Midvinternattens tukaner.
Fruktar tystnaden inte kylan.
Åtrå smeker kyssen. Kyssens åtrå smeker. Smeker kyssens åtrå.
Hon. Kvinnan med sitt trollspö.
Han. Mannen med sin spåkula.
Tillsammans de skapar magi och sagan förs vidare då spindelväv av ametistlila sockervadd lindar in äventyren omsorgsfullt och noggrant.
Om löjtnadshjärtats blad av nakna drömmar slog ut så även violer som skimrande vackert älska.
I gästboken tackar jag värdinnan för hennes varma välkomnande.
Tänk att bli inbjuden.
Till sagoslott av bergskristall.
Känner mig malplacerad.
Vänder mig om och börjar min vandring.
De som förstår mig.
De som ser mitt sanna jag.
Midvinternattens tukaner.