visst blir vi beklämda över allt som sker i dag
hur kommer allt att sluta om vi inte längre oss bryr
inte ser varandra i vår nöd
det växer upp en snårskog i själen

Ofta är det så att varje litet livstecken
skapar återupptäckandets innerliga glädje
förälskelsen vaknar
Man ser och man minns älskar de små detaljerna
Energisk och retlig men absolut inte omänsklig
Inte ett fel inte en darrning
och fastän hjälplinjer saknas
raka rader
prydligt nästan pedantiskt
de upprättstående staplarna
några av dem påminnande
om eldslågor
en strävan efter objektivitet och ordning
I dess skenbara obetydlighet
så inspirerar det
att se människan

Vad är vi utan våra käraste minnen
de som vi vårdar ömt
de som etsat sig fast i själen
/sjalen med prickar över, kommer ihåg orden /
vi kan stå som fången på en vitkalkad mur
rita streck för varje dag som går
längta oss ur cellen sedan vi skildes åt
de som vi har lever kvar
klockklangen står inte stilla
tonen fryser aldrig fast
för minnen lever så klart
Den ende jag tror på är du
betydelselöst om himlen faller ned
eller om berg börjar brinna
den ende jag tror på är du
och vad vi skrev mellan raderna
våra minnen
talar högre än tiden
Våra minnen är så starka
de goda är grunden


anm
det finns många jag tycker om att läsa
men plötsligt så vet jag inget alls
det är alla gökungar som lilla mor
placerat ut i olika hem

men observera jag är inte sur
morgonglädjen lever kvar
varför ?
ingen mår bra av att ständigt behöva
vara arg
i varje fall inte jag

älskade uggleben att jag härdar ut
beror på löftet jag gav
och hur kan jag lämna mig själv ?
dessutom vet jag du blir bättre
för varje dag och det gör mig glad

kram <3