkommer
vägens
förrädiska isbana

Smyger intill
villaträdgårdarnas
tomtgränser
och staket

Förankrar stegen
med tyngd
och beslutsamhet

Vägrar falla
på min saktfärdiga
vandring hemåt