Något lätt månsken.
Rosa lagun trollbinder mig.
Dikten. Den sköra. Den vackra.
Den lenaste handstil. Mjuk och behagligt följsam.
Passionerad nästan förälskad när orden älskar.
Poesin tar mig med på sin resa där lodjuret vänligt bjuder in mig.
En allé av drömmar och jag somnar i hennes famn.
En famn med svag doft längtansfull trygghet.
Jag blundar men vet att hon tittar upp mot himlen.
Så även jag. Där stjärnornas liljor blomstrar. I min fantasi.