Det händer
men inte
ofta

att en av oss
ser den andra

Blickstilla med
blicken vänd
mot horisonten
blir du kvar i år

Valt att inte fara
inte än
kanske aldrig

Om du stannar
är det dig jag ger
min längtan

lika svart
och glänsande
som din kropp

Från skogen
kom du
till min trädgård

I din närhet
förbannade jag
min tondövhet

när du gav mig av
din vinddrivna vilja

Ur en skål

drack du
mitt mörka vatten

Och verkade
aldrig hitta hem
igen