Folkmassans väsande hybris.
Där jag aldrig vågar gå på gator då isen krackelerar under mina fötter.
Medelålders pudel iakttar mina trötta ögon, då jag ser i hennes blick lyser solskenet emot mig. Smultronlikör utspilld och jag motstår frestelsen att bara fundera hur det skulle smaka. Men pärlugglan inom mig säger nej. Men vem lyssnar på det när abstinensen river i alkoholträsket mitt. Nervös och en smula ängslig inför vad denna dag har att erbjuda som en utslagen lotusblomma. Jag betraktar midsommarstången, nu inslagen med snö och snödroppar och denna vinter blir aldrig som den jag var innan kalligrafins bläck tog slut, men jag skriver ändå, som osynligt bläck i mitt hjärta där poesins konst fyller mitt innersta bibliotek. Nu närmar sig silver renarna, men ännu är det en mindre evighet tills de är här. I mellandagarna ska jag hälsa på mig själv och se om jag är hemma. Kanske ge mig själv ett vackert inslaget paket. Men fortfarande jag tänker på den där utspillda smultronlikören. Jag får helt enkelt hamstra kärlek med smak av sommar. Kanske måla naglar med färg av fuchsia. Om klockan går baklänges vill jag önska mig dig tillbaka. Men det gör jag ju redan, dag som natt, natt som dag.