med facit i hand vet vi alltid vad som blev fel, kunde jag vrida tiden bakåt gjorde jag det. kunde jag bygga redet av svandun och tårar gjorde jag det som skydd i stormen, vilken lycka om alla år, all ångest alla tårar varit ogråtna
det vore glädje lägga i din öppna hand
ur ett frö växer den fram
en lunga och en stam
och alla skira löv som i vårsprickningen sjunga
Vänner det har jag många, men ingen har som du lyckats landa i mitt hjärta
Vänskap och kärlek måste gå hand i hand
Läste i en dagstidning om vikten av att odla sina vänner
vänner är som persilja. De kan vara ettåriga eller tvååriga men man vet aldrig riktigt vilka förrän efter tiden tagit några kliv

Till en vän kan man komma bjuden i medgång och objuden i motgång. Och en vän är någon som känner mig utan och innan och ändå gillar mig
frånsett den kroppsliga aspekten skiljer sig inte vänskap särskilt mycket från kärlek. det handlar om en samvaro byggd på förtroende, där man fullt ut vågar vara sig själv. ett slags hjärtats tysta gemenskap. en vän är någon som lyssnar, som glömmer skulder och inte fördömer. vänskap är en färskvara, ungefär som motion, något man gör, inte något man får. vänner måste man odla, när allting är bra.
Det är de goda minnena, som lägger grunden

timmarna bara försvann många var och tittade på lägenheten, vi var positiva till den charmiga lägenheten. som jag sa den blir nog alltför dyr. vi fikade först och diskuterade, alla flyttkartongerna var uppackade,helt otroligt så förändrat allt var och taklampan hängde i taket, när jag körde hemåt kände jag doften av det nybakade matbrödet hennes bakmaskin gräddat under natten