Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Deus ex Mortem

Mina tankar glider mellan fingrarna

Får en kort tid en aning substans

Och jag tror att jag förstår…

Eller nej. Det gör jag inte.

Jag förstår ingenting.

Bara låtsas och hoppas och tror och vill

Men det är bara för att det är så jobbigt just nu

Så mycket som händer och jag är så stressad

Och kanske lite utbränd

Uppochnervänd

Men när allting ordnar sig

Då kommer jag att…

Eller nej. Det kommer det inte

Och även om det gör det

Kommer jag aldrig hitta…

Katt?

Hatt?

Pelargonrabatt?

Vardagsnatt?

Skratt



Nej, det blir inte mycket med det

Blir aldrig nått med någonting

Kan bara titta på avstånd

Se hur andra klarar det

Ensam

På en liten stubbe

Ute på ett kalhygge

Överväxt med mossa

Och sånna där snödroppsblommor

Ser jag folk

Långt där borta

Som i en dröm

Bortom dimman

Och allt de gör

Allt de åstadkommer

Deras samlade ansträngningar

Blir till BNP

Konjunktur

JAS-plan

Köttkvarn

Särbarn



Vi föddes alla nakna

Men vi dör helt ovetande

Jag kanske tror och vill

Men allt jag producerat

Är meningslöst.

Allt jag upptäckt

Måste upptäckas igen

Och vad jag vill

Spelar dansbandsbas



Och allt som var vackert

Är besmittat och sjukt

Allt som fanns

Kommer aldrig finnas igen

Förändrat klimat

Själslig celibat

Glorifierad primat

Tillverkat slut


Jag behöver tro

På något fint

För att döden

Ska bli vacker igen



Men jag kan inte




Fri vers av PostMortem
Läst 351 gånger
Publicerad 2006-07-03 21:33



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

PostMortem
PostMortem