Vad som helst, mycket hellre döden, än den själsliga, psykiska, mentala, existentiella och sociala koman som helt klart har dominerat mitt liv, och som är alltför vanlig i världen. Det är en vaken och extrem mardröm som man apatisk eller desperat försöker att vakna ur. Det är destruktiva mörka andliga krafter som manipulerar dig tills du har somnat in, och det är människor som vet precis hur de ska kunna knäcka din självkänsla och få dig att bli en ingen utan egen vilja, foglig, normaliserad, förställd och lydig. Livet kan vara som en extremt bisarr skräckfilm och du kan inte komma ihåg vad du har förlorat. Jag blir sjuk av att umgås med alla zombies. Jag smider planer
om suicid när jag själv går omkring som en zombie. Galenskapen är i många kretsar en oskriven konvention. Idag så kunde jag äntligen gråta när jag såg kärleken och sanningen i vitögat och insåg att det finns en chans till ett värdigt och glädjefyllt liv, och att jag måste ta den. Världen väntar på min entre. Världen behöver min ömhet och mitt glödande engagemang. Världen behöver dig mer än någonsin. Vi måste hjälpas åt att läka alla som blöder och är i chock.