Flamingon speglar sig i blick av återvunna känslor. Där hon en gång flanerat på golv av spegelglas. Andas in körsbär. Andas ut dess kärnor. Men ännu längtans lagun älskar, du mig inte behöver övertala. Generat jag tittar bort. Rodnar blygt, samtidigt jag släpper ut fjärilarna ur sitt sagoslott. De svävar som såpbubblor. Njuter eller bara nöjd. Passerar nöjespalatset till livets scen. Catwalk. Röda mattan av asfalt. Fotomodeller av krackelerat glas. Deras drömmar pulveriseras och kvar ett tomt skal. Skalet den ömsande lyckan lämnat bakom sig.