Deus ex Mortem
Mina tankar glider mellan fingrarna
Får en kort tid en aning substans
Och jag tror att jag förstår…
Eller nej. Det gör jag inte.
Jag förstår ingenting.
Bara låtsas och hoppas och tror och vill
Men det är bara för att det är så jobbigt just nu
Så mycket som händer och jag är så stressad
Och kanske lite utbränd
Uppochnervänd
Men när allting ordnar sig
Då kommer jag att…
Eller nej. Det kommer det inte
Och även om det gör det
Kommer jag aldrig hitta…
Katt?
Hatt?
Pelargonrabatt?
Vardagsnatt?
Skratt
Nej, det blir inte mycket med det
Blir aldrig nått med någonting
Kan bara titta på avstånd
Se hur andra klarar det
Ensam
På en liten stubbe
Ute på ett kalhygge
Överväxt med mossa
Och sånna där snödroppsblommor
Ser jag folk
Långt där borta
Som i en dröm
Bortom dimman
Och allt de gör
Allt de åstadkommer
Deras samlade ansträngningar
Blir till BNP
Konjunktur
JAS-plan
Köttkvarn
Särbarn
Vi föddes alla nakna
Men vi dör helt ovetande
Jag kanske tror och vill
Men allt jag producerat
Är meningslöst.
Allt jag upptäckt
Måste upptäckas igen
Och vad jag vill
Spelar dansbandsbas
Och allt som var vackert
Är besmittat och sjukt
Allt som fanns
Kommer aldrig finnas igen
Förändrat klimat
Själslig celibat
Glorifierad primat
Tillverkat slut
Jag behöver tro
På något fint
För att döden
Ska bli vacker igen
Men jag kan inte