där spåren förskräcker
monsunregnet över natten rann över min tröskel
församlingen vispade grumset
en smutsig kopp thé strömmade ut i floden
brun och trög forsade den fram
rev efter vägen varje damm
förenade sig med havet
suckande över den smutsiga lavin som vällde in
träden jämrade sig
skälvande droppar klamrade sig fast men
b
,,,r
…...a
,,,,,,,,,st
då väggarna rister

hela rymden skakade och moder natur
förmådde inte svälja allt regn,
naturkatastrofer är inte att leka med
mumlade hon till slut och kröp ner
i sin höljande jord