Nu när det känns
som att våra samhällen
och vi själva näst intill fått tvärnita
för att undgå något som liknar
en osynlig vägg som tornat upp sig
framför oss  vill jag ge ett tips på en bok
som jag själv läser nu.
Jag hittade den av en slump
på biblioteket härom dagen.
Det är Väggen från 1963
skriven av den österrikiska författaren
Marlen Haushofer.

Boken är trösterik tycker jag
för trots att den är
en dystopisk berättelse
så ger den perspektiv på vår tillvaro.

En kvinnas samvaro med några få djur
så vackert och kärleksfullt beskriven
och ett liv där det bara gäller
att överleva dagen och planera
för kommande tider
är verkligen en tankeställare.

Vad är viktigt för oss, hur lever vi,
är vi lyckliga
i vårt överflödssamhälle
och med vår giriga rovdrift
på naturen?

Och tänk vad våra händer kan uträtta
och så tacksamma
vi borde vara över
att vi är utrustade med dem
och med så mycket annat dessutom 
Det gäller bara
att använda våra gåvor
på bästa sätt.

Den mänskliga naturen var ursprungligen en enda
och vår längtan efter helhet kallar vi kärlek.
                                                                               (Platon)