Per och Jörgen träffas som av en slump. Men eftersom Per är den manipulativa typen så är han även en illusionist. Den banan har han valt, som en sorts yrke och är även en som blir anlitad av olika företag och organisationer för att uppträda som en sorts föreläsare och allkonstnär. Varje uppdrag genererar en viss procent baserad på hur många anställda eller i vilket fall medlemmar det finns och hur stor möjlighet det finns att få betalt för de tjänster han kan erbjuda. Han har litet olika metoder för göra nedgång till uppgång. Att vända negativa spiraler mot positiva och välgörande. Som sagt så testar han jämt och ständigt i vilken grad och med vilka metoder det går att förändra en människas beteende och på så sätt lära sig hur att gå till väga. Så i Jörgens ögon och verklighet är mötet en slump och i Pers ögon och verklighet är mötet en konsekvens av olika händelser. Exempelvis att han själv bar på övertygelsen om att vara på en speciell plats vid en rad olika tillfällen. Olika platser, olika dagar och vid litet olika tidpunkter. Han skulle alltid uppträda som om det var av en slump om han där mötte någon som han haft för avsikt att träffa. I vilket fall så mötte Per sin kompis Jörgen. Som trots att de inte hade träffats på över ett år, fortfarande betraktades som vänner av åtminstone en av dem. Kanske mera som ytligt bekanta av den som nog helst gått en annan väg om han haft ett till synes val. De log litet generat mot varandra och inledde i vilket fall ett samtal. Det kan då ha utformats till någonting i den här stilen.
- Hej, det var inte igår.
- Hej.
- Vad har du haft för dig då?
- Menar du sedan senast vi sågs, eller bara den senaste veckan?
- Berätta du, som du har lust, om det är ditt eget val.
Och så berättade Jörgen delar av sitt liv. Så att det inte lät för enkelt och samtidigt inte för komplicerat heller, litet svävande men ändå begripligt.
- Du vill göra ett experiment?
- Va?
- Du vill ta reda på om ditt liv är mer eller mindre, bara att du bestämmer dig för att fråga om jag har något förslag på det, bara det inte låter för komplicerat eller tidsödande men samtidigt kan ses som en utmaning.
Jörgen, som inte ville såra vännen, som såg så forskande på honom och samtidigt lätt retfullt, som om han trodde att Per skulle få ett självklart nej, visste att han satt i fällan. För Per skulle 'vinna', hur han än vände sig.
- Hur kunde du veta det?
- Veckan har ju sju dagar.
- Jo.
- Och du kan tänka dig att använda helgdagarna till att utföra experimentet, så du kan ägna dig åt att pyssla på arbetsplatsen de andra dagarna?
Per, som inte ville vara helt medgörlig svarade med ett.
- Varför inte alla dagar, om än på egna villkor?
- Tänk dig att en dag vara bara en ja-sägare. Du skulle vara rent äckligt positiv.
- Ja?
- Nästa dag säger du nej till allting, du nekar till och med om någon skulle säga någonting uppenbart sant, som om vädret eller var vi bor.
- Jaså?
- Varannan dag är du alltså positiv och nästa dag är du negativ. När du är positiv så skall du låta glad och uppsluppen.
- Du menar att...
- När du istället är negativ skall du låta vresig och nedslagen.
- Rent av deprimerad och sprida en lätt jobbig utstrålning?
- Precis, just så, rätt uppfattat.
- Så när vi möts igen, på någon uppgjord tid och plats, kan prata om resultatet?
- Ja, så skulle vi kunna göra.
- Hur menar du nu? Du har väl inte ändrat dig?
- Alla dessa sju dagar bör du kunna hitta olika anledningar till att föra dig och röra dig bland andra människor.
- Veckan har ju sju dagar...
- Ja, på den sjunde dagen skall du vara velig. Vackla litet hit och dit. Låta övertygande i den ena stunden och sedan verka som tvivla på ditt eget sätt att hantera verkligheten.
- Och så skulle vi kunna träffas på 'Lila Stumpen', efter fem?
- Ja, det konditoriet ligger kvar i hörnet av...
- Då säger vi så.
- Ja, det låter allt bra.
- Du vill ha sista ordet, vad?
- ...