Av körsbärsträdets lila skugga.
Inom oss våra rädslor dricker sig berusad.
Fjärilstäcke omsluter min hud.
Att åter vidröra smekningen.
Bjuder in mig själv till dig du tusende gåtor av sagoväsen.
Längtar efter att svalka mig, under havsörnens vita marmor vingar.
Istället står jag vid klippblock av det som en gång var vi.
Så nära, men samtidigt så långt bort att de vita tigrarna redan förvandlats till silver geparder.
Någonstans hör jag någon viskar mitt namn. Efter en mindre evighet hör jag att det var jag själv.