vandrar orden förbi

natten sover nära 

Vinden bläddrar genom själen

och timglasets sand rinner

porlar så stilla...är det livet

Hela natten vandrar orden omkring

tills gryningen fiskar upp natten

alla ansikten, alltid densamme

Jag såg honom, som en främling igår

nu hör jag verklighetens klang

känner hans varma hand

om mina drömmar

hoppas du mår bra klokuggla

blir faktiskt orolig vad händer?

saknar då, allt va så lätt

den här skrev jag 20160214 kl 19:17 reviderat

Gonatt