Utan din porösa fauna.
Vingklippt och försvunnen.
Lögnen pulveriseras till missunnsamhet.
De nätter samma måne beskyddar oss från mörkret.
Närvarande ringduvan putsar sin fjäderdräkt av hemlängtan.
Inför drömmarnas nakna skörhet, porslinsvit sagan ändå är. Tittar in i dockskåpet.
Gryningen romantiskt återfunnen vid min sida och förvildade känslor äntligen återvinner. Hud mot hud. Älskade fridlysta lycka. Med sitt trollspö svävar sitt glitterregn. Och aldrig kyssen varit så passionerat bortkastad.
Men ändå tindrar svanen. Någonting hos henne påminner mig om dig. Innan ödet stormade in i våra liv och regn av vardagslyx blev till hagel. Jag gömmer mig i mitt abalone snäckskal. Hämta mig där gammelrosa regnbåge skimrar och jag är din för evigt. Eller tills stjärnorna leder oss hem i deras norrsken jag aldrig upplevt. Men med dig allting så självklart äkta.
Fuchsian blommar om för våran skull.
Jag ser in i dina ögon av kallaste rimfrost.